Skogstur mellan regnskurarna

Det har regnat i Skåne var och varannan dag sedan vi kom hem från Frankrike. Däremellan har solen lyst på oss. Enligt förståsigpåarna så är det ett idealiskt klimat för svampars tillväxt och fortlevnad. 
Hos våra svampkompisar i Östergötland (där vi har gjort fantastiska svampplockarturer) är det torrt som i Sahara, det frasar om mossan...Men här i söder ska det finnas. Gott om det. Svamp alltså... 
Sagt och gjort, tillsammans med en stockholmsvännina, en kaffekorg, ett par svampkorgar far vi ut till ett av de ställen där vi förra året plockade massor av brunsopp. Nu finns här inte en enda brunsopp, här finns i princip ingenting... förutom ett otroligt fult kalhygge. Till och med för fult för att föreviga på bild. 
Litet tysta och molokna far vi på måfå norrut på grusvägar utan att riktigt veta var vi är. Men vi hittar en skog som är vacker och inbjudande. Den verkar dessutom helt ok för en tåopererad att gå i, balansen är sådär fortfarande och man kan inte både hålla i stavar och svampkorg. 
Det man först slås av är all vacker mossa. Den växer överallt och på allting. Jag tänker först att hit kan vi åka inför pysslet med adventsljusstakar, kransar med mera. Sedan tänker jag att vi måste åka hit tidigare, all mossamark verkar som gjord för trattkantareller.

Djurlivet verkar också trivas här, en enorm och vacker myrstack fångar intresset liksom en klassisk svart skogssnigel, ännu inte muterad till spansk mördardito.

Sedan - skogens gula guld! Jag sjunger "har du sett herr kantarell, bort i enebacken" för att locka till mig alla kusinerna. Trots att detta är en grusväg i en tallskog så hittar vi ganska stora mängder och tar oss nöjda hemåt. Tyvärr hinner vi äta upp de smörstekta innan jag kommer på att det skulle ha varit trevligt att dokumentera skörden. 

Detta var bara en liten tur en eftermiddag mellan regnskurarna. Snart drar vi ut igen - jag har noterat koordinaterna på vår gps...