Från en vår till en annan

Efter 4 veckor i södra Frankrike, med en strålande sol utan ett moln på himlen men med svala nätter och en emellanåt hård vind, vänder vi näsan norrut. Vi tar med oss solen genom Frankrike, genom Tyskland och faktiskt hela vägen hem. France Meteo visar att det kom flera regniga dagar efter att vi åkt till Sverige.

I Frankrike hinner dock vinstockarna öppna sina första ljusgröna blad precis innan vi far. Nästa gång vi ser dem kommer de bära ett tätt mörkgrönt bladverk och tunga druvklasar av olika mogenhetsgrad kommer att hänga ner mot marken.

Ett par dagar innan vi far köper jag med mig salladspluggplantor för utplantering i Skåne. Då ser vi att trädgårdsmästaren säljer ekskott för 30 euro krukan. Det kändes som ett kraftigt överpris ända till dess vi pillar fram etiketten och läser ordentligt, jajamänsan - här kan man få med sig starten till sin egen tryffelodling. Undrar om eken måste bli stor som sparbankseken innan tryffeln kommer. Den finns någon mig närstående som jag tror kommer att köpa en kruka nästa gång han kommer hit ner...

Eftersom vi inte gillar att hasta iväg, när vi ska lämna och stänga huset för flera månader, så kommer vi inte heller så långt vår första resdag. Vi väljer att åka A75 över den hissnande Millaubron, förbi Clemont-Ferrand till Lapalisse. Som vanligt på våren ser vi stora flockar av örnar från de högsta punkterna längs vägen. Snön ligger kvar här och där i skugglägen men vi ser också stora horder av får som mumsar i sig fin bergsgrönska så att de sedan kan producera mjölk till några goda ostar. 

Väl nere på låglandet igen passerar vi Vichy och kommer sedan till den lilla staden Lapalisse. Utanför orten och med floden Besbre som närmaste granne ligger Auberge du Moulin Marin. Vi får ett rum med uteplats under en knoppig magnolia och den stora kvarnbyggnaden ses i fonden. Där ligger också den trevliga restaurangen, fullsatt så här en fredag i mars. Dock är vi bara ett fåtal som bor över, trots detta så är frukostbuffén välfylld. Vi har mer och mer börjat leta efter hotell anslutna till Logis de France, de har ofta en bra restaurang och finns på franska landsbygden. Hit kommer vi säkert att komma fler gånger!

Våren har inte kommit lika långt i norra Frankrike och södra Tyskland som i Languedoc.. När vi lunchpausar hittar vi dock några nästan utslagna träd och i gräset växer tusenskönor och maskros. Inget man plockar - men oj vad de vita och gula blommorna ger hopp om varmare tider!

Efter ett lagom antal timmar på hjul så stannar vi till i Igel, en liten by utanför Trier vid Mosel. Här har äldste sonen bott en gång och vi blir lika nöjda som de var. Särskilt när det på menyn finns färsk vit sparris! Det är tyskarna riktigt duktiga på, serverad med hemmaslagen hollandaise och färskpotatis. Hotellet, Igeler Säule ,är placerat mitt emellan två kyrkor, parkeringsplats utanför dörren, prydliga rum och välbesökt restaurang med terrass där vi smakar ett glas lokalt vitt svalt moselvin före maten. Även detta hotell kommer numera att ingå i vår hotellbank.

Autobahn är ju som den är... fast inte på söndagar. Då är det nämligen förbjudet för långtradare. Så här års blir autobahn då en ganska behaglig fåra där man glider med bra fart tillsammans med andra personbilar. MYCKET mer behagligt än att konstant ligga i ytterfilen för att i kilometer efter kilometer  köra om 50-tonnare.
Men visst tar det ändå tid, ingen kropp i vår ålder mår bra av att sitta still mer än 1-2 h och därför stannar vi, rör på oss, fikar och noterar än en gång att de tyska toaletterna på bensinstationerna skiljer sig oerhört från resten av Europas vägtoaletter. Man betalar sina 70 cent, kommer till en alltid nystädad toa och visar sedan upp kvittot och får sitt kaffe med rabatterat med 50 cent. Win win.
Efter dagens 60 mil landar vi, som många gånger tidigare, i Oldenburg på Hotel Hoheluft. Deras restaurang är stängd på söndagar men då promenerar vi in till centrum och besöker Akropolis, en grekisk restaurang på torget. Här är alltid fullsatt, man får alltid en välkomstdrink i form av en liten ouzo och sedan kommer en tysk sallad med mjölksyrade grönsaker och därefter det grekiska lammet. Stora (tyska) portioner, man vet vad man får och det är vällagat! Promenaden hem kunde varit längre men nu är det minusgrader, brrr.  Undrar litet hur min sallad och chiliplantorna ska klara sig i bilen.... Ingen frukost på hotellet, denna äter vi ombord på färjan till Rödby. En ganska fräsch buffé i dansk anda håller oss mätta långt inpå dagen.

Hemkomsten är alltid litet spännande, vad har hänt i trädgården? Egentligen inte så mycket denna gång, våra scillor är fortfarande fina och påskliljorna har börjat blomma.

Morgonpromenaden dagen därpå - det fina vädret i vår närhet består. Skälderviken bjuder på en blank spegelyta i gassande sol.

Måste bara visa upp min importerade lilla kryddväxt, medtagen från la douce France. Detta är en restaurangväxt, en sorts krasse som smakar intensivt av lakrits. Det räcker med ett par blad på glassen eller moussen - mycket gott! Vi träffade på denna krasse första gången på en restaurang i Castres, utan att förstå vad vi åt. Kocken på den underbara restaurangen la Maison i Tourbes kunde svara på mina frågor och dessutom skänkte han mig sitt exemplar med en förhoppning om att jag kunde ta hand om den pyttelilla växten och förädla den och nästa gång (tiddelipom) skänka ett större exemplar tillbaka till honom. Så här såg krassen ut för någon vecka sedan. Kanske jag kan hålla liv i någon kruka till nästa Frankrikebesök...