Franska ingångar...

... och naturligtvis utgångar...

Men jag blir så himla sugen på att gå in genom dessa dörrar och se vad som döljer sig bakom alla dessa olika dörrar. 

Här en inkörsport med dörr i porten. Maskinellt slipad vilket tar bort litet av charmen. Dock ursprungligen målad i fina blå nyanser. Men varför lila runt om??

Här en naturligt nött dörr, rutten i nederkant och färgen är borta runt nyckelhålet där man tagit tag i dörren för att öppna. Precis som det ska vara.

Ojoj, här en påkostad dörr, Om jag kommer ihåg rätt så är den av metall och därför har den har hållit utan att ruttna eller falla i bitar. Se den lilla salamandern i höjd med handtaget.

Här en dörr till ett förrådsutrymme. Låg dörr, här måste man kröka ryggen. Låset vittnar om att det inte förvaras särskild värdefulla saker här innanför. Fin färg men den visar på (tycker jag) att här bor en ickefransk person.

Här två fina välskötta och välbevarade dörrar, typiska för Occitanie med dörrkläppen i form av en vacker hand.

Koskälla som ringklocka, vackert ansikte på dörrknoppen och ett vackert åldrat trä i dörren. Fast jag hade gärna målat eller oljat, det ser torrt ut.

Härligt sliten garagedörr. Härligt att de inte har försökt måla över alternativt förbättra.

Stängd affär, trist att den inte finns längre men vackert på sitt sätt.

Pampig dörr i ett pampigt hus. Den har öppnats med att benet har puffat upp dörren, kanske har man ofta haft en väska i handen.

 Denna lilla lilla dörr är i metall och går upp till ett klocktorn.

Nött men ändå fint. Undrar vad den långa vassa spiken från insidan av dörren ska tjäna för syfte...

Undrar om den moderna vita displayen till höger är en larmdosa eller ett porttelefon?

Lek med bollar mot denna port är förbjudet - inget för en blivande Björn Borg mao. Fast regnet kan också förstöra en dörr,

Elegant dörr in till en vinodlare. Bra att man vet vad han pysslar med.

Dörrarna till dessa nycklar var två jättestora portar till en kyrka. De är ungefär 15-18 cm långa vilket är svårt att förstå.

Franska fasader

Nu är det ett tag sedan vi var i Frankrike, nåja kanske en månad... men när längtan blir för stor så tröstar jag mig med litet bilder på det vackra franska som är annorlunda än det vackra svenska....

Här ett hus i Lagrasse i Courbières. Jag hoppas den vackra utsikten finns åt andra hållet. Men huset är vackert och vilka färger!

Stängt var det här! Jo med det sydländska klimatet så måste man stänga ute sol och värme.

Växtglädjen hos vissa rosor är otrolig, tänk att bara ha en litet hål i stenläggningen och vatten får rosen när (eller om) det regnar. När vi planterar rosor hemma så ska det vara en stor grop och särskild jord och...

Här står nog rosen inte djupare är ett par decimeter, inte så frodig...men den blommar vackert ;)

 Nu är det ju modernt i Sverige att ha många olika krukor, ju fler olika desto bättre. Men hur vi än försöker göra en medelhavsträdgård i Norden så lyckas vi nog aldrig att få till det lika bra som i södra Europa.

Så fint och så osvenskt. Trädet står planterat på trottoaren, bara någon decimeter från husväggen och man kan säkert inte öppna fönsterluckan till höger.  

Han man inte fönsterbrädor så får man vara uppfinningsrik.

Jaaaa, sist men inte minst - utsikten från köksdörren i lilla huset i C - det bästa av allt! 

Franska fönsterluckor

Jag städar bland mina digitala foton, jag har tagit ungefär 10 000 foton de senaste 12-13 åren. Jag skulle vilja märka dem mer detaljerat än vad mitt nuvarande fotovisningssystem tillåter - "lilla huset i C, småtroll, jular, resor i Sverige och resor i Frankrike, trädgård på våren och trädgård på hösten" mm mm. Varför är det så att man tar kort som stöd för minnet när man planterar om i trädgården... och sedan glömmer bort att man varit så förutseende och försöker gissa vad som är planterat. Kanske ska införa att ta med plattan ut i trädgården - och då vore det bra om alla foton på blommande lökar från olika år finns att hitta samlade på ett ställe i datorn.... Nåja, jag får kolla med äldste sonen vad han har för tips på märkning. "Lägg dem i molnet" kanske han svarar eller "skaffa ett bättre fotovisningssystem". Kanske något att fundera över....
I alla fall så hittade jag en himla massa vackra och färgglada fönsterluckor, franska så klart. Luckorna på lilla huset i C är snyggt blå - men jag tror att de kommer att bli ännu vackrare när färgen bleknat - undrar om man kan måla i en redan bleknad färg...? 

    Här ett av alla slussvaktshus vid Canal du Midi

  

Inte alltid så genomtänkt och matchat.

Titta på beslagen, tänk att det faktiskt fick ta sin tid förr att smida vackert - inte bara funktionellt.
Dessa gråblekta luckor med snirkliga beslag finns i Limoux.

Undrar vem som bor här och har mörkt i alla rum utom ett.....

Uniformt i Beaucaire.... ganska ofranskt... 

Detta fönster finns i byn på andra sidan vårt berg.

Här i Alsace verkar man ha använt en tapetrest till sina luckor.

Vackert blekt och skavt. Dörren går in i kyrkan i Mirepoix, vad döljer sig bakom fönstrets lucka?

Hoppsan - här smög sin in en troempe l'oeil och utan fönsterluckor dessutom. Man förstår att det är målat direkt på fasaden när man tittar på nedre högra hörnet... Skickligt gjort och så himla kul!

Franska fragment

Här har jag samlat några foton av sådant jag sett i Frankrike och som kanske inte skulle kunna ses i Sverige. Bara bagateller men ganska charmiga! 

Här ses ett mycket elegant stuprör i blekt grön keramik med gulddetaljer. Det sitter på ett bostadshus i centrala Paris - visst är sådant läckert!    
                      

Här en annan utsmyckning i en stad. Denna gång Beziers, dessa banderoller satt uppe hela den sommaren på Mairie de Beziers och tvärs över hela det ganska stora torget. Languedocska färger och korset - naturligtvis fanns en förklaring men tyvärr okänd för oss.

Roligt att ha sett en fransk rugbymatch, trots regler och poängsättning som ingen av oss oinvigda begrep. När detta, som jag kallar inkast, skedde så gällde det tydligen att ha starkast lagkamrater....

Medsystrar - inte skulle vi väl komma på tanken att ha en liten blus och kjol på oss på och när det är dags att städa så hänger vi på oss en städrock? Men detta ser vi nästan dagligen och det är inte alls bara i den äldsta generationen som man kanske tror, utan detta förekommer också i de yngre när de arbetar hemma. Men det är ju trevligt att vara snyggt klädd så att man kan öppna dörren om någon ringer på :) Antagligen har inte jeans och t-shirt slagit igenom som vardagsplagg i denna generation. Håll med om att det är litet piffigt och ganska praktiskt - trots allt!

Påsktraditionen att gömma godis utomhus tog sig sådana här uttryck i vår lilla by häromåret. Små chokladfigurer gömda överallt av föräldrarna och sedan rusade barnen runt på byns gator och torg med shoppingkassar som de bar sina hittade godisskatter i. 

På väg från Toulouse hittade vi detta konstverk med informationsskylt. Det verkar handla om tre män, bland annat en av min ungdoms stora idoler, Jean-Claude Killy, invigde konstverket som uppförts i samband med Tour de France på något vis. Jag bara funderar på varför ett skidäss som Jean-Claude Killy inte var ordförande för skidförbundet.... Eller det handlar kanske helt enkelt om att han liksom alla franska män alltid cyklar och håller touren som årets viktigaste händelse.

Finns det en bild som är mer fransk än denna? Härliga Paris en vår, lunch utomhus på en bistro...

Vissa frågor får man aldrig svar på....

  ... utan får undra över i hela sitt liv....

Som till exempel det ganska surrealistiska som inträffar på medelhavsstranden en eftermiddag i september. Vi kommer sent ner till stranden, ja sent och sent - sent för att vara oss i alla fall. Fransmännen är alltid sena till stranden - de kommer runt 16-tiden och då brukar vi vilja gå hem. Nåja, denna eftermiddag kommer vi runt tresnåret, enkom i syfte att ta ett dopp och soltorka litet efteråt. Det är nästan folktomt på stranden, förutom en barnfamilj som ligger en bit bortanför oss. För övrigt är det ett par hundra meter till nästa soldyrkare. Plötsligt krusas vattnet ganska långt in på det grunda och ur böljan kliver en dykare. Eller grodman som min pappa, röjdykaren, skulle ha sagt.

Nej, det visar sig vara två! Fullt utrustade grodmän.... Sakta och nästan majestätiskt reser de sig ur havet, bara ett tiotal meter från oss. Kommer upp på stranden, går tungt, utan att titta på oss, utan att hälsa, det som fransmän är så noga med. Simfenorna bär de nonchalant längs med insidan på ena armen och snorkeln har de i handen. Luftmunstycket har de bara spottat ut och det hänger kvar runt halsen. 

De passerar mellan oss och barnfamiljens badlakan med tunga och långsamma steg bort mot vägen som går till parkeringen. Strandgrannens lillflicka följer dem i fotspåren tvärs över hela stranden och jag vet inte om de inte ser henne eller om de inte pratar franska - i vilket fall som helst så tar de ingen notis alls om att de är förföljda....inte heller tittade de någon annanstans än rakt ner i sanden - mystiskt!

Och nu undrar jag 
var ifrån kom de egentligen, det fanns ingen båt inom synhåll som de kunde simmat från...
varför hade de egentligen dykt, ingen fångstkasse kunde ses...
hur långt hade de simmat?
var de fransmän eller inkräktare?
hade de vit smoking under dykardräkten?

Nej, jag har läst för mycket deckare och har för livlig fantasi - men det var ett annorlunda inslag i strandlivet och skapade en och annan obesvarad fråga...