27 april 2018

Konst i Ceret

Så här i franska körsbärstider vill vi fara till Ceret - körsbärsstaden ganska nära spanska gränsen. Men inte såg vi blommande körsbärsodlingar som vi trodde.... Det är dessutom oklart om de har blommat över eller inte har börjat blomma - men inte i något av fallen kan vi säga att vi såg körsbärsträd.

Vi tröstade oss med en totalt oväntad konstupplevelse istället. Ceret har en riktigt fint litet konstmuseum med verk av Chagall, Picasso, Miro i den fasta samlingen. Men den stora överraskningen var gästutställaren Joan Ponc, en avantgardistisk katalan från Barcelona. Jag måste säga att konst kan vara  helt fantastiskt! Utan att förstå hans budskap (för det hade han säkert) så kunde vi gå omkring och bara njuta av underbara färgkombinationer och fantastisk teknik. På bilden nedan som är en detalj är de minsta prickarna knappt en millimeter, själva tavlan är 1 x 0,5 meter.



Denna tavla är ännu större och ljusspelet maffigt. Bara alla dessa miniprickar på ett solbränt landskap. Fast det fick man bestämma helt själv, inte en enda av Joans målningar hette något....

Här ytterligare en detalj av en större tavla men med en helt annan teknik - små små tunna streck! Vi undrade om han arbetade med förstoringsglas.


Jag tror utställningen omfattade 4-5 stora salar och vi vandrade runt helt fascinerade av detta konstnärskap. Det var andra gången vi besökte detta museum och det kommer absolut tillhöra ett av våra fasta utflyktsmål.

23 april 2018

Château de Perdiguier

Det är ganska få vingårdar i dessa trakter heter något med château i sitt namn. I Bordeaux till exempel är det tvärtom, många viner tillverkas på gårdar som heter något med château.

Här i Languedoc så är det oftast ett riktigt slott med i bilden om vinet har château i namnet. Som med Château de Perdiguier utanför Maraussan. Det har varit ett slott sedan 1300-talet och har en spektakulär historia. Sedan 1960-talet är slottet och inventarierna registrerade som Les Monuments Historiques. 




Vi hade förmånen att få komma dit på en visning av slottet med tillhörande vinprovning av en mycket engagerad guide. Vi var åtta svenskar och den historiskt kunnige guiden bjöd verkligen på sig och på sina kunskaper om slottet och dess viner.

Slottet är också känt för sina fina konstutställningar vilket har spridit sig till caven - här ser vi vinfat som konstskolestuderande har fått fria händer att dekorera.

De stora betongtankarna från förr används inte längre för vintillverkning, utan har ersatts av ståltankar där man kan reglera temperaturen. Men istället för att riva ut de gamla tankarna så lät man allt vara intakt utom mellanväggarna och nu används tankarna till lagring av flaskor.
Slottets exteriör verkar helt orörd och är mycket vacker. På ett av tornen är takpannorna ersatta av grönglaserat tegel.

Här på den inre borggården förstår man att slottet är en levande miljö för en småbarnsfamilj.

I en arkad i slottets bottenvåning är taket klätt med oglaserat tegel. Otroligt effektfullt och senast vi såg detta var i höstas i ett 1400-talshus i Toscana.

På 1990-talet upptäcktes av en slump att det fanns en igenmurad trappa som ledde upp i ett av slottets torn. Överst i tornet hittade man fantastiska muralmålningar och ett kassettak också det vackert bemålat.
   

 
Tornet är runt och målningarna klär alla väggarna. Motiven är från slottsparken och från omgivningarna runt slottet. Man vet inte vem som har målat och inte heller varför någon lät gömma det hemliga rummet. Det man vet är att här i tornet bor ett spöke och när man går uppför trappan ska man säga bonjour Guillaume eftersom detta är hans domäner.

Rummet där vinprovningen hålls är det ursprungliga kapellet. Det är inte stort för att vara ett kapell, men tillräckligt för att slottets härskare och tjänstefolk skulle kunna rymmas. På det som en gång var fundamentet för altaret står dagens flaskor som ska provas. Bakom altaren finns en lönndörr, dvs nu är den inte gömd utan stoltserar som en bokhylla fylld med vackra skinnband. Man tror att då rummet användes som kapell så var hela väggen klädd med bokhyllor och då smälte dörren in och kunde fungera som en lönndörr. Om det blev nödvändigt så kunde man smita ut genom lönndörren och komma rakt in i stallet och gårdens hästar och därifrån ta sig bort från slottet. 

Så var det dags för vår provning, väldigt trevlig arrangerat med smakbitar av charkuterier, ostar och oliver, hela tiden ackompanjerat av information om vinerna och slottshistorien. Naturligtvis kan man komma hit bara för en traditionell provning, men det vi fick var en upplevelse!








20 april 2018

Brügge / Belgien

(inlägget är flyttat hit från resebloggen)

Brügge, på franska Bruges, är idag en mysig och sevärd stad med runt 20.000 invånare i själva stadskärnan. Staden är ett av Unescos världsarv och det är faktiskt svårt att lista sevärdheterna då hela staden i sig är en sevärdhet.
Den historiska stadsdelen är mycket välbevarad. Man kan uppleva staden antingen från en kanalbåt eller med att vandra runt i de små gränderna. Här finns ett chokladmuseum, ett diamantmuseum, här finns mer än 80 butiker som säljer spetsar av alla de slag och här finns massor (!) av Guide Michelinrestauranger.
Staden grundades med en gallisk-romersk bosättning för mer är 2000 års sedan. Namnet kommer troligen från ett gammalnederländskt ord för brygga och staden har haft en aktiv hamn då den ursprungligen låg vid havet. Efter en stormflod på 1100-talet ombildades kustlandskapet och en djup kanal bildades från staden till havet. Hamnen användes flitigt fram till 1500-talet då Brügge fick en alltför stor konkurrens av Antwerpen. Först på 1900-talet fick staden nytt uppsving i och med att man anlade Zeebrygge med hamn vid havet och en ny kanal in till den gamla ursprungliga staden.
Detta är stadshuset

  
          Justitias Palats                   Heliga Blodets Basilika, 
        Alla tre byggnaderna ligger på Burg - ett av de två stora torgen i Brügge.


Det andra stora torget heter Markt och här kryllar det av turister som släcker törst och stillar hunger på någon av alla uteserveringarna. Här äter även vi, men den största behållningen är folklivet. Annars är Belgien det land i Europa som efter Frankrike är känt för sina fina restauranger. I Brygge finns det 105 restauranger med en eller flera Michelinstjärnor - ett helt osannolikt antal. Man brukar säga att en restaurang med tre stjärnor är värd en resa, med två stjärnor är den värd en omväg och med en stjärna är restaurangen värd ett stopp.

Efter lunch väljer vi att ta en rundtur på kanalerna. Man åker vanliga öppna turistbåtar med guidning på olika språk och man kommer väldigt nära det man vill titta på. Här är en av påstigningsplatserna.



Man får absolut en Venedigkänsla, huset stupar rakt ner i vattnet, 
det är fuktigt och litet unket på sina ställen och allt är charmigt och gammalt.



Överallt finns mysiga tillhåll och vattenhål för alla plånböcker.






Byggnadsstilen är oftast medeltida och det är roligt att se hur man
löser en modern tillbyggnad mellan två betydligt äldre huskroppar!
  
Här en interiör av Basilikan av det heliga Blodet, på franska Basilique du Saint-Sang. Här förvaras det relikskrin som sägs innehålla det heliga blodet och som fördes till Brügge från Jerusalem på 1100-talet.

Detta är ett skyltfönster (!) till en av alla butiker som säljer spetsar.   


På torget Markt står det höga klocktornet, 83 meter byggt 1432. Det är ett av det finaste i sitt slag och man ser tornet nästan var man är i staden. 


Trots de trånga gränderna och alla kanaler så finns det gott om gröna oaser, små parker och rosor som denna som växer upp rakt ur plattläggningen. 

 

Den tjusiga hunden var mycket intresserad alla turistbåtarna! 


Vi bodde inte i Brügge, därför kan jag inte tipsa om något boende. Vi var här över dagen och bodde hos yngste sonen som då arbetade i Bryssel, vilket också är en trevlig stad - mer om den staden någon annan gång.

13 april 2018

En skakig fransk vår

April i Frankrike - en varm och skön period, många midsommarblommor utslagna, vinstockarna har börjat bli gröna och en varm sol tillåter utomhusluncher. Eller så brukar det vara i alla fall.
Men i år är det annorlunda. Våra vänner som är bofasta här i Frankrike säger att "i mars har det regnat varenda dag". Det uttalandet kanske man får ta med en nypa salt men att det har varit svalare än normalt, mer snö, mer minusgrader och mindre sol - ja det ser man ute i naturen. Mina favoriter Judasträden blommar glest och inte så magnifikt som de brukar. Men samtidigt blommar syrener och blåregn - som brukar komma litet senare. Fruktträden sköter sig också.... hoppas att humlor och bin finns på plats.
Enligt meteorologen beror detta på den "skandinaviska blockeringen"  vilket innebär att det har parkerat ett högtryck över Skandinavien som på detta viset får soliga dagar medan södra och västra Europa får allt regn....

Kanske att fransmännen ändå har andra bekymmer än den kalla våren... 
Statliga järnvägen SNCF har meddelat att de tänker strejka 2 dagar av 5 i hela tre månader. Från april till och med juni. I hela landet. Fackföreningarnas motpart  är inte arbetsgivarna utan regeringen. Anledningen är att Macron tillsammans med sin regering indirekt kommer att förändra de anställdas arbetsvillkor. Han vill att SNCF ska förändras från en statlig myndighet till ett statligt aktiebolag. Skulderna för den statliga myndigheten uppgår till 55 miljarder euro. Att driva järnvägen som ett aktiebolag skulle kunna ge mer fria händer till att omfördela resurserna till de underdimensionerade områdena (storstäderna) från de avfolkade delar som fortfarande har tåglinjer men som ingen åker med... Man kan också släppa in andra tågtransportaktörer liksom man har gjort i övriga Europa. Förändringarna skulle inte beröra de som nu är anställda utan de ska få behålla alla sina befintliga förmåner. Förändringarna berör enbart de som ska anställas någon gång i framtiden. Vad har de då för arbetsvillkor? Jo är man anställd av SNCF, att jämföra med SJ, så är man livstidsanställd, jobben kan gå i arv från förälder till barn, man går i pension vid 52 år och man har ett koltillägg på lönen. Hm, det var ett tag sedan man körde tågen på kol.... Nu vet man inte riktigt hur länge strejkkassorna räcker. Man vet inte heller hur många andra som ställer sig solidariska med järnvägsarbetarna och går ut i strejk de också. Men vid tre tillfällen är generalstrejk utlyst för statligt och kommunalt anställda. Studenterna brukar vilja hänga på, jag undrar varför? En sak vet man i alla fall, det är kaos för alla som tågpendlar till sina arbeten.


06 april 2018

Villandry - så här ska en slottsträdgård vara

 (inlägget är flyttat hit från resebloggen)

Slotten i Loire är stora turistattraktioner. De har en historia, många av slotten har kvar gamla gobelänger, takmålningar och antikviteter och några har dessutom en fantastisk trädgård. För några år sedan besökte vi Château de Villandry för att besöka deras trädgård.
Själva byggnaden är ett kapitel för sig. Det är det sista stora renässansslott som byggdes i Loiredalen. Ursprungligen låg här en medeltida fästning och på 1300-talet var Richard Lejonhjärta fär för att förhandla med Frankrike. Slottet byggdes på 1500-talet och renoverades och byggdes till på 1600-talet. Det konfiskerades under franska revolutionen och därefter gav Napoleon bort slottet till sin bror. Först på 1900-talet anlades de berömda trädgårdarna efter traditionell renässansstil. Idag är slottet med på Unescos världsarvslista.
Trädgården är väldigt symmetrisk och på många ställen står avenbokshäckar för inramningen och som också formklippts ganska spektakulärt. Annars finns det gott om buxbom och en rödbladig asiatisk basilika som växer meterhög när vi var där. Varför inte en kombination av båda häckarna? Det vinröda bladverket är en väldigt snygg avgränsning till ljusgröna växter.

Vid entrén till köksträdgården, eller som det heter på franska le potager, finns denna förteckning över hur man har tänkt sig bygga upp odlingarna detta år.
Här finns allt från fruktträd till grönsaker och kryddor och allt varvas med blommande växter - precis som det ska vara i en renässansträdgård.

Man har tolv anställda trädgårdsmästare och såvitt vi såg så var alla ute och klippte, räfsade, ansade eller grävde.


Fotot ovan visar en av de nio rutorna i det tecknade schemat vid entrén. Så man förstår ju att kökslandet upptar en stor yta. De hade till och med min favoritros i ett av kvarteren! 

Här är den formklippta trädgården, mest buxbom och det ljusblåfluffiga är Perovskaja, det är mycket effektfullt.

Vad vi inte visste då, men har läst om i efterhand, är att i staden Amboise finns det ett miniatyrland med de 40 mest kända slotten i Loire. Alla slotten är byggda i skala 1:25 och uppförda på en yta av 2 hektar. Eftersom bloggaren har ett förflutet som tittskåpstillverkare så blir hon helt salig av att läsa om detta miniatyrland. Det står nu överst på min bucket list nästa gång vi passerar Loire.
Amboise är en sevärd stad som ligger vid Loire, litet öster om Tours. Här finns flera sevärdheter, bland annat slottet som ligger högt beläget med utsikt över Loire och i slottskyrkan ligger Leonardo da Vinci begravd.
Fotona från Villandry i miniformat har jag hämtat på Wikipedia. Visst är det litet fascinerande med miniformat? Då hinner man med många slott på bara en förmiddag... ;)



Om man nu tänker sig att besöka ett eller flera av de fantastiska slotten vid Loire - var ska man då bo? Söder om Loire, utanför Poitiers i byn la Chapelle Moulière, finns ett svenskägt boende som heter La Pommes d'Or Guldäpplet. De har flera olika typer av lägenheter/hus att hyra ut eller varför inte ett par nätter på deras Bed & Breakfast, på franska heter det Chambre d'Hôtes. Titta gärna in på deras hemsida med att klicka här. 
 https://1.bp.blogspot.com/-GKvM4y_Yy_Q/Wr9LN5NJr6I/AAAAAAABfbU/t421pHHMhwoPeqH8RJO6WUazXhwrlhpxACKgBGAs/s320/CIMG2799.JPG
Det är en dryg timme med bil till flera av slotten vid Loire och efter en heldag bland turister och trafik är det fantastiskt att komma till en liten genuin fransk by. Där bor man lugnt, vackert och härligt med pool och en stor trädgård och man blir väl omhändertagen av ett mycket trevligt värdpar!