Hur lätt det är att bli en nörd...

Om man slår upp ordet nörd så kan man läsa på Wikipedia detta:

Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotyp benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, ibland som en direkt synonym till tönt, men idag används ordet minst lika ofta positivt.

I SAOL står det numera följande:

Nörd, en person som har ett stort specialintresse och som därför kan verka något enkelspårig. 

För några år sedan hade de en mycket mer negativ nyans i vad det innebar att vara en nörd.

OK, jag bekänner ... jag har blivit en luktärtsnörd. 

Neurd de lathyrus odoratus.  

Det var så himla lätt att bli! Det gick fort och det ÄR så himla roligt! 

Allt började med att jag förra våren erbjöd mig att förgro luktärtsfrön till en av sönerna. Han fick det som födelsedagspresent, groningslådorna överlämnades med decimeter långa rangliga plantor. Det var ett under att han fick ordning på dem, men sedan hade han luktärter långt in i oktober. Själv fick jag typ 5 (fem) blommor på kanske 20 plantor. Man får skylla sig själv, är man inte hemma under flera veckor och vattnar - så kan man inte begära mer. Läs mer om hur man egentligen ska göra här.

Detta år har både sonen och bloggaren följt expertens råd. Men på något konstigt sätt har sonen tio gånger fler blommor att ta in. Han har nog grönare fingrar. Men fotona nedan är på mina egna blommor! 

Senator

Prince Edward of York

Blue shift

Mammoth röd

Lady Grisel Hamilton

Lisa Marie

Flora Northon

Windsor

Mammoth rosa

America

Alltså, tio olika sorter på 2,4 löpmeter samt en stor kruka. Det är inte ett så stort område, totalt sett har jag planterat ungefär 25 plantor. Jag är stolt och glad över skörden och plockar runt 30 blommor varje morgon. På kvällarna nu när det är så varmt så får de bo i kylen eftersom jag inbillar mig att de håller längre då. 

Jag har superplaner för nästa säsong, då kommer jag odla på 3,5 meter och i minst en kruka. Jag har redan köpt fröerna för att vara säker på att få tag i de jag vill. De ligger i frysen och där håller de i evigheter. Jag är glad att jag har fler frön av Lisa Marie, enligt experten finns det inte ett enda frö i världen att köpa. Det kommer kanske fler i vinter men om efterfrågan är större än tillgången så tror jag inte att jag kommer överst på listan.
Men man ska leva i nuet och just nu mest njuter jag av de olika sorternas färger och deras doft.

En modern Pippi Långstrump från Schweiz

För att känna sig närmare en av sina tidiga kvinnliga förebilder satte Elisabeth Charlotte Rist till Pippi till sitt smeknamn Lotti. Och visst är det mycket som kan föra tanken till Pippi Långstrump när man besöker utställningen Ågn min lysning (Öppna min glänta) av videokonstnären Pippilotti Rist nu på Louisiana i Danmark.

Jag har inte varit på någon utställning enbart med videokonst tidigare. Men detta är roligt, busigt och är helt annorlunda än allt jag är van vid i konstsammanhang. Ibland är det också rätt konstigt. Bilder och videos som projiceras i taket, på möbler eller på pyttesmå saker i roliga eller bara i vackert färgglada installationer.

I ett av rummen står massor av sängar utställda och besökarna lägger sig ner och tittar upp på fantastiska filmsekvenser i taket. De är tagna under vattenytan i floden Rhen. Obs, den rinner upp i de schweiziska alperna så här gör floden skäl för namnet, vilket inte alls stämmer när den rinner genom Tyskland och Nederländerna. Otroligt vackra färger på djur- och växtliv i vattnet, blandat med suggestiv sång med annorlunda harmonier, gör detta till en av utställningens större upplevelser. Jag tänker innan att det kanske skulle kännas som om man håller på att drunkna men inte alls, det var en totalt avslappnad upplevelse.

foto från Pippilottis hemsida

Något som också fångar mig var det som kan röra sig i huvudet på en kvinna som går i mataffären.... eller också betyder det något helt annat som jag inte förstår Det finns inget facit och inte heller någon förklaring till hur Pippilotti har tänkt. Fritt fram för den egna fantasin!
Inte lika rolig är filmen med kvinnan som längs en promenad på en trottoar krossar bilfönster med en träpåk. Hm, det sker alldeles för mycket sådant i verkliga livet för att jag ska bli fascinerad över det i konsten. Jag tror att det ska symbolisera en befrielse från alla måsten, men... njae det passar inte mig.
I en trapphall kan man följa en slang eller ledning på en stenig havsbotten. Fina färger och skuggor, den känns som när man var barn och gick barfota i vattnet framåtböjd med huvudet under ytan och tittar med cyklop.

Här Canalettos 1700-talsverk från Venedig och på det som är himmel på tavlan projiceras tornadoliknande rörelser i fantastiska färger och psykedeliska mönster.

Pyttesmå dockskåpsmöbler och figurer står i en bokhylla och bara en bok och miniatyrerna är belysta.

Mest färgfantastiskt är "Pixel Forest". Massor av små kristalliknande celler som innehåller en lampa som skiftar färg och som motsvarar pixeln i en film. På några hundra meter skulle vi kanske kunna se filmen, men här rör vi oss inuti filmen i en skog av olika färgfenomen. Allt till musik förstås.

         

Uppfylld av alla färger och all annorlunda musik ter sig resten av Louisianas ordinarie utställning tämligen tam. Pippilotti Rist hoppas jag man kan få se mer av.

ACD, Australian Cobberdog

Vi passar en valp under tre veckor. Ägarna befinner sig i sydeuropeisk värme och det är inte bra för små vovvar. Inte heller det faktum att hon inte har hunnit få sin rabiesvaccinering.

Det är ju "bara" en hund men en valp är minst lika krävande som en bebis. Visst sover hon en stor del av dagen, precis som bebisarna gör. Men om jag vill gå in för att hämta något i ett annat rum eller gå på toa - då skulle bebisen ha fortsatt att sova. Men valpen - hon reser sig ganska sömndrucken och vacklar efter mig. Hon vill ha full koll på var vi vuxna befinner oss. Ibland lyckas vi med att smyga.... Hon sover bra på nätterna men vaknar halv sex-sex och då vill hon ut. Sedan kan hon somna om och vänta med frukosten till 7. Det är skönt för människorna i hennes närhet.

Hon äter bra, av allt! Hundmat är gott och hon blir vild av glädje när hon upptäcker att det är något på g till henne. Hon dansar runt och gör piruetter och slickar sedan skålen väääldigt noga långt efter att den är tom.

Hon äter annat också, utomhus finns det så mycket spännande som man kan tugga i sig. Favoriten är tunna nedfallna björkkvistar, kottar, småsten och plommonkart. För att inte tala om en liten jordkoka eller två från de rabatter man kan komma åt. Lecakulor krasar jättespännande och torkade löv både låter roligt att tugga på och de virvlar i vinden så att man kan jaga dem. Allt det där är väl ok. 

Men när hon tuggar på sitt koppel så vet jag ju att det är fel, ett beteende som inte ska uppmuntras. Man ska  inte rycka eller dra i kopplet för då kan det utvecklas till en lek. Man ska istället negligera henne, om det går. Men på något outgrundligt sätt lyckas hon få det hela till en dragkamp - hon gräver ner fyra tassar i gräsmattan, spänner ögonen i mig och drar baklänges, hela tiden morrande. Det är svårt att inte ge efter och skratta. Hade vår tomt varit inhägnad hade jag kunnat släppa kopplet, men det törs jag inte. Hon bor ju inte hos oss och jag är rädd att hon rusar iväg. Istället gäller det att hitta något som avleder leken så hon släpper kopplet....

Det bästa är ju om hon kan lära sig att vara utan kopplet. Vi tränar varje dag på att "gå fint" det vill säga att hela tiden befinna sig på min vänstra sida med ögonkontakt. Var 20 meter belönas den fina gången och det funkar förvånansvärt bra. Hon verkar lättlärd och så gillar hon hundgodis ;)

Det här kan vara ett sätt att försäkra sig om att husse/matte inte går utan att hon märker det....

Det är jätteroligt när hon leker själv vilket hon gör ofta. På filmen nedan har hon gett sig på ett kanin, dvs en som är av plysch och donerad till valpen av en av småhussarna.

Men efter 10 minuter så måste man vila igen. Hon föredrar att hitta mysiga ställen att sova på, jag tror det är mycket cockerspanielegenskaper i denna lilla australiska cobberdog (ACD).