När man flyttar till ett annat land så ställs det större krav på språkkunskaperna. Visst tycker vi att våra immigranter ska lära sig svenska så fort som möjligt - för att kunna bli en del av vårt samhälle? Det är väsentligt för vem som helst för att bli integrerad i sitt nya land.
För snart 20 år sedan skaffade jag och mannen i mitt liv ett litet hus i en liten by i södra Frankrike. Redan från början var vi på det klara med att detta hus skulle bli vår sommarstuga, vårt landställe, vårt andningshål i en stressad vardag och att vi inte skulle flytta hit efter pensioneringen!
Men visst måste man kunna kommunicera med sin franska omgivning och det klarade vi ganska hjälpligt. Men det blev fel och dråpligt och kolossalt irriterande när man inte kan få fram det man vill.
Båda har läst franska i skolan men ingen av oss har bott någon längre period i landet, då man faktiskt blir tvingad att lära sig att prata. Däremot hade vi rest en del i Frankrike och klarat oss som turister. Det gick bra första sommaren, vi staplade substantiven efter varandra och kryddade med många bonjour och merci. Vi lutade oss mot äldste sonen som har bott två år i Frankrike och vi bad mäklaren att vara vår tolk - men detta fungerar inte i längden. Sedan behövde vi en elektriker och inte pratar vår elektriker någon engelska och inte kunde vi några facktermer.... då använde vi oss av händer och tecken och enstaka ord och det fungerade. Men det är i längden rätt opraktiskt. Vi behöver kunna svara i telefonen när någon hantverkare ringer, vi behöver kunna prata med borgmästaren om bygglov och när det är stopp i avloppet behöver vi kunna ringa journumret. Ja, ni förstår.....
Så det blev dags att göra något. Vi är båda mer matematiker än språkmänniskor och det var ju väldigt länge sedan vi gick i skolan så inte var det lätt. Jag började med en intensivkurs på Folkuniversitetet, varje dag i fyra veckor för en fransk lärare. Jättebra! Sedan övergick den i en traditionell kvällskurs i några år. Sedan hittade gruppen en pensionerad gymnasielärare och skapade en privat franskakurs i några år och nuförtiden träffas gruppen bara för att prata franska. Ingen grammatiska övningar men många nya ord. Vi pratar om vardagliga saker - bara ett trevligt sätt att få franskan att bli naturlig. Vi hackar oss igenom en bok om året, nu har vi precis börjat med denna.
I vintras anmälde jag mig till en kurs i franska på nätet, Frantastique. En kurs som erbjöds via SvD och som var gratis den första månaden. Det jag initialt fastnade för var att de lovade i reklamen att efter sju "lektioner" så skulle de ha hittat min nivå och anpassat kursen efter mig. Jag måste säga att det fungerade! I början tyckte jag det var väldigt lätt men det blev faktiskt svårare och svårare. De saker jag hade svarat fel på återkom senare, fast i andra sammanhang, vilket också var trevligt, man hinner inte bli uttråkad. Två tecknade fantasifigurer återupplivar Victor Hugo och så far de till Paris med olika händelser och äventyr. Min gratismånad tog slut häromdagen och jag hade kul hela tiden. Jag kommer absolut att anmäla mig senare och betala min månadsavgift, som inte var särskilt hög och som också kunde avbrytas med kort varsel. Men just nu har jag en bok att läsa med min svenska franskgrupp - var sak har sin tid.
