Luktärtsdrömmar

En av mina absoluta favoritblommor är luktärter. Jag minns min mammas sommarodlingar både i Bohuslän och i Roslagen. Vi plockade ganska stora buketter som fyllde rummet med fin doft. Som vuxen har jag sått frön många gånger, men sällan har min önskan om stora maffiga skördar i olika pastellfärger gått i uppfyllelse. Nä, oftast har det bara varit enstaka blommor. Det har varit oklart varför, ibland har jag säkert gjort misstag och ibland har naturen inte ställt upp med den viktiga solen eller regnet.
Förra året blev jag otroligt övertriumfad av äldste sonen. Jag förodlade hans luktärtor inomhus, säkert 50 plantor som han satte ut i sin trädgård. Sedan kunde han under augusti-september och en bra bit in i oktober plocka flera stooora buketter varje dag! Så pass att han till slut var han ganska trött på sina ärtor.

En dags skörd från buskaget nedan...

Själv fick jag ihop ett par taniga buketter, kanske mer älskade än sonens... men varför lyckas jag inte få lika fina och många blommor som han?
Nu vet jag litet mer. Jag fick en bok i julklapp av mannen i mitt liv - Cecilia Wingårds bok om luktärtor. Cecilia har ägnat sitt vuxna liv till luktärtor och sedan hon gick i pension så lever hon på och för sina odlingar. Härom helgen besöker vi Norrvikens Trädgårdar för att lyssna på ett fantastiskt föredrag av Cecilia.

Hennes knep är många och väl beprövade och jag märker att det hon säger - det gäller. Man ska inte lägga fröna i blöt ett dygn innan - de ruttnar. Man kan sätta ut dem tidigt, de tål mycket mer kyla än man tror och blir då kraftigare och stadigare. De är egentligen inte alls så förtjusta i gassande sol och värme. De har inte alls känsliga rötter, utan tål mer än man tror.
Cecilia sätter 20 frön i en kruka med vanlig planteringsjord, vattnar igenom krukan och stoppar den sedan i en platspåse som får vara öppen upptill. När stjälkarna är 10-15 cm tar hon dem ur krukan, delar upp dem och planterar ut i jorden. Eller så bara ställer hon ut kruka och plastpåse och planterar dem på rätt ställe efter ytterligare några veckor. Man verkar kunna göra vad man vill. Man behöver inte heller byta jord varje år, vilket det ofta står i råden för hur man ska plantera ärtväxter. Nej - det enda man behöver tänka på är gödning, gödning och gödning! Så nu tar jag nya tag, köper några påsar med kompletterande fröer av Cecilia och gör som hon förespråkar.

Om man odlar luktärtor och vill resa iväg under säsongen, då finns det ETT tillfälle man kan lämna hemmet. Det är när man precis har stoppat ner fröna i krukorna. Då kan man resa iväg 2-3 veckor - den enda perioden luktärtan klarar sig helt utan mänsklig hand. Resten av säsongen behövs man för bevattning och spaljering. Och det viktigaste av allt - plockning av blommorna! Det ska man göra varje morgon, ju mer man plockar - desto mer får man plocka! Så fort blommar övergått till en ärtskida så slutar den sätta nya blommor och koncentrerar sig på att göra fina frön. Nu återstår att se om mina ansträngningar ger fina resultat eller inte. Hoppas få återkomma med bildbevis. Buketten på fotot är sonens, en av alla från förra året...