27 augusti 2021

Undrens tid är inte förbi

Vi har gjort planer och ändrat, bokat om och bokat av....i ungefär 1,5 år. Men - nu ska det tydligen bli av!

Vi startar i morgon på vår resa ner till lilla huset i C. Det är litet kluvet att åka, situationen i omvärlden förtar litet av glädjen. Men ett hus som har stått tomt och obebott i snart två år behöver tillsyn och vi behöver kolla läget. 

Vi har bollat olika alternativ mellan oss - när är det egentligen bäst att åka? Vi har flyttat fram vårt avresedatum ett antal gånger sedan februari 2020. Ska vi flytta fram avresedatum ytterligare så har kanske pandemimonstret dykt upp med extra stor kraft någonstans och en gräns blir stängd igen. 

Nu har vi satt ner foten och bestämt. Hur länge vi blir kvar beror till stor del på hur det är att leva därnere med rätt strama restriktioner. Munskydd på i butiker och munskydd utomhus i vår lilla by... där man så här års oftast inte möter någon alls när man går ut. Baren/restaurangen är nog stängd just nu - annars brukar det ofta sitta folk på deras terrass. Vi kommer njuta av att sitta på vår egen terrass! Frukost och middag - med kyrkans vackra klang och tornseglare som sällskap.




Vi bilar som vanligt, men undviker översvämningsdrabbade delar av Tyskland och kör via Hannover och Kassel istället. Det är något längre men det var också länge sedan vi tog den vägen. Ruttplanerarna avråder faktiskt från vägarna runt Köln.

På vår agenda står att vi ska träffa både släktingar och vänner som är fast boende i Languedoc, vi ska umgås med våra brittiska grannar som precis kommit ner, plocka fikon och göra marmelad, vi ska bada i ljummet Medelhav, träffa en del vinodlare och få besök i ett par omgångar av några svenska vänner. Vi ska också måla väggarna i vår gästvåning och piffa upp krukträdgården som kanske behöver förnyas helt. 

Det kommer nog ett och annat inlägg från resan. Vi gillar att göra själva resan till något mer än bara förflyttning från a till b. Med andra ord en ganska normal resa i en annars rätt onormal värld. 



24 augusti 2021

Kreatöserna till sjöss

Vi tre Kreatöser ska fira den jämna födelsedagen och vi drar till grannlandet som vanligt. Tänk att vara utomlands för första gången sedan december 2020! 

Danmark bjuder på mycket och denna gång ska vi till  Sjöfartsmuséet i Helsingör. Det är ett ganska nytt museum - en fantastisk byggnad nedsänkt i en gammal torrdocka. Det finns massor att se och göra, både för barn och vuxna. Men nu ska vi dit för utställningen Oceanista - fashion and the sea, dvs mode på sjön. Ja, eller sailormode på land kanske passar bättre.... Massor av kända modeskapare är representerade, Jean Paul Gauthier, Dior och Balmain var de mest namnkunniga men många fler har sina alster där.

Klassiskt marint - fräscht och somrigt

Lånad bild från hemsida - litet Audrey Hepburnstil
Lånad bild från hemsidan - raffigt med verkar svårburet 
Detta var vackert - tusentals blåsta glasbubblor

Möbelsnoddar en masse - det är något för oss Kreatöser 

Detta är, tro det eller ej, en sorts flip-flop 

Bakgrunden - som tång som vajar sakta, mycket läckert

Popuniform

Kul men det är svårt att gå i platåskor

Snyggt - kvinnligt och lättare att gå i än platåskor

Jean Paul Gaulthiers tröjor

Lånad bild från hemsidan - denna tröja kan man
sticka själv om man laddar ner beskrivningen. Restgarner har man ju....




17 augusti 2021

I vikingarnas värld

Vi har gjort en tidsresa, i alla fall för några timmar. Barnbarnet som fyllde 11 i mars fick förra året en utflykt i födelsedagspresent. Våra skånska barnbarn brukar få välja att göra en utflykt över dagen bara med oss, farmor och farfar, utan sina syskon och föräldrar. Det är kul för oss att få rå om ett barn i taget och dessutom roligt att se nya ställen. Vi föreslår olika tänkbara utflyktsmål, denna gång var det  Zoo i Köpenhamn, olika akvarier i Danmark, en hajk på åsen eller en tripp till Fotevikens Vikingaby. Han valde vikingarna - inte visste vi då att det skulle gå mer än ett år innan vi kunde realisera födelsedagspresenten. 

Nåväl, vi far ner mot Skanör-Falsterbo men strax innan, vid Höllviken blir det en böj på landet och i den långa smala viken strax norr om gjorde man på 1980-talet fina fynd av vikingaskepp. Det var marinarkeologer som hittade ett 40-tal skepp och 10 år senare fick de tillgång till mark vid Foteviken. Här byggde man en vikingaby för att levande göra vår historia, slaget vid Foteviken och samtidigt forska mer inom arkeologin.

bilden är lånad från Fotevikens Museums hemsida
Foteviken är ett cirka 300 meter lång vik i nord-sydlig riktning. Här i vattnet finns rester av Foteviksspärren, som består av tusentals stenar, ingen sten större än att en man kunde bära den. Här finns också rester av nedkörda träpålar samt rester av fyra vikingaskepp, allt från Harald Blåtands tid, 980-talet, vilket konstaterats genom årsringsanalys av stolparna. Spärren har i mitten en fri inseglingsränna, förmodligen endast känd av de som bodde där. 
Försvarstornet, här förvarades stadens vapen och skattkista och härifrån har man utsikt både över hav och över land. Viktigt för att dels kunna försvara sig och dels ta in skatter och tullar av köpmän och andra som kom till staden.
Här är fiskaregården, litet hus men med allt som behövs - inklusive en båt utanför dörren.


Pilegården, här torkas och bereds lin och här färgar man textilier.
Lagmansgården, två rum inredda med väggfasta bänkar och riktig säng med gavel. På väggen en bonad som likt Bayeuxtapeten beskriver ett krig, denna visar slaget vid Foteviken år 1134.
Tinghöll - hör till lagmansgården och är den stora gilleshallen. På väggarna hänger sköldar och för att komma till loftet finns en stolpstege.


I bagaregården, granne med kokhuset, eftersom man samlade öppna eldar i utkanten av byn. Här får vi smaka på bröd "från tiden". Bakat på plats och det var likt mjukt tunnbröd.


Åter till nutiden! Barnbarnet provar på en stupstock. Han höll med om att positionen kändes väldigt utsatt.

  
På vår rundvandring stötte vi på några från byalaget. Denna man från Syrien vill gärna visa upp sin vackra klädsel med tillhörande vargskinn och dolk bak på ryggen. Byalaget har sina kolonilotter i utkanten av vikingastaden och när man kommer dit så försöker man leva som en viking.
Enligt reglerna så ska man vara klädd i tidsenlig vikingaklädsel, man ska inte ha solglasögon, moderna smycken eller klockor, man ska vara utan smink, man får inte ha färgglada skor eller gymnastikskor, inte bära plastpåsar eller läskburkar, inte använda mobiltelefonen och inte röka. Allt för att vi som besökare ska få en känsla av att vara förflyttade bakåt i tiden.
Det är säkert inte lätt för dagens barn, men säkert roligt att prova på och lärorikt att återgå till sina rötter. Man kan ju närsomhelst återvända till nuet!
            

11 augusti 2021

Hemester del 2

Sverigeresan fortsätter. Från Mora rundar vi först Siljan innan vi styr sydvästut mot Sunne. Flera av de namnkunniga orterna går rätt spårlöst förbi, men Tällberg ser ut som inkarnationen av allt som Dalarna står för. Rödtimrade hus, majstänger, gärdsgårdar och utsikt över sjön. Vi var här på ett bröllop för 25 år sedan och inser att inget har förändrats!

Sedan skog och åter skog, men ganska vacker skog och i princip inga andra bilar. Vi lyssnar på nedladdade sommarprogram och betar av både Anna Kinberg Batra och Amelia Adamo. Två starka och duktiga kvinnor, var och en på sitt område.

Väl i Sunne checkar vi in på det som tidigare hette Länsmansgården. Här skrev Selma Gösta Berlings saga. Den första person vi träffar är en dotter till en av mina första arbetskamrater som vi fortfarande umgås med - världen är liten! Fryken bjuder på bad, men bryggan är granne med kossorna så vi avstår. Men vackert är det! Så även den herrgårdsliknande inredningen i matsalen. Trevligt ställe och god mat. Men hovmästaren får allt träna på sitt franska uttal när han ska presentera middagens viner!


Har man ingen plats för bokhyllor så varför kan inte bardisken erbjuda lektyr till gästerna...
Ner till nästa sjö! 
Inser att vi på denna resa har bott vid Sirsjön, Rogensjöarna, Siljan, Fryken och nu Vänern! Precis så är det, vi gillar vatten! 
Vi gör en paus i Kristinehamn, mest för att tanka. Far förbi en skylt som visar vägen till en Picassostaty - vi har inte jättebråttom utan vi följer skylten. Vi hamnar längre och längre ut i Vänern på den halvö som heter Hjälmarsnäs. Vilket litet paradis, sommarstugor varvas med villor, badplatser, småbåtshamnar och slutligen syns statyn som föreställer Picassos fru. Den är resultatet av ett samarbete mellan en norsk skulptör och Bengt Olson, som båda lärde känna Picasso i Paris. 
En ganska udda företeelse och roligt att ha sett. En kunskap som skulle kunna vara med i "På Spåret".
Sista etappmålet på vår resa är Victoriahuset. Det är Naturum Vänerskärgården som också innehåller hotell och restaurang Hvita Hjorten. Huset ligger granne med Läckö Slott och allt tillhör stiftelsen Läckö Slott. Vi har varit här förut och kommer åka hit igen! Alla grönsaker m.m kommer från slottets ekologiska köksträdgård som sköts av Simon Irving, menyn är liten men naggande god och man får provsmaka  några olika viner så man får något man själv gillar! Personalen är fantastisk! Morgonbad eller kvällsdito från bryggan - utan kor och med sandbotten! 

Fotot hämtat på Hvita Hjortens facebooksida. Trähuset längst ner på fotot är Victoriahuset.
                                                                                                              









05 augusti 2021

Hemester del 1

Hemester - ett nytt ord i svenska språket. I och för sig trevligt, Sverige har massor att erbjuda och här finns plats för många. Men mest plats finns ute i obebyggda trakter. På turistorter, hotell, matställen och campingplatser är det fullsmockat!

Vi var en vecka i Härjedalen. Där finns fler renar än människor - i alla fall där vi bor (17 km till närmaste ort). Men i Funäsdalen och Ramundberget - där är det folkträngsel och för det mesta inte alls några 1-2 meter i avstånd. Massor av bilar och cyklar och i en by som egentligen inte är byggd för denna anhopning, det märks. På apoteket måste man faktiskt köa utanför, bara 1-2 kunder får vara inne samtidigt.

På väg till och från Härjedalen är det glest. Fantastisk väg, trots mycket skog som undertecknad kan tycka blir enahanda. Periodvis är vi ensamma på vägen. Övernattning på Sahlströmsgården i Torsby, Värmland. Helt underbart ställe med god mat som serveras utomhus eftersom vädret är på sitt bästa humör. Fullt av folk men glest placerade. Badbrygga och stora fina ytor utomhus!

På vägen hem bestämmer vi, med kort varsel, att vi ska åka en liten omväg runt Siljan och bo i Mora. Vi fick sista lediga hotellrummet i Mora, dyrt och bara ganska bra. Men restaurangen är desto bättre, otroligt goda rätter! Även de serverar maten utomhus - av samma anledning som på vägen norrut. 

Vi gillar ju inte bara naturupplevelser så vi bokar in oss på Zornmuseet. Det finns åtta platser varje halvtimme vilket känns helt ok. Dessförinnan  tar vi en sväng nere vid Siljans strand, funderar på en turistbåtsrunda, går en bit på Vasaloppets sista sträcka och njuter av att slippa göra det på skidor, kollar in Moraknivens historia liksom turistshoppens utbud. 



Eftersom Nationalmuseum nu har en Zornutställning så har de och Zornmuseet bytt några tavlor med varandra. Så vi fick också se några franska impressionister - det är aldrig fel! Men akvareller av Zorn slår det mesta!

         

    


Nästa anhalt blir Sunne, Värmland!