Castres - historisk stad med spanska influenser

Vi ska fira en födelsedag och gör det med en tvådagarsutflykt till Castres. En ganska gammal stad som vi inte vet mer om än att den har vissa spanska influenser och ett Goyamuseum. Vi kör dit i alla fall.... Nya ställen som kan upptäckas brukar alltid bidra med något. Vi behöver inte köra så långt, efter cirka 10 mil över bergen mot Toulouse så är vi i Castres.

Som sagt en ganska liten stad med ett ännu mindre bilfritt centrum, kanske 400 m i kvadrat. Dessutom är det ganska folktomt. Vi parkerar i stadens stora underjordiska garage och går de 140 meterna till hotellet. Jag har bokat in oss på Europe Hotel, ett pittoresk ställe som visar sig ha alldeles för mycket prylar för att det ska kunna vara välstädat (!) men oj så mycket roligt att titta på. Supertrevlig personal och sköna sängar - vad mer kan man begära. Vi checkar in och drar sedan mot Goya och hans kompisar.

Vi kommer till museet och blir i vanligt ordning imponerade av Frankrikes inställning till kulturen. Här finns en ganska stort antal verk av spanjorer, alltifrån tidigt 1400-tal till nutid. Det är det museum i Frankrike som har största samlingen av spanska konstnärer näst efter Louvren. Vilket ju egentligen inte säger någonting. Louvren kanske har 10 verk och detta museum 11.....

Sedan jag och mannen i mitt liv gick en konsthistoriekurs har vi lärt oss uppskatta medeltida måleri med religiösa motiv. Det låter helt knasigt men dessa tavlor är så överfulla med symbolik så det är nästan som att läsa en bok - bara man kan tyda koderna. Alla olika helgon har olika attribut liksom personer ur Bibeln. Sedan kan man ofta se beställaren och hans familj avporträtterade i ett hörn. Roligt och fantasieggande och dessutom ser man vad det föreställer ;). 

Här finns tre målningar av Goya, bl a denna enorma målning på 3 x 4 meter som skildrar ett möte med Filippinska kompaniet samt ett par mindre porträtt bl a ett självporträtt. 

Flera målningar skildrar det vi tycker är typiskt spanskt,

tjurfäktning ...

och flamencodans....

Naturligtvis finns här också Don Quijote... nationalkaraktären.

Här är två litet modernare verk, ett tror jag är samtida med impressionismen och ett skildrar en marknad på 1920-talet.

Vackrast är ändå byggnaden som museet är inhyst i med vackra kalkstensväggar och enorma fönster. Här hänger en tavla föreställande Saint Martin, ni vet han som gömde sig bland gässen som med sitt kacklande avslöjade hans gömställe. Till hans minne slaktas gäss och äts upp på Mårtensdagen.

Om man tittar ut genom ett av dessa vackra fönster ser man den fantastiska trädgården som är lika vacker året om!

Efter 1,5 timme i museets vackra lokaler drar vi ut på staden och njuter av roliga hus à la Venedig. Om man har en båt så kan man lägga till nedanför sitt eget hus. Fast vi ser att det finns traditionella ingångar från landsidan av husen också.

Festligt med en blomsteraffär som heter krusbär och små ärtor

Här finns också ett museum om Jean Jaurès, som föddes i Castres 1859. Han var en socialistisk politiker och antimilitarist. Det finns i nästan varje fransk ort en gata uppkallad efter honom.

Vi besöker inte detta museum denna gång, men jag gillar ett av hans valspråk, Le courage c'est de chercher la verité et de la dire. Fritt översatt av undertecknad "Mod är att leta sanningen och säga den.

Vi försöker alltid gå in i de kyrkor vi passerar på våra resor. Denna är faktiskt i mycket stort behov av renovering alternativt rengöring. Hela innertaket täcks av ett tjockt nät så man inte får fallande stenar i huvudet.

Här är vårt hotell. Fina stolar utomhus och de följande 4 bilderna är interiörer.... Några av rummen har sina fönster in mot hotellets atrium.

  

 

På kvällen är dags för födelsedagsmiddag. Vi har bokat in oss på La part des Anges, översatt ungefär änglarnas andel. Förrätt är en ljummen fois gras med päronkompott och valnötter, sedan en marulk med citronrisotto och en maffig sås gjord på apelsinblommor, därefter en biff med wokade fina grönsaker och tryffelsås och sist en pistageglass med chokladtäcke och färsk ananas. 

Nöjda och lagom mätta tar vi en extratur genom den nu ganska tomma staden, kanalhusen är nu häftigt upplysta.

Utsikten till frukosten är trevlig, men chokladen i skyltfönstret lockar inte till inköp. I det ena fönstret var det stora fiskar i choklad och i det andra olika stora dödskallar... i choklad. Tacka vet jag Chocolatte i Helsingborg!

Fransk vårspaning och några gamla stenar

Vi brukar vara i södra Frankrike några veckor varje år under februari-april. Hur långt våren har kommit här nere är alltid olika. Ett år är den tidig eller kanske till och med supertidig och man packar inte ens upp sina ytterkläder och saknar shortsen. Ett annat år håller man på att frysa ihjäl och undrar varför man inte tog med mössa och vantar.
Lika olika som våren är för oss människor lika olika kan det se ut i naturen. Det kan regna och regna och ingen sol visar sig på länge och då blir ju det som växer upp försenat.
Nu har vi lärt oss att varje vår blir som en helt ny vår och varje vår verkar bli helt sin egen.... I kombination med att vi också glömmer i vilken månad vi såg mängder av blommande iris senast eller i vilket ordning de olika växterna visar sig för oss.
Förra året var vi här i april och då såg vi plötsligt hur mycket överblommad vildsparris som helst. Överallt!! Härligt tänkte vi, då vet vi nästa år var vi ska leta.
Nu är vi här! Vi letar och letar och hittar bara överblommad vildsparris. Nja, vi har plockat 3 (!) smala stänglar - inget som man blir mätt av men kul ändå! Kan det då vara så att vi är för sena i år också? Det vet vi inte, det kan vara så att sparrisen kommer att stå som spön i backen i april...

 Det som dock blommar troget och rätt länge är slånbär och trädljung. 

Fina vita klickar mitt i det brungrå fjolårsgräset.

 Iris blommar också troget om än vid väldigt olika tillfällen.  

 Dessa kuddar är perenna i detta klimat. I Sverige tillhör de utplanteringsväxterna.

Denna vinterjasmin finns i Sverige som perenn, i alla fall i vårt skånska klimat.

Här är en guling till och en vårfavorit, jonquill en sorts påsklilja, dock av miniformat. Den blir inte högre än 10 cm och bildar lysande gula mattor i de steniga bergen.

Sten - ja det finns det gott om i dessa trakter.
Vi är på utflykt med den skandinaviska klubben och besöker det historiska museet i Lodève. En innergård på museet har detta fantastiska mönster av marksten. Sättet att lägga små smala stenar  ställda "på höjden" är tydligen typiskt för vår region. Det blir oerhört effektfullt i sinnrika mönster som detta! Att sedan färgsatts av grön mossa gör det inte mindre vackert.

En annan dag for vi till den stora staden Nîmes. Arenan är verkligen sevärd, ett fantastiskt romerskt byggnadsverk av kalksten som har stått pall i århundraden. Häftigt!

Resebloggen Hit och dit i Europa har avslutats

Tyvärr hinner jag inte med två bloggar även om det finns massor att skriva om. Jag har därför stängt ner min reseblogg och flyttat de tidigare gjorda inläggen till denna blogg. Så kommande inlägg om resor kommer att läggas in här i Franska Fikon.


Om du mot all förmodan har missat något inlägg så kan du klicka på respektive länk och läsa.

Gascogne är lika med Armagnac, musketörer och god mat

Rive Gauche i augusti

Du har inte varit på Marstrand om du inte har besökt Berghs konditori

Katedraler och Tom Byggare

Alsace - en bra fransk-tysk mix

Vårt favorithotell i norra Tyskland

Brügge / Belgien

Villandry - så här ska en slottsträdgård vara

Lyon - lilla Paris

På Europas tak

Château de Cheverny - slottet med något för alla

Resebloggens programförklaring

Från Skåne till Frankrike med bil

Äntligen - bilen styrs över Öresund genom Danmark och med färjan från Rödby till Puttgarden. En resa jag tror att vi har gjort mer än 60 gånger. Ganska tjatigt men ändå något laddat - det är början på det lilla äventyr som varje resa söderöver fortfarande innebär.
Denna resa startades sen eftermiddag från Skåne. På färjan till Tyskland kl 19.00 en lördag i mars är det inte många människor. Det är rätt fantastiskt att både restauranger och butiker har öppet för ett tiotal personbilar och en turistbuss.
Första stopp blir på ett av våra absoluta favoritställen, jag har skrivit om det förr (läs i min andra blogg här) men det tål att upprepas. Hotel Hoheluft, i Oldenburg in Holstein, drivs att ett brödrapar som båda pratar svenska. Rummen är stora och rena med dunbolster och restaurangen är tysk med vällagad husmanskost och en fin frukostbuffé. Ingen lyx, inget lulllull men ärligt och rent och med trevliga ägare. Hit återkommer vi gärna, det är inte så långt att åka och ibland passar just det väldigt bra. Denna gången fick vi en liten svit (till samma pris som ett dubbelrum). Ett runt rum med soffa och TV och en stor balkong. Tyvärr inget balkongväder....

Till frukosten grova frallor och rätt roliga! På en fralla så är fröna på överdelen, helt logiskt. Man strör på dem innan de går in i ugnen. Men dessa hade dessutom fått solrosfrön intryckta i botten. Riktigt gott!

Vädret genom Tyskland dag 2 är blött och kallt. Lunchen som består av ägg, mackor och yoghurt intas därför i bilen. Det fungerar riktigt bra, vi är vana....

Övernattning dag 2 sker i Bad Münstereifel, en medeltida söt håla söder om Köln. Vi har bokat rum på Landgasthaus Steinmuhle, ett ställe som verkar bra och med en bra restaurang. Tyvärr börjar det dåligt, vi kommer kl 16.00 och kan läsa på en skylt på dörren att de har stängt alla dagar 14-17. Något de har glömt meddela sina gäster.... Vi tog en promenad så det gick ingen större nöd på oss och kom till en krigskyrkogård för ryska soldater från både första och andra världskrigen.

Trist incheckning. Mannen i receptionen verkar bli överraskad av att det kommer några gäster... Vi hade bokat vårt rum 14 dagar tidigare och hade önskemål om ett rum på första våningen. Det hade de också glömt bort (!) så vi får klättra flera trappor högt upp under takåsen för att komma till vårt rum. Ingen hiss och ingen hjälp med bagaget. Ganska trist början.
Men rummet var hyfsat stort och badrummet är fint. Väl i matsalen blir vi överraskade över den ambitiösa matsedeln. De inhemska gästerna får mer uppmärksamhet än vi får, även om vår servitris gör sitt bästa för att förklara de konstigaste tyska orden på engelska. God mat men jag tror inte vi kommer återvända hit.
Dag 3 drar vi mot fransktalande länder, först Luxemburg med superbillig diesel och sedan Frankrike. Strax norr om Lyon stannar vi i Ambérieux d'Azergues och hotellet Les Pierres Dorrées, anslutet till Logis de France som ofta har bra hotell. Vi blir väl emottagna av personalen, rummet ligger på markplanet och har egen terrass med sittmöbler. Inte för att det är terrassväder idag heller, det blåser hårt av stormen Freya. Men det är trevligt att man kan sitta ute om man vill. Vi trotsar blåsten och tar oss på en tur in i byn för litet proviantering av vatten.

Maten är fransk och vällagad, först en skål oliver, sedan gåsleverpaté. Till varmrätt en god stek med Banyulssås och till efterrätt den traditionella crème caramellen.

När vi ska genom Lyon varnar Google Maps att det är köer på alla genomfartsvägar så vi håller höger och kör via Clermont Ferrand istället. Längre väg, ca 10 mil, men väldigt vacker och färre långtradare. Nu har det slutat blåsa och solen är varm! Körningen går som en dans och vi kommer till lilla huset i C på tidig eftermiddag. Det första som möter oss är ett bevis på vad dessa breddgrader kan erbjuda en krukodlare - egna citroner!