Fransk vårspaning och några gamla stenar

Vi brukar vara i södra Frankrike några veckor varje år under februari-april. Hur långt våren har kommit här nere är alltid olika. Ett år är den tidig eller kanske till och med supertidig och man packar inte ens upp sina ytterkläder och saknar shortsen. Ett annat år håller man på att frysa ihjäl och undrar varför man inte tog med mössa och vantar.
Lika olika som våren är för oss människor lika olika kan det se ut i naturen. Det kan regna och regna och ingen sol visar sig på länge och då blir ju det som växer upp försenat.
Nu har vi lärt oss att varje vår blir som en helt ny vår och varje vår verkar bli helt sin egen.... I kombination med att vi också glömmer i vilken månad vi såg mängder av blommande iris senast eller i vilket ordning de olika växterna visar sig för oss.
Förra året var vi här i april och då såg vi plötsligt hur mycket överblommad vildsparris som helst. Överallt!! Härligt tänkte vi, då vet vi nästa år var vi ska leta.
Nu är vi här! Vi letar och letar och hittar bara överblommad vildsparris. Nja, vi har plockat 3 (!) smala stänglar - inget som man blir mätt av men kul ändå! Kan det då vara så att vi är för sena i år också? Det vet vi inte, det kan vara så att sparrisen kommer att stå som spön i backen i april...

 Det som dock blommar troget och rätt länge är slånbär och trädljung. 

Fina vita klickar mitt i det brungrå fjolårsgräset.

 Iris blommar också troget om än vid väldigt olika tillfällen.  

 Dessa kuddar är perenna i detta klimat. I Sverige tillhör de utplanteringsväxterna.

Denna vinterjasmin finns i Sverige som perenn, i alla fall i vårt skånska klimat.

Här är en guling till och en vårfavorit, jonquill en sorts påsklilja, dock av miniformat. Den blir inte högre än 10 cm och bildar lysande gula mattor i de steniga bergen.

Sten - ja det finns det gott om i dessa trakter.
Vi är på utflykt med den skandinaviska klubben och besöker det historiska museet i Lodève. En innergård på museet har detta fantastiska mönster av marksten. Sättet att lägga små smala stenar  ställda "på höjden" är tydligen typiskt för vår region. Det blir oerhört effektfullt i sinnrika mönster som detta! Att sedan färgsatts av grön mossa gör det inte mindre vackert.

En annan dag for vi till den stora staden Nîmes. Arenan är verkligen sevärd, ett fantastiskt romerskt byggnadsverk av kalksten som har stått pall i århundraden. Häftigt!