Planeringsfreakens fasa

Jag har tidigare konstaterat att jag gillar att planera, tycker om att bestämma och särskilt när jag ska göra saker, gillar en ganska full kalender och jobbar bäst under tidspress. Det kan vara väldigt nyttigt för sådana som undertecknad att upptäcka att vissa saker kan man verkligen inte styra över. 
Nu pratar jag inte om sjukdomar, krig och annat elände som ingen styr över, utan bara den vanliga vardagen.... Som en så enkel sak som vårt vanligaste transportmedel - bilen. Bilar ska ju bara fungera, det är inte så noga med märke och så - men de ska fungera när man vill använda dem.

Häromveckan i södra Frankrike är vi på väg med goda vänner på en utflykt och vi ska köra upp på det ganska höga berget Montagne Noir. Då talar en varningslampa om för oss att kylarvätskenivån var för låg. Hm, kylarvätska är bra att det finns när man klättrar uppför branta vägar, tur vi har en massa vatten med oss.... Nähä - moderna bilar kyls inte med vatten enligt instruktionsboken utan med en särskild blandning, som var hemlig (också enligt instruktionsboken). Kontakta snarast en auktoriserad verkstad stod det i boken. Hm, bara att vända, rulla nedför utan att anstränga systemet för mycket. Vi håller koll på temperaturmätaren och den håller sig stadigt inom tillåtna värden. 
In på verkstaden i Carcassonne där jag på min bästa franska beställer kylarvätska men den gode säljaren sa "jag vill kolla litet innan vi häller i detta": OK varsågod, han tittar i motorn, smackarmissbelåtet, lägger sig på marken och känner med handen, blir blöt och säger "detta får ni inte köra med, det måste repareras". 
VA?? 
Fredag eftermiddag kl 15.00.. tredagars utflykt inplanerad sedan rätt länge med vänner som rest från Sverige för detta ... hotell och restauranger är inbokade... vingårdsbesök är inbokade och ganska många vinlådor ska inhandlas. 
"Men hallå, kan ni göra detta idag kanske"? Verkstäderna i detta landet har, till skillnad från svenska dito, öppet till 19.00 även en fredag.
"Nej absolut inte, vi har inte den reservdelen".
Nähä, de har inte reservdelen, vad händer nu då? Jo M Merlin (som förhoppningsvis skulle kunna vara en riktig trollkarl) ringer försäkringsbolaget och en biluthyrningsfirma och efter ytterligare en timme så har vi en halvstor Renault Scenic till vårt förfogande. Jaha, in med bagaget, skaka hand med M Merlin och vad var det nu han sa...? "Reservdelen kommer på måndag och ni kan hämta bilen på tisdag, jag ringer när bilen är klar". Jaha detta verkar rimligt, ingen jobbar över helgen. Vi kommer fortfarande att hinna med biltåget som ska ta oss norröver på torsdagen.
Så blir det måndag och ingen ringer. Vi packar och packar och förbereder oss, vi ska ju snart få bilen och då drar vi mot Sverige.
Så blev det tisdag och ingen ringer. Ingen alls.... jo jag ringer till slut verkstaden och får höra att det är fyra samtal före och fler kan inte vänta. Efter en timme ringer jag igen - då är det upptaget i växeln. Nä, så här kan vi inte ha det, vi ska ju bara hämta vår bil, M Merlin har så mycket att göra att han inte har hunnit ringa oss.... Så vi åker dit, till verkstaden i Carcassonne. Där sitter M Merlin och när han får syn på oss så ruskar han på huvudet och säger "bilen är inte klar".
VA?? Inte klar?? 
De har ju haft nästan två arbetsdagar på sig att få dit den där lilla prylen... M Merlin ruskar på huvudet och förklarar att den lilla delen finns inte att uppbringa varken i Frankrike eller i bilens hemland Tyskland. Han kan inte heller säga om det tar två dagar eller två veckor innan det kan levereras en dylik grej. Undertecknad börjar storgråta (en svaghet jag har som dyker upp när jag blir riktigt arg...) receptionisten kommer ilande på skyhöga klackar "mår jag bra, vill jag ha litet vatten"? Tur min franska inte räcker till för då hade mitt svar inte blivit så artigt som det ska vara i detta landet. Jag bara ruskar på huvudet.
Trollkarlen gör ett tappert försök att blidka mig och säger att vi kanske kan montera bort denna pryl från en av våra nya bilar och in i er bil...om den passar...och det vet vi i morgon, ring oss då!! I morgon är det onsdag och på torsdag kommer vi fortfarande hinna ta oss till biltåget i Lörrach. OK vi avvaktar morgondagen....ingen ringer...ingen utom jag som kommer direkt fram till icketrollkarlen som säger att det tyvärr inte fungerade med hans fiffiga plan. 
VA?? 
Nähä, och nu då? "Jag hoppas reservdelen kommer på måndag och så kan ni hämta bilen på tisdag. Jag ringer...." 
Hm han hoppas... snart är det måndag.... 

Tågbiljetten missas, Autozug betalar aldrig tillbaka något, stort tack till vår egen bilfirma hemmavid som är schyssta och tar alla våra kostnader som inte nybilsgarantin kan klara av. 
Hemma väntar sedan en månad en nyfödd lilltrollflicka som ska pussas på och doftas på och hennes storebror som vi bara skypat med senaste veckorna och deras föräldrar. Där väntar alla de andra småtrollen som ska passas när föräldrarna renoverar nyköpt hus, där finns missade franskalektioner, missade bridgekurser, ett trädgårdsprojekt som måste göras innan frosten kommer, frissa, tandläkare... ja ni förstår va?? Sådan är min kalender och den spricker när oväntade saker inträffar. Vad gör man då? 

Det är tufft för en som jag - men tack och lov har den sydfranska vädret visat sig från sin bästa sida så vi har kunnat njuta av några riktigt fina stranddagar i ett otroligt vackert kristallklart hav. Litet socialt umgänge med några vänner blev det också. Men ändå nyttigt att fundera över de oförutsedda som ibland sätter en käpp i alla fall i något av hjulen.

Men snart är det måndag... Här ska M Merlin inte längre HOPPAS, han ska veta och ge oss ett riktigt riktigt bra besked på måndag. Undrar om han kommer att ringa.......