22 april 2016

Magiska Fotografiska

Tack till våra stockholmsvänner och tack till Nette som har visat oss det speciella med fotokonst! För mig har tidigare ett foto varit ett foto och till viss del är det kanske fortfarande så. Men att få uppleva de stora fotograferna, den mångfald av bilder som kommer med varje fotokonstnär och de speciella bilder som faktiskt fastnar på näthinnan är otroligt berikande.
När vi senast var i huvudstaden lockade Erik Johanssons utställning Imagine: Created Reality. Han bygger upp sina foton  och börjar med verkliga modeller i liten skala (kartonger, karamellfärg, mjölgröt) och med hjälp av sin fantasi kreerar han sedan surrealistiska sagobilder i Photoshop. På flera ställen i utställningen finns filmer som visar hur han går tillväga - otroligt roligt att se för man förstår ju faktiskt inte alls hur han har burit sig åt. Och ett genomgående tema är "varför kan inte detta vara verkligheten och hur mycket annat omöjligt kan då egentligen vara möjligt?"
 
End of Line

Cut & Fold

Go Your Own Road

Landfall

Impact

The Cover Up

The Architect

Här finns också utställningen Ikoner - om att få finnas. En idé till en fotoutställning som dök upp när Glada Hudikteatern hade ett sommarläger. Personer med Downs syndrom får här ta plats i ett forum där de inte brukar vara. Utställningen visar 21 stora fantastiska foton som är oerhört engagerande och roliga! Jag kommer på mig själv med att titta på fotona med ett stort leende på läpparna. Här finns bland annat Divan, Ballerinan, Polisen, Barbie, Superhjälten, och de är sååå bra! 
Fotot jag valt att visa heter Krigaren och jag får en stark Jeanne d'Arc-känsla - så frankofil jag nu är....  



16 april 2016

När sola inte sken i Karlstad...

Så har vi då besökt vår favoritkonstnär (i alla fall bland de nu levande...) och hans utställning på Sandgrund i Karlstad. Sola lyste med sin frånvaro, ja det var faktiskt ännu värre för det hällregnade i de 21 timmar vi var i Karlstad - men vad gör väl det när man får njuta av akvarellernas mästare?

Dessa tre bilder (trollsländan är en detalj från en större målning och interiörerna är två av tjugo interiörer på ett stort blad) är verkligen exempel på Lars Lerins storhet... att med ett fåtal penseldrag och med väldigt finstämd färgskala skapa inte bara en tydlig bild utan också en stämning.


På väggen bakom kafédisken finns kanske ett tjugotal mindre målningar med silver- och glasföremål. Än en gång kan man inte förstå hur man med vattenfärg kan åstadkomma verklighet....
Här en vacker och drömsk bild av ett fint värmlandshus
 - Selma Lagerlöfs Mårbacka.
Fåglar, fåglar och åter fåglar - ett återkommande motiv. Fåglarna på denna tavla sitter i en glasmonter och är ganska detaljerade medan bakgrunden är speglingar i glasmontern och är bara antytt med få penseldrag. Riktigt häftigt!
Men dessa bokhyllor är mina favoriter! Snacka om hyllmetrar - här är de stora akvarellbladen sammanfogade till en 15 meters bokhyllevägg. Tänk att arkivpärmar som dessa beigegrå eller de svarta kontorspärmarna kan bli ett sådant häftigt och tilltalande motiv.



På Sandgrund visas kanske 50-60 tavlor och den permanenta utställningen hängs om med jämna mellanrum. Här finns också ett rum med naturfotografier tagna av Lars Lerins man Junior. 
Bägge männen var bakom disken den dag vi var där. Man förundras och förskräcks över hur det kan vara att vara en "vanlig" (nåja...) kändis i Sverige... Det är fullt med folk vid disken som ska betala vykort och böcker m.m då en äldre dam börjar ställa frågor om parets lilla pojke. "Sover han på nätterna" "äter han som han ska" och "hur känns det att ha blivit pappa" och den vänlige Junior svarar på alla frågorna. 
Jag skäms över hennes närgångna frågor. Vill man visa intresse kan man göra det över konsten och kanske tacka för trevliga tv-program och böcker - inte snoka i deras privatliv vid tillfällen när de inte kan låta bli att svara.




10 april 2016

Sanden och havet mellan Agde och Sète

På sommartid är stora delar av de fina stränderna vid Medelhavet inmutade av turisterna. Men eftersom här finns många mil sandstrand så hittar man ändå alltid en fin plats .... När vi var nere senast så bestämde vi oss för att rekognosera litet bland stränderna från Agde och norrut. 
Vi startar strax söder om Agde, på Vias Plage eller Farinette Plage som den också heter. Här en lång, men inte så bred, sandstrand med många stenpirar ut från stranden och några vågbrytare på tvärs. Vi hittar en ganska liten parkering precis innanför klitterna. Det finns kanske fler parkeringsplatser, men här bor ju många människor som har gångavstånd till havet. I den norra delen av stranden ligger en jättestor campingplats och en Beach Club, som öppnar när säsongen börjar.


Nästa stopp är vid Grau d'Agde. Det visar sig vara ett levande fiskeläge. Byn ligger längs med floden Héraults mynning och fiskebåtarna kantar kajerna. Mycket folk är i farten, här finns en hel del restauranger. Man undrar hur badvattnet är vid den stora sandstranden precis norr om flodmynningen... Héraults vatten ser ju inte så kul ut när man kommer en bit in i landet.


Som på flera andra ställen längs havet så har bilen fått bästa platsen. Lägenhetshus med utsikt över parkeringsplatsen och sedan stranden och havet..

Le Grau d'Agde går över i Cap d'Agde utan synlig gräns, varken i bebyggelsen eller vid stranden. Många vågbrytare en bit ut i havet och små u-formade "badvikar" har bildats tack vare vågbrytarna. Innanför finns flera campingplatser och ett stort Aqualand strax söder om hamnen i Cap d'Agde. Här är stranden väldigt bred och parkeringen är stor, men det är litet krångligt att ta sig dit. Man måste åka över den lilla ön som ligger i Etang de Luno. En ganska ocharmig strand i mitt tycke.
                                     
Vårt favoritbadställe - om man vill ha restauranger i närheten, är den lilla stranden med de svarta stenarna strax norr om stora piren i Cap d'Agde. Som omväxling kommer här en sommarbild.
Om man fortsätter "runt hörnan" norröver blir landskapet ganska dramatiskt. Man kan lätt ta sig till La Conque, stranden som syns här nedanför och går man norröver så finns det ytterligare ett par bra stränder, dock inte lika tillgängliga för oss som kommer med bil. Men här är ju bebyggt hela vägen med lägenhetskomplex, så på sommaren är stranden nog full med badande turister.

Därefter börjar den strand som Cap d'Agde kanske blivit mest känd för - för några årtionden sedan - nämligen naturistområdet. Vi tycker det skulle vara intressant att köra en sväng och se detta "historiska" område. Också att göra det i februari när man kan besöka området utan att bli stämplad som fluktare. 
En bit in från havet är det fullt med småhus, campingplatser och lägenhetshotell, men man kan inte komma ner till vattnet. Vi blir stoppade av skyltar som denna. Man kan gå till fots men man måste ha ett passerkort annars får man vända tillbaka. Stranden ser förmodligen ut som de vi redan har tittat på - så vi vänder tillbaka, passerkort eller ej...
Norr om naturistområdet kommer Marseillan Plage. Här har vi varit många gånger, ganska mycket folk, trevlig restaurang på stranden och allt verkar ganska familjärt. Jag tror att många av de som kommer hit är stammisar. 
Marseillanstranden fortsätter norröver i en fantastisk strand ända upp till Sète. Hit far vi oftast om vi ska stanna en del dag. Här är det renaste vattnet och den minst skräpiga stranden. De senaste åren har man plöjt ner otroliga summor av EU-pengar för att förstärka klitterna och sanddynerna på ett sätt som ska förhindra att havet bryter igenom till Etang de Thau där det finns stora ekonomiska intressen i ostron- och musselodlingarna. I samband med detta arbete har det blivit ett par stora parkeringsplatser med duschar och toaletter och man har hägnat in de känsliga sanddynerna och planterat strandråg och annan växtlighet för att binda sanden. 
En annan gång kommer vi rekognisera litet bland stränderna söder om Agde ner till Narbonne.



07 april 2016

2016 års konstrunda

Som jag skrivit tidigare så är påsken en stor konsthelg här i Skåne. Alla olika delar av Skåne har sin egen konstrunda. Vi håller oss till nordvästra Skåne - det räcker utmärkt för oss.
Första dagen vi far ut är på annandag påsk. Vi håller oss i närområdet och uppdaterar oss hos de vi känner sedan tidigare.
Här en tavla av Lage Löfdal. Den påminner om den jag själv äger och nedan ett foto från Lages trädgårdsateljé i Vejbystrand (Jag har lånat fotot från Lages hemsida).

Hos Annika Unnaryd Shönhult, också i Vejbystrand, är det i år ganska små glasinramade akvarellbilder. Det jag tycker om är hennes ganska mustiga bilder med mycket människor och djur i skånska landskap. Nu var allt i mindre format - men fortfarande mycket skånskt.


 I Förslöv, Villa Sol, besöker vi Christel Kahn, måleri och keramik. Där fastnar jag för en härlig "kruka" men sekunden efter mitt fotografi så plockas den från hyllan och blir såld...
Det finns fler keramiker i området, Jill och Ulf Ekberg i Vejbyslätt. Här en vacker skål. Bilden är lånad från hemsidan.
Nästa utflykt sker i utställningens sista skälvande minuter. Vi har bara ett par timmar på oss och far till Kullahalvön. Dagen är otroligt disig, sundet är nästan spegelblankt och det är samma färg på hav och himmel...
En sådan grå dag passar utmärkt att pigga upp sig med Susanna Whites ganska stora tavlor i underbara färgkombinationer.
Efter ett par besök till som jag inte behöver skriva något mer om här.... så avslutar vi hela Konstrundan med ett besök på Krapperups Kyrkväg hos Mats Rydstern. Jag är mycket betagen av hans tavlor, många finstämda skånska landskap och hans interiörer med fönster som ger både insikt och utsikt. Jag älskar de blåa tonerna och ljusspelet .... Extra roligt är att vi kommer underfund om att vi faktiskt är sysslingar.

Detta stilleben är otroligt tjusigt och det blir nästan magiskt med den breda handgjorda guldramen.
Här en liten sötnos, vem skulle inte vilja ha denna lilla vårbukett?