29 juli 2017

Vad vet man om fransk grädde?

Läste häromdagen ett kåseri om skillnaden på fransk grädde och fransk grädde. Då blev jag tvungen att göra en djupdykning ner i denna vita vätska. Det låter konstigt men det franska gräddträsket är både djupt och svårmanövrerat. Därtill en begreppsförvirring på grund av språkförbistring och man har helt plötsligt inte en aning om vad man ska ersätta gräddfilen med eller crème fraichen med för den delen och vilken grädde kan man vispa eller koka kola på till jul?

Vi tar det från början: Färsk grädde heter crème fraîche. Men...

La crème fleurette eller la crème entière fluide är en färsk flytande grädde som pastöriserats på låg temperatur. Den har ganska kort hållbarhet och innehåller 30% fett. Lämpar sig för efterrätter och att vispa. 

Vispad grädde heter Chantilly. Finns inte i mejeridisken....

La crème liquid entière är flytande och steriliserad och har därmed längre hållbarhet. Den märks ofta med UHT. Oöppnad behöver den inte förvaras kallt och den kan användas som vanlig svensk vispgrädde.

La crème fraîche épaisse eller La crème epaisse är syrlig och gjord på grädde med tillsats av mjölksyrebakterier, ungefär som den vi kallar crème fraiche på svenska (!). Epaisse betyder ungefär fast eller tjock. Det finns en fetare variant entière eller en magrare légère. Den senare tycker vissa är mest lik vår gräddfil. 

Semi-épaisse légère är tjock men flytande och innehåller pektin liksom crème légère och crème allégéeDe magrare produkterna fungerar inte att värma upp eller att koka och inte heller att vispa. De har ofta någon tillsats av konsistensgivare och emulgeringsmedel för att ge krämigheten som försvinner när man reducerar fetthalten. 

Detta är säkert bara en bråkdel av de olika gräddvarianterna. För att komplicera livet för en när man står där framför mejerihyllan i affären så finns det en uppsjö av olika tillverkare och flera har sina egna benämning på innehållet...





25 juli 2017

Inte någon hund nu heller, del 4

Mitt tema på franska rondeller fortsätter här.... 
Ibland blir vi trötta på autorouten och då tar vi av och kör Route Nationale istället. Ibland blir det köer på autorouten och då tar vi av och ... ja ni förstår?
Roligast då är att köra igenom mindre samhällen och få se delar av Frankrike som vi annars skulle missat. 
Om man bor i en ort med 4 800 invånare och där odlas mycket vitlök och man till och med tycker att man bor i vitlökens huvudort - ja då smäller man till och bygger en vitlök i en av ortens rondeller. 
Utanför Montelimar står detta plan och gör reklam för stadens flygmuseum.
I denna rondell ligger en tjusig borg i barnstorlek. 
På infarten till Sarreguemines, fajansstaden, finns en fontän i form av en vattenkanna och tvättfat i fajans. Mannen i mitt liv körde extravarv i denna rondell men trots det så misslyckades bloggaren med att få hela motivet på en bild. Fotot hade blivit bättre om vi haft vänstertrafik.
Fortfarande i samma stad, keramik både till höger och till vänster ....

Fortfarande i Frankrike! Fast det kanske man inte kan tro... Den franska skulptören Frédéric Auguste Bartholdi som ritade Frihetsstatyn kom från denna stad nämligen Colmar. Tack till Wikipedia!



21 juli 2017

Jardin des Faïenciers

Att ha ett mål längs bilvägen Frankrike-Sverige är trevligt. Övernattning på hotell är ett mål, men ännu trevligare är att ta sig tid att vara turist. På vår väg hemåt senast så stannade vi på gränsen mot Tyskland, i porslinsstaden Sarreguemines för att besöka en park. Tipset kommer från en bok om Europas trädgårdar skriven av Gunnel Carlsson. 
Man har byggt upp parken kring och i en nedlagd keramikfabrik. Vårt besök på fajansfabrikens museum kan du läsa om härFabriken stängdes 1969 och hela området fick förfalla. Först 2003 bestämdes att platsen skulle få ett nytt liv. Parken är inte särskilt stor och man har utnyttjat delar av keramikfabriken på ett roligt sätt.
Överallt i fabriksruinerna blommar denna Rosa Mutabilis, en härlig ros som skiftar från en knallgul lysande knopp via aprikos. ljus rosa till mörkt rosa innan den är överblommad.


Riktigt woodland av en önskemodell, hortensior så långt ögat ser in i mörka skogen.
Hm, björkar passar tydligen i en mönsterträdgård på denna breddgrad.
Taklök kan växa på många sätt och ställen.
Här märks en påverkan från fajansfabriken -  trädgårdsgången är täckt av keramikkross.
Skira sommarblommor effektfullt mot bakgrund av den mörka skogen.
Annorlunda marktäckare - hasselnötsskal. Undrar hur många jular det skulle ta att få ihop...
Det är väldigt skönt att gå på, i alla fall med skor på.
Gurkan rymmer från planteringskrukan.
Insektshotell - kul idé att ta efter!
Oooh, stolkrukor passar verkligen undertecknad. Måste föreslå detta för mina kollegor i Kreatöserna på temat vad kan man göra med en stol om man inte vill måla och klä om den?
Det är roligt att besöka olika trädgårdar och få fina tips som man kanske aldrig kommer att omsätta i sin egen trädgård. Fast jag har två gurkor där kanske den ena i alla fall ska få rymma litet från krukan. Om nu svensk klimat tillåter gurkan att växa sig så stor....






17 juli 2017

Faïence de Sarreguemins

För några år sedan betade vi av ett antal katedraler på våra resor till och från lilla huset i C. Det är roligt att ha ett mål för en och annan omväg så på denna hemresa skulle vi besöka en fransk trädgård. I en bok om olika europeiska trädgårdar av Gunnel Carlsson beskriver hon en trädgård uppbyggd kring en nedlagd fajansfabrik i norra Frankrike. Ja, det är så långt norrut att det nästan är Tyskland. Staden heter Sarreguemins, som faktiskt betyder ungefär vadstället över floden Sarres vid gruvan (som på tyska heter Saar och grannstaden är Saarbrücken). 
Vi började med att besöka museet som finns i ett hus som ligger till hälften ut över floden på pålar. Varför det är gjort så får sin förklaring när vi förstår att huset är den ursprungliga fabriken. Floden drev ett kvarnhjul som i sin tur drev olika sorters maskiner uppe i byggnaden. Man gjorde inte keramik av befintlig lera här, utan malde ner sandsten till småsten, till grus, till sandstensmjöl som man sedan blandade till en hanterbar pasta i stora kärl. De liknande cementblandare och drevs också av det vattendrivna kvarnhjulet. Allt är ganska tydligt förklarat i den uppbyggda modellen på museet. 
Fabriken stängdes på 1960-talet och det finns mycket bevarat av hur det hela gick till. Längst ner i huset finns kvarnhjulen och här maldes sandstenen. En våning upp blandades fajansleran och här finns också ugnarna för bränning. Överst i huset arbetade de som tillverkade och dekorerade porslinet.

 Mycket av fajansen här formades för hand eller göts i formar.





Det finns också ett museum från fajansfabrikens storhetstid. 
Det är inrymt i en av de tidigare ägarnas patricierhus inne i staden. Här finns allt från dekorativa väggdekorationer gjorda av kakelplattor och stora överdekorerade matserviser till en uppseendeväckande conversation piece i form av en påfågel i naturlig storlek, kanske passande för matbordet hos stadens borgmästare. 

Mycket är svulstigt och vräkigt och känns otroligt otidsenligt.


  
Jag fastnar istället för detaljer och färgkombinationer, för en som gillar turkos är detta piggt och litet modernt... Finast var nästan en liten tallrik med typiskt 1950-tal. Jag får tydliga Lennart Hellsing-vibbar !

Nu är det dags att gå ut i den relativt nyanlagda trädgården, men mer om den kommer i ett annat inlägg.