Flera kvällar dök det upp mörklila åskmoln längre inåt land - men när de passerade oss var de bara gråa och utan åska. Två kvällar duggade det litet och vi tyckte det var skönt och ville faktiskt ha mer. Luftfuktigheten har varit mycket hög och alla man har kramat på svenskt vis eller kindpussat 3 gånger för vänner på franskt vis har sagt "oh jag är så varm/svettig". Men dessa svettiga kramar har varit lika för alla....
Häromdagen satte vi oss i bilen för en utflykt, inåt de blå bergen. France Météo hade "lovat" regn och vi tyckte vi lika gärna kunde sitta i bilen och se något nytt i regnet som att sitta inomhus. Två marknader skulle också passeras. Vi startade med den sedvanliga söndagsmarknaden i St Chinian, där vi sedvanligt köpte de gröna ovala oliverna Lucques. Man kan få dem i hinkar i saltvatten och de håller i månader - så det blev en hink att ta hem till Sverige också.
Därefter till St Pons de Thomières, där det är keramikmarknad - vilken lycka för en keramiknörd som undertecknad...
Traditionella färger och mönstrat men samtidigt ganska harmoniskt. |
Havets frukter i raku |
Egensinniga unga damer i raku - fantastiskt uppkäftiga och kul! |
Mannen i mitt liv, tillika husets kock, konstaterar att vissa av tallrikarna är färdigdekorerade inför serveringen med sina balsamicosträngar och prickar av fruktsås. |
Nu är vi ägare till ett runt ostfat i blåturkos |
Så charmiga porträtt, tänk att få vara vän med någon av dessa.... |
Nu var det dags att ge sig upp i bergen. Vi har upplevt detta fenomen tidigare men det är inte mindre fascinerade för det - helt plötsligt någonstans på 400-500 meters höjd över havet hamnar vi i svensk natur, bara en liten timme från vinodlingarna och medelhavsväxterna. Här i skogarna växer gran och tall och på flera ställen finns det bokskog som nästan får en inflyttad skånska att längta hem.
I dikena växer fyrkantig johannesört (det är inte nyckelpigor utan en långsmal rödvingad skalbagge på blomman) mjölkört, fibblor och kex av olika slag
och på kullarna med skiffer växer ljungen.
MEN - här finns samtidigt samma vita korgblomma som kantar vinodlingarna kring lilla byn, här finns vild lavendel, äkta kastanjeträd, buxbomshäckar (klippta dessutom...) längs med vägen och en och annan gran ser inte riktigt ut som hemma.
Det känns som extra allt - inom en timmes bilfärd åt ena hållet badar vi i Medelhavet och åt andra hållet, i denna natur, kan man med största säkerhet hitta både stensopp och kantareller. Återkommer i september om detta antagande är rätt ;)
Sista biten hem går på över 600 meters höjd och det känns tryggt nere i dalen att se denna skylt och veta att passet alltså är öppet. Undrar om det verkligen kan vara snö som stänger passet - eller det är kanske bara franska sommardäck som inte passar eventuell ishalka ....
Vägen är smaaaal och mötesplatserna få.... men utsikten bedövande och en och annan liten miniby passeras, som här Rieussec , en liten klunga stenhus, litet betesmark och inget mer. Jag gillar sten i alla former - vilken vackert murad vägg och en välskött kuddlavendel. Kan detta vara ett litet skjul att vänta på någon i? Det ser ut som en välbyggd busskur.
I samma by precis bredvid skjulet ovan finns denna staty, på ett vackert stenfundament. En ganska imposant staty för en liten by med 94 innevånare.... Det finns ingen förklarande text vad detta är, vem som har gjort eller varför. Jag har försökt ta reda på mer utan resultat. Bestämmer mig i alla fall för att det ur denna vinkel ser ut som en tupp och därmed skulle detta kunna vara ett franskt minnesmärke för något historiskt .... kanske....
Hej, vilken härlig utflykt. Och som du säger fantastiskt att ha så mycket möjligheter inom 1 timmes bilfärd. Kul också att få lite nya tips.
SvaraRaderaHa en fortsatt trevlig vistelse./Eva-Lotta
Jag gillar de där småvägarna som egentligen inte trafikeras av andra än lokalbefolkningen och samtidigt ha korpgluggarna så öppna att det finns en massa nytt att ta till sig.... Ha det bra ni också!
Radera