Man har ju sett de långa köerna och även om det kan vara trevligt att slå sig i slang med helt okända för att få timmarna att gå, så satsar vi på att komma dit hyfsat tidigt, vilket blir 8.45. Det var tillräckligt tidigt! Kön som bildats är bara 25 meter lång och vi sätter oss i vår fällstolar och njuter av förmiddagsfikat och allt som händer runt oss. För händer saker gör det...
En drönare far fram och tillbaka över våra huvuden och längs med kön i ögonhöjd för att plötsligt lyfta och flyga väldigt högt ovanför oss. Man är glad att "piloten" verkar veta vad han håller på med.
Efter två timmar öppnas avspärrningarna och vi avancerar in på det allra heligaste - inspelningsområdet, fast vi är fortfarande utomhus.
Nu börjar det synas flera ansikten bekanta från TV, de flesta av dem har en kameraman och en ljudman tätt i hälarna.
Programledaren Anne Lundberg köper lunchmacka och hittar hela tiden folk att prata med. Innan dess han hon gjort ett flertal inspelningar om trakten och gården vi är på. Det behövs rätt många omtagningar och vi undrar varför, men vi är litet för långt ifrån för att höra. Vi kan konstatera att det inte bara är att kunna sina repliker utan att ljus och ljud och omgivning också påverkar inspelningarna.
Överallt på de olika gräsytorna står kamerastativ, strålkastare, vita skärmar och små bord utplacerade. Det är här de olika inspelningarna ska göras.
Producenten Pernilla Månsson Colt cirkulerar, informerar och kontrollerar. Hon ger ett superproffsigt och lugnt intryck och jag hade velat fråga hur det egentligen var när hon åt den superstarka chilin i Trädgårdstider, men.... jag avstår. Var sak har sin tid.
"Bra, bättre, bäst" verkar handla om vintagekläder från Yves Saint Laurent, Coco Chanel och Gul & Blå. Svårt och säkert ett otippat resultat - det ska ju bli bra TV.
Kameramännens kärror rymmer inte bara kameror och tillbehör utan också regnskydd och deras lunch.
Bokexperten Torgny Schunnesson tycker att min medhavda handbok på franska om navigering från 1628 är väldigt sällsynt och att den ska filmas. Jaha - kanske inte precis vad jag hade räknat med, men risken/chansen finns ju i ett sådant här program.
I alla fall så blir jag skickad till sminket för kamning, puder och läppstift. Och sedan litet väntan före inspelningen...
Inomhus är det ganska rörigt men alla som jobbar där verkar ha full koll. Mycket sladdar och strålkastare och man får se sig för när man passerar.
Så här ser försättsbladet ut på boken som min farfar fick av en tacksam passagerare på Svenska Amerikalinjen. Tydligen är denna bok väldigt sällsynt och dessutom är min i ett väldigt bra skick. Så nu får jag nog prata med vårt försäkringsbolag.
Om man verkligen kommer med i tv-programmet - ja det vet man inte förrän programmen ska sändas. De ratar cirka 50% av vad de filmar så den som lever får se. Våren 2018....