Varför så många svenskar?

Ibland är det litet hektiskt här nere i södra Frankrike. Schemat kan bli väldigt tight när man vill träffa sina vänner. För vår del är de flesta vi umgås med här nere faktiskt svenskar, men även engelsmän. En del ser vi kanske bara en gång om året eftersom vi inte är här samtidigt. Andra träffar vi flera gånger under en längre period - men bara här nere eftersom det är här de bor.
Varför inga fransmän kanske någon undrar... tja, flera av dem är inte så intresserade av oss utlänningar. Alldeles för många av dem röstar med Marine Le Pen och kanske de inte tycker att vi har något här att göra. Men den huvudsakliga anledningen är nog att de har redan sin familj här, sina vänner, sina bekanta och sina arbetskamrater och de behöver inte lära känna fler. De svenskar som flyttar hit och samtidigt lämnar sitt tidigare hemland har ju lämnat hela sitt sociala nätverk och jobbar på att knyta nya kontakter och få nya vänner. 

En annan anledning kan vara en viss språkförbistring mellan svensken som oftast pratar bättre engelska än franska och så fransmannen då - där är det tvärtom. 
Jag ska inte generalisera - det finns alltid undantag. Vi har svenska vänner med franska grannar och de fransmännen bryr sig mycket om sina svenska grannar och bjuder på middagar och apéros, de är nyfikna på Sverige och språkförbistringen avhjälps med ett öppet sinne och två händer. 
Svenskkolonin här nere bara växer och växer och om det kan man ju ha olika synpunkter. Visst förstår man de som, precis som vi, vill byta ut det svenska klimatet mot ett medelhavsvarmt vissa delar av året eller bara på semestern. Liksom de som av någon anledning vill starta om sin yrkeskarriär med att sjösätta en gammal dröm eller bara helt enkelt börja om på nytt.
Men jag tror att vissa fransmän i vissa byar börjar tycka att klustret av svenskar växer litet för fort.
I facebookgruppen Svenskar i Languedoc finns nu över 800 medlemmar. 
I skandinaviska föreningen Scand'Oc vars huvudsakliga område  är Languedoc finns runt 350 medlemmar som betalar för sitt medlemsskap. 
I vår lilla by med cirka 600 franska invånare ägs 8 hus av svenskar. 
I en av de större grannbyarna är det mer än 30 hus som ägs av svenska familjer. 
Vår lärare i franska, som är utbildad i franska för utlänningar, berättar att varje gång det senaste året som hon hör att en engelsman har sålt sitt hus - så är det en svensk som har köpte det. 
Detta är helt fantastiskt men också litet märkligt. Vi vet ju att de svenskor som samarbetar med franska husmäklare har en stor betydelse för många svenskars husköp i dessa trakter. Men franska husmäklare samarbetar väl med andra soltörstande nationaliteter också, resten av Skandinavien, Nederländerna, Tyskland... Varför just svenskar? Är vi mer äventyrliga? Har vi bättre ekonomi? Längtar vi mer efter sol och värme? Eller är några svenskars närvaro ett utmärkt incitament för att fler kan flytta hit? Finns det kanske ett svar per nedflyttad svensk?
Fly mig en antropolog, etnolog, folklivsforskare eller liknande så kanske man kan få ett hum om vad detta svenskbeteende egentligen beror på.

Vi är här nu!

Så är det dags för de franska livet igen.... Ynka tre veckor denna gång, av olika anledningar blir det bara tre veckor denna gång. Men ändå skönt - tänkte vi i april när vi bestämde oss - skönt om nu den svenska sommaren skulle bli kall och regnig så skulle vi i alla fall få chans till litet mer sol och mer värme.
Och det har vi fått med besked. Är här nu på fjärde dagen och mittpådagen-temperaturen ligger runt 35 grader. Det är nästan (men bara nästan) jobbigt. Tur att man inte har ett arbete att sköta... 
Vad gör man då i denna värme? Bilen är i särklass det svalaste platsen och man kan göra trevliga utflykter och stanna till vid någon sval vinkällare. Därefter är stranden en behaglig plats. Vi gillar ju de salta baden och föredrar Medelhavet framför floderna och poolerna. De senare svalkar såklart skönt när man väl är i det blöta. Men väl uppe ur vattnet blir det hett rätt fort igen. Tillvaron på stranden, under en parasoll, med en god bok och en lätt picknickkorg är aldrig fel. Det ännu något svalare havet svalkar ju luften och när sedan sjöbrisen kommer - då kan man vara där rätt länge. 

Inomhustemperaturen är mer konstant. Har man som vi ett gammalt stenhus med jättetjocka väggar så isolerar det ju till en början mot värmen, men när allt har blivit uppvärmt så behåller ju stenarna värmen långt in på hösten. Så när det väl har det blivit 25-26 grader inomhus är det svårt att få ner temperaturen. Men det kan komma någon sval natt och då ställer man alla fönster i korsdrag och sover gott. Eller så går man ner i husets lägsta del (dit solens heta strålar aldrig når) och sover gott i gästsängarna. Vi kan inte skaffa någon luftkonditionering eftersom vårt hus är k-skyddat exteriört och vi får därför inte tillstånd att sätta upp det aggregat på fasaden som krävs. Men vi gillar värme och man vänjer sig. 
Vad gör man då mer under ett par sommarveckor på den sydfranska landsbygden? Jo man passar på att träffa några av vännerna, dels de som är bofasta och dels de, som gör som vi, hoppar fram och tillbaka mellan länderna. Flera av dem kan man träffa på fredagarna med att ta sig till ett svenskägt b&b i en av grannbyarna. De arrangerar after work för alla svenskar i närområdet. Det bor faktiskt ganska många svenskar här i byarna. Bara i vår lilla by finns 8 svenskägda hus. I de närmaste grannbyarna runt oss känner jag till 30-40 svenskägda hus och det finns säkert många fler.... Den stora anledningen till antalet svenskar i trakten är att en av de lokala mäklarfirmorna anlitar några svenska bofasta kvinnor som "köpmäklare". De har egna hemsidor där man kan läsa på svenska vilka objekt som finns till salu och de är mycket rutinerade när det gäller att lotsa köparen rätt i ett främmande land och på ett främmande språk. Att Ryan Air flyger direkt från Stockholm hit två gånger i veckan en stor del av året bidrar såklart också. Så på fredagarna dyker det upp fler och fler nya svenskar men samtalsämnena är oftast desamma; tips på trevliga vinodlare, pålitliga hantverkare, bra badställen, roliga utflyktsmål och inte minst hur man ska hantera den franska byråkratin.
Ännu har inte den stora turistsäsongen börjat, det sker i samband med Frankrikes nationaldag 14 juli. Då startar många fransmäns semester och då blommar alla småbyarna upp med vingårdsvandringar, byvandringar, loppisar och olika kulturella evenemang som musik i kyrkor, utomhusteater och olika utställningar. 
Fast visst har turister börjat komma och visst händer det saker även utanför den stora turistsäsongen. Denna helg har man kunnat besöka en keramikmarknad i Marseillan. Där var kanske 25-30 keramiker som visade upp sina alster. Många av sakerna var bruksföremål men man behöver ju inte så himla många fler prylar i sin tillvaro.... så inget blev inhandlat denna gång. Bland de konstnärliga föremålen gillade jag gubbhyllan - fick en association av Fångarnas kör, fast dessa ser ju rätt nöjda ut.

 

De rödklädda afrikanska kvinnor var otroligt tjusiga, 40-50 cm höga och så levande! En av dessa vackra systrar hade gjort sig bra i mitt vardagsrumsfönster....

Beziers Angels

Häromveckan kom det bekanta på besök från hemstaden. De skulle bland annat hälsa på en syster och hennes dotter tillika en superkändis i volleybollvärlden, Isabelle H som spelar i "Beziers Angels". Det enda gav det andra och efter en middag hemma hos oss så bestämmer vi att försöka trumma ihop fler svenskar (faktiskt inte så svårt i dessa trakter) för att gå på en hemmamatch och heja på den svenska stjärnan och hennes lag.

Vi blir totalt 12 stycken på "svenskläktaren". Alla kan inte reglerna men man lär sig snabbt. Det som är svårast att hinna se är om någon kommer åt nätet för då går poängen direkt till det andra laget. Spelet är snabbt och hårt och tjejerna är inte bara långa utan superspänstiga och de hoppar så otroligt högt.

Det är riktigt häftigt när hela hallen vibrerar av den medryckande musiken som spelas nästan hela tiden. Otroligt att inte spelarna störs. Hejaramsor och handklappningar tar vid de få stunder musikerna är tysta. I högtalarna annonseras namnet på den som ska serva eller vem som gjorde den avgörande poängen. En kort paus mellan andra och tredje set, lagom för att köpa något drickbart och så på det igen.

Tjejerna i Beziers Angels möter ett lag, som kanske är mer på hugget - men efter fem set så har "vårt" hemmalag med Isabelle i spetsen vunnit och jublet tog aldrig slut. Bänken jag sitter på vibrerar så att fotot på resultattavlan också blir "skakigt".

Laget är duktigt men duktigast av alla är Isabelle som är poängledande i Europa. Det ska bli spännande att följa hennes fortsatta karriär.

Tour de France

Cykelloppet Tour de France körde i år genom en av våra grannbyar. Trevligt nog så passade en av svenskfamiljerna i byn på och bjöd vänner och bekanta in till en vätskekontroll vid deras garage. Loppet skulle passera på gatan precis utanför och bättre första parkett kan man inte tänka sig. I väntan på både sponsortåg och cyklister fick vi alla en trevlig mingelstund.

Sponsorernas jippotåg beräknades komma cirka två timmar före cyklisterna. Många av dem är riktigt roliga och alla kastar ut "giv'aways" till folket längs med vägkanterna. Har man tur så kan man ha glädje av småsakerna men mycket av det är av blandad kvalitet... Men kul ändå ;) Här ett smakprov på några av sponsorernas fordon.

Så var det dags för cyklisterna, först ligger de två som brutit sig ur klungan....

Sedan kom resten men det blev inte filmat. De passerade på 20 sekunder och sedan var det slut.... Folkfest i finväder med både gamla och nya vänner - härligt evenemang som tål att upprepas!

Franska sommardagar

De franska dagarna har senaste veckorna varit varma, nästan heta, och dessutom långa och sena eftersom kvällarna är så ljuvliga. Den höga temperaturen är dock ännu ingen värmjebölja enligt Midi Libre, för att det ska bli canicule måste dagstemperaturen vara minst 35 grader. OK, nog känns det som värmebölja för oss svenskar i alla fall :) Det är inte så att jag klagar, kan bara konstatera att det finns varma somrar och inte så varma somrar... Man orkar inte företa sig många och/eller stora ting och man rör sig i medelhavsfart, dvs ganska långsamt. Annars bryter svetten ut!

Det finns en del riktigt svala ställen och vissa av dem är också trevliga att befinna sig i.... som i havet som just nu håller otroliga 27 grader! Man vill aldrig gå ur vattnet, man behöver ju inte heller. Annars går man upp för att man blivit kall... nu blir man litet svettig på väg upp och vill bara gå i igen. Vår favoritstrand är fortfarande ganska obefolkad fram till 16-17 då fransmännen kommer i stora sjok – men då går vi hem.

Bilen med AC på max är inte heller dumt och om man inte har ett mål med sitt bilande så kan man alltid bila till stora matbutiken – inget särskilt roligt ställe – men i alla fall svalt :) Där kan man alltid fördriva litet tid vid bok- och tidningshyllorna, vilket enormt utbud av populärvetenskapliga böcker och veckomagasin det finns i detta land! Men så är de ju 6 gånger fler innevånare jämfört med Sverige.
Just nu sitter jag i köket med golvfläkten på max – det är ganska skönt, litet bedrägligt dock eftersom så fort jag är utanför fläktens verkningsområde så blir det klibbigt på kroppen igen. Sitter och tänker på de veckor vi varit här nere, hur vi badat både i havet och floden med småtrollen....

Ungefär så här mycket syntes av det största lilltrollet ... eller kan det vara hans pappa?

Mellersta lilltrollet simmade och simmade och simmade... och sedan måste  han fylla på med juice och bulle - och bli litet torr och varm - och sedan i böljan igen!

Minsta lilltrollet gillar att gräva, fast i år har han varvat grävandet med att
guppa runt på vågorna iklädd sina simpuffar.

Tänker också på trevliga utflykter vi gjort, både till vinfestinalen i St Chinian och veckan innan tillsammans med S och E till vinmarknaden i Faugeres, som vi avslutade med en fantastisk picknick på en fantastisk rastplats! I ett annat inlägg kommer jag skriva om vilka vingårdar vi besökte.

Vi har firat 14 juli med sedvanlig drink hos borgmästaren och, hör och häpna, en man började sjunga och genast var det fler som kom ihåg  texten och sjöng med, inklusive undertecknad. Efteråt var det flera bybor som gick fram till den sjungande mannen och tackade honom för att han tagit ton.... så skönt att det fortfarande är meningen av man ska sjunga ! 

Vi har varit på svenskträff förlagd till Chez Amis - ett svenskägt B&B i vår lilla by. Eftersom det i vår lilla by bor 7 svenska familjer och 5 i grannbyn M, så var det roligt att få till en träff. Inte alls för att vi måste umgås med svenskar när vi är i Frankrike, utan för att det är trevligt att veta vilka som finns här. Kanske att vi tar hjälp av varandra i olika sammanhang, passar varandras hus, lånar cyklar, barnvagn eller en bil, passar en hund, sätter på värmen och hjälper till med allehanda ting (som till exempel att laga en kamera.. som du ser Magnus så fungerar min nu - tack!) Vilket redan görs mellan oss som redan känner varandra, men cirklarna kan absolut vidgas. 

Flera trevliga middagar har vi varit bjudna på - i lilla byn både på svenska och engelska och  i grannbyn hos andra skåningar i förskingringen. En och annan middag har vi själva fixat...
Denna fina terrasshörna finns hos S  och E - en par av vännerna i lilla byn.

                                        

Varje sommar gör kommunerna i närområdet en satsning med kulturella förtecken. Flera olika föreställningar ges under mer än en vecka och alla byar har sina olika evenemang.

 

Här finns olika sorters musikevenemang, teater och spektakel och till vår lilla by kom Boo CirkVost, en akrobatgrupp bland annat med en svensk tjej. För två kvällars föreställning byggdes det upp en "klätterställning" av många hundra bambupinnar  och i detta plockepinn framfördes nästan mitt i natten ett akrobatnummer under en timme - helt fantastiskt och ett underbart exempel på hur fransk kultur når ut till alla - även till vår lilla by på landet! Så här såg det ut när vi var där och tittade och här kan man se en liten del av själva framträdandet.