26 augusti 2013

Franska på flera sätt

Jag gillar tidningar. Alla sorters ... dagstidningar och trädgårdstidningar och inredningstidningar... särskilt inredningstidningar .... särskilt de på franska. Det är många bilder och litet text. Ibland är textrubriken en ordlek och klarar jag den (vilket jag ju förstår när jag gör det) så blir jag glad. När jag inte alls fattar rubriken blir jag inte lika glad :(

Franska inredningtidningar ser ofta inte alls ut som de svenska och det som kallas fransk inredningsstil i de svenska tidningarna är inte så vanligt i de franska. Vilket jag tycker är litet konstigt(!). Men jag tränar min franska.  

Ett bättre sätt är att gå på kurs. Det gör jag också. Höstens första lektion börjar i morgon men jag har tyvärr inte gjort hela sommarläxan. Vi skulle läsa en liten tunn bok (med bilder) "L'homme qui plantait des arbres" och första halvan gick riktigt bra. Men sedan blev boken svårare...näe, det var nog jag som inte hade fokus. Det var många ord som krävde ett lexikon och det är svårare med två böcker och kanske också en penna när man sitter i solstolen eller är på stranden.

Min egna hemläxa var att jag skulle försöka prata mer med bybefolkningen. Inte bara säga goddag och gå vidare, utan försöka säga ett par extra ord till de jag känner igen. Det är små steg som tas, men ett för mig stort steg var när en av byns damer kindpussade mig på borgmästarens nationaldagsmottagning. Och då hade jag "bara" varit litet extra artig och pratat med henne vid två tidigare tillfällen.

Ett annat beslut var att aldrig gå över till engelska när franska orden tog slut. När man bilar runt som turist i Frankrike så upptäcker man att många i turistnäringen faktiskt pratar bra engelska. Vilket då kan vara väldigt frestande att övergå till. Men nu har jag slutat med det... tror jag :)

På vår tur genom Frankrike i somras (se tidigare inlägg) på väg till Languedoc så blev det väldigt tydligt att dialekten i våra trakter skiljer sig markant från hur man pratar i norra halvan av Frankrike. Även om man där också pratar viss dialekt, så var de mycket lättare att förstå. Jag inser att det har med övning att göra, så nu måste jag vara än mer aktiv på mina bypromenader. 

Vill man inte slå sig i slang (!) med ortsbefolkningen så kan man sitta inomhus och häcka framför tv:n - ett alldeles utmärkt (men dock inaktivt) sätt att träna sig i att lyssna på detta vackra språk.

Snart får jag tillfälle att träna igen, det ska bli härligt!!


25 augusti 2013

Festklänningar

Jag är bjuden på 50-årskalas på lördag. Har inte bestämt vad jag ska ha på mig, men här kommer några förslag....




Min favoritfärg


Här litet eldigare, litet mer spanskt - det är bara kastanjetterna som saknas

OK - jag är är redan gift, måste nog skippa denna

Sött baddräktsliv, men jag tar nog en annan kjol 

Denna blir perfekt! Maffiga färger och chilis (!) Tänk om värdinnan tror att jag plockat hortensian från hennes trädgård :(

Kavaljeren! Elegant med kråsskjorta och hög hatt - men var är byxorna?


Röda mattan är utrullad till gästerna





12 augusti 2013

La rentrée eller återkomsten

På väg hem från Frankrike lyckades jag springa på ett tråkigt förkylningsvirus... vad skulle det vara bra för? Vi kommer hem till en djungelträdgård (fast välskött av granne B och god vän B), fascineras av fänkål och chili som vuxit oss över huvudet, det finns potatis en masse och svartkål och kronärtskockor som redan ätits upp av andra icke inbjudna :( . Vi packar upp, kommer i ordning och pang(!) får jag superont i halsen, feber och tappar rösten - allt nästan samtidigt! Nu har jag haft detta elände i en vecka med vuxenfeber (som mina killar säger och menar max 38), fortfarande jätteont i halsen och djup hosta och fortfarande ingen röst.... Det börjar bli enerverande... Undrar om jag kanske inte riktigt passar i ett klimat som är svalare än 30 eller om det är frånvaron av salta bad som orsakat det? Jag har alltid trott stenhårt på att salta bad gör underverk med både kroppen och knoppen.
Stort och blått och salt Medelhav.....

Har trots allt haft roligt besök under fyra dagar av minsta lilltrollet A med föräldrar S och C. Jag fick vara mycket restriktiv med både pussar och kramar för allas skull, men hans föräldrar är rätt coola och trodde inte att lilltrollet kunde bli smittat.

Det var långturspremiär för deras nya bil, de träffade litet olika vänner och vi hann också med att  göra en utflykt till Sofiero tillsammans med de andra småtrollen och deras pappa P.

Labyrinten fascinerade både barn och vuxna, rätt spännande även för mig som är för kort att se över häckarna....
Längst ner i ravinen mot Öresund

Bokskog i ravinen

Orangeriets golv - sådant önskar jag att jag hade någonstans... kanske ska skaffa ett växthus?
På lördagen samlades alla tre familjerna samt min mamma till ett försenat födelsedagskalas - men den största anledningen var att vi inte setts alla samtidigt sedan i december. Det är supermysigt för en hönsmamma med vuxna barn att de fortfarande gillar varandra och vill träffas ;) . På programmet stod först svensk sillunch, därefter hängde vi kvar i uterummet och bara umgicks. När solen kom fram vill många bada, så alla utan jag och mannen i mitt liv gick ner till stranden för ett dopp. Före middagen bubblades det med en magnumflaska Palmer & Co 1996 som vi fått i present (tack till L och G, den var supergod och vi skålade för er också!!) tillsammans med olika sorters tapas och därefter bjöds det på sydfransk byfesträtt, nämligen brasucade de moules.
Färskt lagerblad och timjan för att ge smak till röken....

Tre-fyra paellafat och en superhet grill - hur enkelt och gott som helst.


Alvedon och Ipren hjälpte mig att må litet bättre, visserligen kunde jag inte prata med min tappade röst - men vad gjorde det? De andra pratade desto mer ;)  Fördelen med denna familj som är vana med att bo tätt och trångt under flera dagar är att alla vet vad som ska göras och gör det också! Väldigt behändigt!
Den dagen alla åkte hem brann kvällshimlen så här dramatiskt.....
... och morgonen därpå bjöd regnbågen på hopp och längtan, tolerans och medmänsklighet.

Nu är sommaren snart slut, jag är på väg tillbaka till någon sorts vardag, inte till min jobbvardag utan till min pensionärsvardag, vilket inte alls är jobbigt eller tråkigt. Jag kan ju bestämma precis vad jag vill eller inte vill göra. Trädgårdprojekt ska avslutas och andra påbörjas. En bod ska målas, rosenstaket ska byggas, simskolan för de tre småtrollen börjar liksom kursen i franska, flera möbler ska förändras, Kreatösernas möten ska planeras och träningen som varit helt nedlagd under fem veckors medelhavshetta måste absolut tas upp igen. Blev dessutom litet inspirerad av J, granne i lilla byn, att prova på fem till två dieten - där man tydligen som en bonus också får mer energi .... får läsa på litet mer och också följa hennes blogg.

07 augusti 2013

Fransk utflykt med svensk accent på hemvägen

Denna sommarresa har varit vår varmaste på de 12 somrar vi haft lilla huset i C. Vi har varit här nu i nästan fem veckor och det har varit över 30 grader ALLA dagar, ibland har det varit över 35 grader. 
Flera kvällar dök det upp mörklila åskmoln längre inåt land - men när de passerade oss var de bara gråa och utan åska. Två kvällar duggade det litet och vi tyckte det var skönt och ville faktiskt ha mer. Luftfuktigheten har varit mycket hög och alla man har kramat på svenskt vis eller kindpussat 3 gånger för vänner på franskt vis har sagt "oh jag är så varm/svettig". Men dessa svettiga kramar har varit lika för alla....
Häromdagen satte vi oss i bilen för en utflykt, inåt de blå bergen. France Météo hade "lovat" regn och vi tyckte vi lika gärna kunde sitta i bilen och se något nytt i regnet som att sitta inomhus. Två marknader skulle också passeras. Vi startade med den sedvanliga söndagsmarknaden i St Chinian, där vi sedvanligt köpte de gröna ovala oliverna Lucques. Man kan få dem i hinkar i saltvatten och de håller i månader - så det blev en hink att ta hem till Sverige också. 
Därefter till St Pons de Thomières, där det är keramikmarknad - vilken lycka för en keramiknörd som undertecknad...

Traditionella färger och mönstrat men samtidigt ganska harmoniskt.

                                            



Havets frukter i raku

Egensinniga unga damer i raku - fantastiskt uppkäftiga och kul!

Mannen i mitt liv, tillika husets kock, konstaterar att vissa av tallrikarna är färdigdekorerade inför serveringen med sina balsamicosträngar och prickar av fruktsås.

Nu är vi ägare till ett runt ostfat  i blåturkos

Så charmiga porträtt, tänk att få vara vän med någon av dessa....

Nu var det dags att ge sig upp i bergen. Vi har upplevt detta fenomen tidigare men det är inte mindre fascinerade för det - helt plötsligt någonstans på 400-500 meters höjd över havet hamnar vi i svensk natur, bara en liten timme från vinodlingarna och medelhavsväxterna. Här i skogarna växer gran och tall och på flera ställen finns det bokskog som nästan får en inflyttad skånska att längta hem. 
I dikena växer fyrkantig johannesört (det är inte nyckelpigor utan en långsmal rödvingad skalbagge på blomman) mjölkört, fibblor och kex av olika slag   
                                        
och på kullarna med skiffer växer ljungen. 
MEN - här finns samtidigt samma vita korgblomma som kantar vinodlingarna kring lilla byn, här finns vild lavendel, äkta kastanjeträd, buxbomshäckar (klippta dessutom...) längs med vägen    
                               
och en och annan gran ser inte riktigt ut som hemma. 
Det känns som extra allt - inom en timmes bilfärd åt ena hållet badar vi i Medelhavet och åt andra hållet, i denna natur, kan man med största säkerhet hitta både stensopp och kantareller. Återkommer i september om detta antagande är rätt ;)

Sista biten hem går på över 600 meters höjd och det känns tryggt nere i dalen att se denna skylt och veta att passet alltså är öppet. Undrar om det verkligen kan vara snö som stänger passet - eller det är kanske bara franska sommardäck som inte passar eventuell ishalka ....
                                
Vägen är smaaaal och mötesplatserna få.... men utsikten bedövande och en och annan liten miniby passeras, som här Rieussec , en liten klunga stenhus, litet betesmark och inget mer. Jag gillar sten i alla former - vilken vackert murad vägg och en välskött kuddlavendel. Kan detta vara ett litet skjul att vänta på någon i? Det ser ut som en välbyggd busskur.
I samma by precis bredvid skjulet ovan finns denna staty, på ett vackert stenfundament. En ganska imposant staty för en liten by med 94 innevånare.... Det finns ingen förklarande text vad detta är, vem som har gjort eller varför. Jag har försökt ta reda på mer utan resultat. Bestämmer mig i alla fall för att det ur denna vinkel ser ut som en tupp och därmed skulle detta kunna vara ett franskt minnesmärke för något historiskt .... kanske....


03 augusti 2013

Vinodlare i våra trakter

Efter Vinfestivalen i Faugères så följde vi upp vårt provande och besökte tillsammans med S och E fyra vingårdar för att prova mera och handla. Först besökte vi Brigitte Chevalier på Domaine de Cebène och där fick vi en omfattande genomgång av hennes tankar och åsikter avseende hennes vinodling och tillverkning. Hon har startat med två tomma händer, lämnade sitt jobb som försäljningschef på något större vinföretag i Bordeaux och började köpa upp vinodlingar, bara på skiffermark och helst med nordsluttningar. Med norrläge tar vinets mognad litet längre tid och hon får en annan typ av vin att arbeta med i caven och skiffermarken är såklart för den berömda påverkan av terroir... Hon berättade en söt historia om när hon fick köpa grannens vinfält för en spottstyver. Han var för gammal, orkade inte längre och ville plöja upp hela fältet där det växte hundraåriga Carignanstockar. Hon betalade en symbolisk summa av 1 euro och nu kan man bli delägare i detta vinfält, vara med om skörden och för varje andel får man två vinflaskor.

Nästa ställe var Domaine Balliccioni i Autignac, en mycket trevlig vinodlare med korsikanskt påbrå. Han hade ett stort sortiment av många goda viner till vettiga priser. Han bemödade sig om att tala långsamt och ville förvissa sig om att vi hela tiden förstod vad han sa - mycket trevligt! Här fick vi bland annat prova hans vin Jules som var gjort på 100 % Aramon, en gammal druva från Languedoc som det inte finns så mycket kvar av längre. Förr gav denna druva väldigt stora volymer med dålig kvalitet, men idag begränsar man skördeuttaget och får på så sätt ett bättre vin. Kul att ha provat!
Därefter till Domaine Méteor i Cabrerolles, vars viner vi känner till sedan tidigare. Det var svårt att hitta dit och när vi väl hittade rätt dörr och någon verkligen öppnade (fast vi hade en avtalad tid) så verkade madame helst vilja vara någon annanstans. Men hon visste ju vad hon hade i flaskorna och det blev trots allt en proffsig provning. Även här ett ganska stort sortiment till bra priser.

Dagens sista vingård, Domaine de la Reynardiere i St Geniès, var i princip omöjlig att hitta till, mest för att byns genomfartsgata var avstängd och vår GPS tyckte inte som verkligheten.... Till slut, rejält försenade, hittade vi rätt via baksidan av domainen och fick köpt det som vi hädanefter ska göra vår fisksoppa på, en Sauvignon Blanc för 3 euro flaskan samt som rent impulsköp och dessutom oprovat - deras bubbel, en vit och en rosé. Klart prisvärt!

Några dagar senare gjorde jag och mannen i mitt liv en liten tur till ett AOC-område för söta viner, St Jean de Minervois där vi besökte deras Cave Coopérative. De hade 4-5 olika söta viner, alla tillverkade av samma druva, Muscat à Petits Grains, men som skördats vid lite olika tillfällen och vinifierats på flera olika sätt, vilket gav vinerna rätt olika karaktär. Det var en trevlig provning, entusiastisk personal och goda viner. 
En dag gjorde vi en omväg på väg hem från en lunch i hamnen i Marseillan. Denna vingård, Domaine la Grangette, ligger utanför Castelnau-de-Guers, inbäddad i pinjegrönska där cikadornas spelande nästan var öronbedövande. Vi besökte denna gård för flera år sedan, även då efter en lunch i Marseillan då restaurangen hade deras Picpoule rosé.... något vi inte tidigare ens visste fanns.


Nu blev vi ännu en gång överraskade av att man nu även tillverkade även en röd picpoule!! Monsieur var mycket trevlig, intresserade av oss som besökare, visste en del om Sverige, testade sin engelska på oss och passade på att fråga om om vi kände herr och fru X från Skåne - vilket vi gjorde! Han har ett stort sortiment och precis som förra gången var det ett litet språkligt äventyr att besöka honom.

Jag kan konstatera att det blir några kartonger vin att köra hem i bilen......