I vikingarnas värld

Vi har gjort en tidsresa, i alla fall för några timmar. Barnbarnet som fyllde 11 i mars fick förra året en utflykt i födelsedagspresent. Våra skånska barnbarn brukar få välja att göra en utflykt över dagen bara med oss, farmor och farfar, utan sina syskon och föräldrar. Det är kul för oss att få rå om ett barn i taget och dessutom roligt att se nya ställen. Vi föreslår olika tänkbara utflyktsmål, denna gång var det  Zoo i Köpenhamn, olika akvarier i Danmark, en hajk på åsen eller en tripp till Fotevikens Vikingaby. Han valde vikingarna - inte visste vi då att det skulle gå mer än ett år innan vi kunde realisera födelsedagspresenten. 

Nåväl, vi far ner mot Skanör-Falsterbo men strax innan, vid Höllviken blir det en böj på landet och i den långa smala viken strax norr om gjorde man på 1980-talet fina fynd av vikingaskepp. Det var marinarkeologer som hittade ett 40-tal skepp och 10 år senare fick de tillgång till mark vid Foteviken. Här byggde man en vikingaby för att levande göra vår historia, slaget vid Foteviken och samtidigt forska mer inom arkeologin.

bilden är lånad från Fotevikens Museums hemsida

Foteviken är ett cirka 300 meter lång vik i nord-sydlig riktning. Här i vattnet finns rester av Foteviksspärren, som består av tusentals stenar, ingen sten större än att en man kunde bära den. Här finns också rester av nedkörda träpålar samt rester av fyra vikingaskepp, allt från Harald Blåtands tid, 980-talet, vilket konstaterats genom årsringsanalys av stolparna. Spärren har i mitten en fri inseglingsränna, förmodligen endast känd av de som bodde där. 

Försvarstornet, här förvarades stadens vapen och skattkista och härifrån har man utsikt både över hav och över land. Viktigt för att dels kunna försvara sig och dels ta in skatter och tullar av köpmän och andra som kom till staden.

Här är fiskaregården, litet hus men med allt som behövs - inklusive en båt utanför dörren.

Pilegården, här torkas och bereds lin och här färgar man textilier.

Lagmansgården, två rum inredda med väggfasta bänkar och riktig säng med gavel. På väggen en bonad som likt Bayeuxtapeten beskriver ett krig, denna visar slaget vid Foteviken år 1134.

Tinghöll - hör till lagmansgården och är den stora gilleshallen. På väggarna hänger sköldar och för att komma till loftet finns en stolpstege.

I bagaregården, granne med kokhuset, eftersom man samlade öppna eldar i utkanten av byn. Här får vi smaka på bröd "från tiden". Bakat på plats och det var likt mjukt tunnbröd.

Åter till nutiden! Barnbarnet provar på en stupstock. Han höll med om att positionen kändes väldigt utsatt.

  

På vår rundvandring stötte vi på några från byalaget. Denna man från Syrien vill gärna visa upp sin vackra klädsel med tillhörande vargskinn och dolk bak på ryggen. Byalaget har sina kolonilotter i utkanten av vikingastaden och när man kommer dit så försöker man leva som en viking.

Enligt reglerna så ska man vara klädd i tidsenlig vikingaklädsel, man ska inte ha solglasögon, moderna smycken eller klockor, man ska vara utan smink, man får inte ha färgglada skor eller gymnastikskor, inte bära plastpåsar eller läskburkar, inte använda mobiltelefonen och inte röka. Allt för att vi som besökare ska få en känsla av att vara förflyttade bakåt i tiden.

Det är säkert inte lätt för dagens barn, men säkert roligt att prova på och lärorikt att återgå till sina rötter. Man kan ju närsomhelst återvända till nuet!

            

Nytt utflyktsställe - på hemmaplan

När våren är i antågande så vill man ju bara ut! Ut och njuta av fågelsång, allt som börjar växa och förundras över hur fint vi har det med våra årstider. För inte skulle väl denna kalla vår skänka oss lika stor glädje om vi inte haft vinter innan?

Våra vandringar brukar gå nordväst ut längs kusten men denna dag är vi på spaning efter flyttfåglar och drar oss söderöver till ett flackt och långgrunt landskap. Här vet vi att våra fågelskådarkompisar håller till på våren och nu vill vi också reka om det är ett ställe som våra barn och barnbarn skulle kunna gilla för någon coronautomhusutflykt ...

Sagt och gjort, vi utrustar oss med den lokala cykelkartan och såklart google maps på mobilen, sätter oss i bilen med siktet inställt på de små byarna Utvälinge och Farhult som ligger i kustområdet, mellan Ängelholm och Jonstorp, som heter Häljaröd. Som vanligt när man kommer i bil så funderar man på om man alls kan bli av med bilen. Tack och lov är inte detta Italien och Lucca - där vi redan för 10 år sedan inte kunde besöka sevärdheterna eftersom vi inte hittade ett enda ställe inom 5 km att bli av med fyrhjulingen. 

Väl framme vid kusten finns inte enda bil inom synhåll. Förmodligen inte heller någon fågel att glo på inser vi, men vandra kan man ju i alla fall. Vi följer kusten ut mot Kullen och passerar villor med de vackraste vyer man kan tänka sig - havsutsikt! I en trädgård slår vi oss i slang med ägaren som trädgårdsarbetar och frågar var alla bilar parkerar när det är fågelskådardags. Han bara garvar och säger "de parkerar överallt, men det får de inte". Ett år var det en skådare som hade hittat norra Europas mest sällsynta pippi precis utanför hans tomt och inom 30 minuter fanns här 50 bilar. Han gillade inte flyttfågelsäsongen kunde man förstå.

Vi fortsätter över stättor, fälader och kohagar. Hela tiden med sällskap av havet. Trots närheten till havet och faktiskt norrläge med tanke på solen, så har viss växlighet kommit längre här än hemma. Slånbären är nästan utslagna och det finns några marktäckande tuvor som blommar i lila. Resten av marken är i många olika nyanser av gråbrunt - men ändå vackert.

Vi kommer rätt snart fram till en liten båthamn, Häljaröds båthamn. Den byggdes på 1940-talet och yrkesfisket upphörde här 1970. Numera bor här både sommargäster och bofasta, bebyggelsen är rätt blandad, själva byn ligger vid genomfartsvägen men byns samlingsplats är nere vid hamnen. Namnet kommer från danskan Hellyrödh, Helges röjning, 1490 men man har gjort fynd från sten- och bronsåldern. Ja, här var klimatet nog gynnsamt redan då.

Hamninloppet ser rätt trångt ut, hit kommer numera nog bara mindre fritidsbåtar.

Miljövänligt påskris i form av trasremsor är enda färgklicken så här års.

Som Muminfantast blir jag glad av hus som ser ut som om det bor små vita troll där!

Kusten bort mot Kullen.

Hur var det nu då med flyttfåglarna? Ja vi såg strandskator med sina röda ben och vi såg tofsvipor och bägge arterna flyttar men kan också stanna om det är milt. Hemmavid har vi sett bägge sorterna liksom tranor i sträck och en massa starar. Det är faktiskt svårt att veta vilka som precis kommit eller varit här hela vintern. 

Men vi fick en fin promenad och vi tror att de naturintresserade barnbarn gärna hänger med nästa gång. Annars får vi locka med gopicknick!

På gränsen mellan Halland och Småland

Man hör på nyheterna att det snöar i stora delar av Sverige. Då blir jag än en gång övertygad om att jag bor i rätt del av landet, dvs den längst i söder. I helgen var vi nämligen på årets bästa svamptur....

Vänner till oss har ett hus i en inte så mörk del av Småland utan litet mer som Halland, litet ljusare liksom. De har inte bara ett hus utan också rätt mycket skog. Förutom att vi skulle träffas och umgås så skulle det plockas svamp och kanske också hittas några småsmå granar "med rot" som kan tas hem inför julpyntandet. Det var rätt länge sedan jag var i en sådan vacker och ljus skog, mycket mossa, höga träd och små tjärnar och sjöar litet här och där. 

En svampplockares irrande....

Men så mycket svamp vi hittade! Först plockade vi allt vi hittade, men i takt med att korgarna blev fyllda så plockades bara de med stora hattar.

Förutom nästan 6 kg trattkantareller kommer vi hem med smågranar, tallris, lingonris och mossa. På fredag är det tjejerna som träffas och binder kransar, ljuskronor och pyntar adventsljusstaken. Kanske kommer det foto på det också....

En nationell angelägenhet

När vi i maj 2018 var på Marstrand så träffade vi arkitekten Gert Wingårdh på hans vernissage, läs om det här. Han visade då upp sina ritningar från 8 byggda eller ännu inte byggda verk. Ett av "verken" var renoveringen av Nationalmuseum i Stockholm. En av de saker som kändes läckrast då, förutom att ritningarna var så vackra, var det vackra glastaket som nu ligger över en innergård.
Under hösten har man visat på SvT ett program om renoveringen av Nationalmuseum. Det som fick stor plats i mitt hjärta då var hur man löser tekniska behov i en gammal miljö. Som hur man får in moderna sprinklers i den fantastiska takstuckaturen och hur man låter annan teknik som tar mer plats härbärgeras på de två våningsplan där det inte finns några salar och som dessutom är väl dolda för allmänheten.
Nu när vi äntligen kunde besöka museet i verkligheten så fascineras jag mest av färgerna på väggarna. Här samsas regnbågens alla nyanser på ett trevligt sätt tillsamman med konsten. Precis som det var en gång var på Skagens Konstmuseum för 30 år sedan och som gav ett sådant djup till målningarna. Idag är de flesta väggarna där vita vilket inte alls framhäver de impressionistiska bilderna. På Glyptoteket i Köpenhamn finns en del väggar med klara och markerade färger, i alla fall i de salar som innehåller skulpturer. Det gillar vi alltså. Likaså att man öppnat upp Nationalmuseums fönster och släppt in ljus i rummen. Men tydligen är det inte helt lyckat för bevarandet av de gamla målningarna. Nu sitter det en sorts nät (som myggnät) för fönstren och då kommer det in dämpat ljus och man kan ändå se ut över Stockholms vackra vatten, även det som en tavla!
Man kan ha synpunkter på vad renoveringen har kostat och också hur man ska ha råd med gratis entré med tanke på renoveringskostnaderna - men framför allt ska man gå hit och njuta av svensk konst och konsthantverk och design när den är som bäst!

  

 Glastaket som lyftes på plats från en pråm på strömmen

 Guldsprinklers i taket

 Exempel på väggfärg

 Inte bara tavlor utan också möbler och porslin

 Tavla av Alexander Roslin, världsberömd för 

sitt sätt att måla siden och sammet

Utsikt mot Gamla Sta'n

Gammalt eller nytt?

Gammalt eller nytt - vad då? Kan man undra...

Är i Stockholm, ska beundra renoveringen av vårt mest nationella konstmuseum (både gammalt och nytt) men också förundras över vårsalongen (bara nytt) på Liljevalchs.

Först är det dags för vårsalongen och den nya konsten. Det är säkert 20 år sedan jag var där senast. Mycket har förändrats. Jag är gammaldags men innebörden av uttrycket Kejsarens nya kläder slår mig ofta när jag tittar på nutida konst.

Vem bestämmer egentligen vad som är konst?

Jag tycker att juryn som väljer vad som ska ingå i vårsalongen verkligen bör tillhöra den skara som vet vad som är konst. När man ser vilka storheter som ingår i juryn (Helene Billgren, Susanne Vollmer och Lasse Åberg) så inser man att de uppfyller kriteriet... Men ändå - här finns verk som inte ser ut att ha tagit mer än 10 minuter att göra, här visas verk som verkar saknar engagemang och här visas verk som ser påbörjade ut men inte avslutade. Jag ser flera "konstverk" som mina förskolebarnbarn skulle ha ratat efter en sejour med sina vattenfärger. Många färger ovanpå varandra så allt bara blir en brun röra eller till hälften klara figurer skapade med en ganska bred pensel så man får gissa om det ska föreställa något eller bara figurer utan sammanhang. Ett verk ser ut att vara målat på insidan av en kökslucka med borrhål och allt. Dörren är upphängd i sin helhet men motivet är målat bara på den nedre delen av dörren. Jag förstår att jag är gammaldags och inte heller tillräckligt insatt eftersom jag inte alls förstår storheten eller ser budskapet i just dessa saker.  Kanske att man lättare förstår om man får höra hur konstnären har tänkt.
Skönt är det då att det också finns en hel del fina, väl arbetade verk där jag förstår och känner att konstnären har lagt ner sin själ i motiv och utförande. Jag blir allra mest förtjust i konsthantverken, de broderade, drejade och ihopknåpade verken som ofta har ett mer lättillgängligt budskap, om så bara att få betraktaren att le.

Apa äter tillsammans med kycklingar.

Kvinnokampen

Böcker i bokhylla, sorterade i bokstavsordning efter 

författarens namn, men med ryggarna inåt. Statement?

  

 Collage - eller inte.....

   

De aderton - de flesta stolarna är tomma....

  

                                            

Kvinnlig konstnär 93 år ung, ofta förekommande på Vårsalongen,

      

  Fantastiska resultat av "förspilld kvinnokraft" genom åren Klänningen är sydd av olika broderade dukar och mattan är ett "lapptäcke" av korsstygnsbroderier. Båda ovanligt snygga!

Kinesisk kruka - nej svensk med ett härligt mönster och glasyr.

Europas gränser genom århundraden - broderat med tunn tråd.

  

 Huvudet av en galen struts och ett stillsamt träd av tyglappar

 Här finns 17000 olika små "figurer". Alla är olika och representerar de 

afghanska ungdomar som inte får uppehållstillstånd i Sverige. Mäktigt och tungt.

Liljevalchs bjöd på så mycket att jag sparar det stora nationella konstmuseet till ett annat inlägg.....