Jag gillar tidningar. Alla sorters ... dagstidningar och trädgårdstidningar och inredningstidningar... särskilt inredningstidningar
.... särskilt de på franska. Det är många bilder och litet text. Ibland är textrubriken
en ordlek och klarar jag den (vilket jag ju förstår när jag gör det) så blir
jag glad. När jag inte alls fattar rubriken blir jag inte lika glad :(
Franska
inredningtidningar ser ofta inte alls ut som de svenska och det som kallas
fransk inredningsstil i de svenska tidningarna är inte så vanligt i de franska.
Vilket jag tycker är litet konstigt(!). Men jag tränar min franska.
Ett bättre
sätt är att gå på kurs. Det gör jag också. Höstens första lektion börjar i
morgon men jag har tyvärr inte gjort hela sommarläxan. Vi skulle läsa en liten
tunn bok (med bilder) "L'homme qui plantait des arbres" och första halvan gick riktigt bra. Men sedan blev boken
svårare...näe, det var nog jag som inte hade fokus. Det var många ord som
krävde ett lexikon och det är svårare med två böcker och kanske också en penna när
man sitter i solstolen eller är på stranden.
Min egna
hemläxa var att jag skulle försöka prata mer med bybefolkningen. Inte bara säga
goddag och gå vidare, utan försöka säga ett par extra ord till de jag känner
igen. Det är små steg som tas, men ett för mig stort steg var när en av byns damer
kindpussade mig på borgmästarens nationaldagsmottagning. Och då hade jag "bara"
varit litet extra artig och pratat med henne vid två tidigare tillfällen.
Ett annat
beslut var att aldrig gå över till engelska när franska orden tog slut. När man
bilar runt som turist i Frankrike så upptäcker man att många i turistnäringen faktiskt
pratar bra engelska. Vilket då kan vara väldigt frestande att övergå till. Men
nu har jag slutat med det... tror jag :)
På vår tur
genom Frankrike i somras (se tidigare inlägg) på väg till Languedoc så blev det
väldigt tydligt att dialekten i våra trakter skiljer sig markant från hur man pratar i norra
halvan av Frankrike. Även om man där också pratar viss dialekt, så var de mycket
lättare att förstå. Jag inser att det har med övning att göra, så nu måste jag
vara än mer aktiv på mina bypromenader.
Vill man inte slå sig i slang (!) med
ortsbefolkningen så kan man sitta inomhus och häcka framför tv:n - ett alldeles
utmärkt (men dock inaktivt) sätt att träna sig i att lyssna på detta vackra
språk.
Snart får jag tillfälle att träna igen, det ska bli härligt!!