Axplock från den franska sommaren

Dagarna i Frankrike går mot sitt slut för denna gång och det känns bra att tänka tillbaka på alla trevliga dagar och allt som vi har gjort tillsammans med släkt och vänner.
Äldste sonen med fru och de tre småtrollen har åkt hem för att planera sitt nya hus och för att få mysiga svenska sommardagar med mormor och morfar. Innan de for hann vi besöka Réserve African i Sigean, en riktigt fin djurpark med safari bland rovdjur och på savann.

Det var bra att det också fanns djur som man kunde klappa....

Petanque var kul, nu börjar de bli så stora att vi kan spela tillsammans....

  ...och flodens forsar funkar med farbrors vågsurfingbräda.

Så var det 14 juli och efter borgmästarens tal och skål för republiken var det gatufest med paella och rosé och musik av dels två engelska killar som spelade blandad popmusik från "vår" tid och dels en fransk duo som hade alla sångtexter på en kareokeskärm. Ville man sjunga så gjorde man det och ville man dansa så gjorde man det!

Vi var några kvinnor som i dagarna två provade på tovning under Rakels goda råd och handledning. Svårt och kul men ett hyfsat resultat tror jag alla skulle sammanfattat kursen. Det tillverkades hatt och vinkylare och ängel och påskhöna, en dörrstoppsvovve och ett par fåglar. Här är min fågel i tre steg, först skumgummistommen, sedan när den börjar kläs med vit ull...

 

     

 och så det färdiga resultatet. Nu hänger den i trappan i lilla huset i C. 

Vädret har varit blandat denna sommar. En dag då vi var vid havet så kom det mitt i all sommarvärme en dimma från havet som ingen brydde sig om utan alla låg kvar. Det blev konstigt nog inte alls kallare utan det var fortfarande fint... men dimmigt...

En annan dag då vi var ute och bilade så kom en annan bil rätt nära oss på en smal bro. Braaak (!) sa det och båda bilarnas backspeglar gick sönder. Skillnaden var att vår tyska bil klarade sig med bara en trasig spegel medan den franska lilla bilen blev av med hela sin backspegel och de fick leta delarna till den i diket. Det var en söndag eftermiddag och det franska paret (särskilt hustrun som inte hade suttit bakom ratten) var väldigt noga med att "skadorna var lika stora på bägge bilarna" och "inget skulle anmälas"... vi tror nog att den sedvanliga franska långa söndagslunchen på restaurang hade ett finger med i spelet. Det är inte första gången som vi kan konstatera att man kör bil trots att man druckit flera glas vin till maten.

Vännerna E samt U-K och R kom för att hälsa på här i Languedoc för första gången och vi hade fyra roliga dagar då vi själva fick tillfälle att turista och njuta av våra franska trakter. Här vid  ett kloster nära oss finns denna vägvisarskylt... en dag ska vi gå på pilgrimernas väg till Compostela. Kanske inte hela, nästan 130 mil tar väl ett par månader eller så att gå... Men det finns ju kortare avsnitt som passar bra för bara några dagars vandring. 

I Capestang finns en av områdets häftigaste trompe l'oeuil och den blir inte mindre häftig när vännen E testade sina skidåkarmuskler.

L'étang de Montady - en imponerande "byggnadskonst" konstruerad av munkar på 1200-talet för att samla upp vatten i detta solrika landskap. I mitten samlas det regn som ändå faller - trots många soldagar per år.

Platanerna längs med Canal du Midi har drabbats av någon svampvirus och dör. Nu planterar men nya träd längs kanalen - men oj, det lär ta tid innan de växer upp och skänker den välbehövliga skuggan.

Etang de Thau från ostronbodarnas vinkel....här plockade vi ostronskal minsann - kan användas till mycket!

Se så'n stil han har.... B som är Sveriges representant i petanquetävlingen i lilla byn C. Trots vår svenska anslutning - dock utan hejaklack (är inte säker på att det hade uppskattats, ibland känns det som tystnad är lika viktig i pétanque som i golf...) så gick hans lag inte till final.

Och så flera luncher och kalas.... här söndagslunch i Berlou med syster och svåger

Skaldjurskalas i grannbyn

Pool- och grillparty i grannbyn

Fin födelsedagslunch i Beziers med våra "franska" släktingar

Franska sommardagar

De franska dagarna har senaste veckorna varit varma, nästan heta, och dessutom långa och sena eftersom kvällarna är så ljuvliga. Den höga temperaturen är dock ännu ingen värmjebölja enligt Midi Libre, för att det ska bli canicule måste dagstemperaturen vara minst 35 grader. OK, nog känns det som värmebölja för oss svenskar i alla fall :) Det är inte så att jag klagar, kan bara konstatera att det finns varma somrar och inte så varma somrar... Man orkar inte företa sig många och/eller stora ting och man rör sig i medelhavsfart, dvs ganska långsamt. Annars bryter svetten ut!

Det finns en del riktigt svala ställen och vissa av dem är också trevliga att befinna sig i.... som i havet som just nu håller otroliga 27 grader! Man vill aldrig gå ur vattnet, man behöver ju inte heller. Annars går man upp för att man blivit kall... nu blir man litet svettig på väg upp och vill bara gå i igen. Vår favoritstrand är fortfarande ganska obefolkad fram till 16-17 då fransmännen kommer i stora sjok – men då går vi hem.

Bilen med AC på max är inte heller dumt och om man inte har ett mål med sitt bilande så kan man alltid bila till stora matbutiken – inget särskilt roligt ställe – men i alla fall svalt :) Där kan man alltid fördriva litet tid vid bok- och tidningshyllorna, vilket enormt utbud av populärvetenskapliga böcker och veckomagasin det finns i detta land! Men så är de ju 6 gånger fler innevånare jämfört med Sverige.
Just nu sitter jag i köket med golvfläkten på max – det är ganska skönt, litet bedrägligt dock eftersom så fort jag är utanför fläktens verkningsområde så blir det klibbigt på kroppen igen. Sitter och tänker på de veckor vi varit här nere, hur vi badat både i havet och floden med småtrollen....

Ungefär så här mycket syntes av det största lilltrollet ... eller kan det vara hans pappa?

Mellersta lilltrollet simmade och simmade och simmade... och sedan måste  han fylla på med juice och bulle - och bli litet torr och varm - och sedan i böljan igen!

Minsta lilltrollet gillar att gräva, fast i år har han varvat grävandet med att
guppa runt på vågorna iklädd sina simpuffar.

Tänker också på trevliga utflykter vi gjort, både till vinfestinalen i St Chinian och veckan innan tillsammans med S och E till vinmarknaden i Faugeres, som vi avslutade med en fantastisk picknick på en fantastisk rastplats! I ett annat inlägg kommer jag skriva om vilka vingårdar vi besökte.

Vi har firat 14 juli med sedvanlig drink hos borgmästaren och, hör och häpna, en man började sjunga och genast var det fler som kom ihåg  texten och sjöng med, inklusive undertecknad. Efteråt var det flera bybor som gick fram till den sjungande mannen och tackade honom för att han tagit ton.... så skönt att det fortfarande är meningen av man ska sjunga ! 

Vi har varit på svenskträff förlagd till Chez Amis - ett svenskägt B&B i vår lilla by. Eftersom det i vår lilla by bor 7 svenska familjer och 5 i grannbyn M, så var det roligt att få till en träff. Inte alls för att vi måste umgås med svenskar när vi är i Frankrike, utan för att det är trevligt att veta vilka som finns här. Kanske att vi tar hjälp av varandra i olika sammanhang, passar varandras hus, lånar cyklar, barnvagn eller en bil, passar en hund, sätter på värmen och hjälper till med allehanda ting (som till exempel att laga en kamera.. som du ser Magnus så fungerar min nu - tack!) Vilket redan görs mellan oss som redan känner varandra, men cirklarna kan absolut vidgas. 

Flera trevliga middagar har vi varit bjudna på - i lilla byn både på svenska och engelska och  i grannbyn hos andra skåningar i förskingringen. En och annan middag har vi själva fixat...
Denna fina terrasshörna finns hos S  och E - en par av vännerna i lilla byn.

                                        

Varje sommar gör kommunerna i närområdet en satsning med kulturella förtecken. Flera olika föreställningar ges under mer än en vecka och alla byar har sina olika evenemang.

 

Här finns olika sorters musikevenemang, teater och spektakel och till vår lilla by kom Boo CirkVost, en akrobatgrupp bland annat med en svensk tjej. För två kvällars föreställning byggdes det upp en "klätterställning" av många hundra bambupinnar  och i detta plockepinn framfördes nästan mitt i natten ett akrobatnummer under en timme - helt fantastiskt och ett underbart exempel på hur fransk kultur når ut till alla - även till vår lilla by på landet! Så här såg det ut när vi var där och tittade och här kan man se en liten del av själva framträdandet. 

Kommande byfestligheter, med eller utan sång?

Tillbaka i den svenska försommaren kan man konstatera att här hemma har det varit nästan samma väder som vi hade i lilla huset i C.... Inte ett moln på himlen och en varm sol. Fast i Sverige visade termometern några grader svalare.

Som jag trodde så blommade nu min favoritros, dock är den litet klen i år, den har ränt iväg på höjden och är ganska tanig. Är den kanske en ros i sina tonår? Får den tillräckligt med - ja, vad den nu behöver... närvaro av en som bryr sig? Kanske måste jag vara hemma litet mer och inte resa bort så mycket? 

Tänker tillbaka på vår franska vecka, längtar och läser i Midi Libre olika nyheter från vår lilla by. Hittar mer info om det som grannarna J och B berättade - en ny kock är anställd på Le Nouna Bar. Jag lånar ett foto från tidningen här:

Enligt artikeln har Morgan, en "caussanais" på 30 år, alltid varit en passionerad matlagare. Han har arbetat flera år som säsongare bl a på Korsika innan han började på en hotell- och restaurangskola och fick sin examen. Han handlar färskvaror varje dag och håller på att arbeta fram en ny matsedel. Traditionellt, modernt, asiatiskt - mycket med fisk och skaldjur. Snart kommer även hembakat och varje helg sätter han en lokal produkt i rampljuset. Det låter mycket ambitiöst och de nya ägarna till baren har helt klart ambitioner, vilket är mycket trevligt.   

Här syns restaurangdelen av Le Nouna Bar

Den 14 juli arrangerar Le Nouna Bar en gatufest och det sista vi gjorde innan vi for tillbaka till Sverige var att anmäla oss och vännerna S och E till detta evenemang! Vi var såklart först med anmälan.... Restaurangägaren hade inte någon lista ännu, utan i barens kalender står det överst den 14 juli "Madame B, 4 suédois". 

Men innan vi ska gatufesta så är alla i byn inbjudna på en sedvanlig "apéritif pour la République" hos borgmästaren. Där bjuds vi på vin med hemmalagat tilltugg, ett ganska pompöst tal av borgmästaren och så Marseljäsen på grammofon... Jo det är sant - man spelade nationalsången på en raspig grammofon de första åren vi bodde i lilla huset i C, ja ända fram till häromåret då man använde sig av modernare teknik... men det lät inte alls bättre eftersom högtalaren var så skruttig.

Det som förvånat oss i alla år är att ingen sjunger texten till sin nationalsång. INGEN av franmännen sjunger.... jag har fått behärska mig för att inte göra min sångstämma hörd - man har ju lärt sig texten i skolan... till Englands, Danmarks, Norges, Finlands OCH Frankrikes nationalsånger. Och så när man faktiskt får tillfälle att visa sina kunskaper - så sjunger de inte! Vissa länder har ju ingen text till sin hymn, men här finns faktiskt en text. Kanske att borgmästaren inte har sångröst - men vi brukar ju vara en skara på några hundra personer som skulle kunna stötta honom. Kanske ska jag fråga kvinnan som så glatt bjuder runt på tilltugget... inte om borgmästaren inte har sångröst utan om det kanske bara är på särskilda evenemang typ fotbollsmatcher som de sjunger? Man vill ju lära sig hur ens andra hemland fungerar.

Nationaldags- och mammatankar - på avstånd

Idag kommer lilla bordsflaggan fram på det franska middagsbordet. Den enda flaggan av större modell som finns här i lilla huset i C är tricoloren och idag passar inte den. Vi ska äta en ”pintade” , man kan knappast kalla pärlhöna för en svensk nationalrätt men en svensk nationaldag ska man väl i alla fall äta gott och festligt!

Vi har, kanske tillsammans med andra svenskar, ännu inte hittat rätt i hur vi ska fira vår nationaldag, kanske måste vi börja med frågan ”ska vi fira?” innan vi går på "hur ska vi fira". Här i Frankrike är det byfester och fyrverkerier - kvällen innan eller på själva dagen. I grannlandet går de man ur huse och paraderar med flaggviftningar. Jag tror att många svenskar firar på sitt egna sätt, gökottefrukost, vandring med picknick, frågesport och lekar i trädgården för hela släkten, ett extra snack över häcken med grannen, grillmiddag med kompisar – litet på samma sätt som till midsommaren med många utomhusaktiviteter, men denna dag hissar vi flaggan istället för att resa midsommarstången ;)

Idag så ska de två största småtrollen J och F tillsammans med sin pappa P resa med tåg från Skåne till Stockholm för att få träffa sin första lilla kusin A, tillika mitt fjärde lilltroll. Tänk vad detta möte värmer ett mammahjärta! Mycket av det sönerna P och S har gjort genom åren har man varit stolt, glad och fascinerad över som förälder. Men detta – att de små kusinerna ska få träffas och bo under samma tak under några dagar, att de ska få ett första tillfälle att börja lära känna varandra – det är större än att vara stolt över sina egna barn... Det ger tro på framtiden, det är morgondagens historia, det är släkter som ska byggas, vilken styrka att kunna säga ”han är min kusin”. Detta ger en mamma och farmor i Frankrike stark känsla av att vi har två anledningar att hissa den lilla träflaggan idag.