I ett tidigare inlägg undrar jag hur vi kan lämna det vi gillar mest med lilla huset i C. Men jag vet ju vad det är som lockar hem oss efter 5-6 veckor - våra barn och barnbarn! De som bor i Stockholm träffar vi kanske 6 gånger per år och det är ju inte så ofta. Fördelen är att vi bor hemma hos dem och ofta så länge som en vecka - så då blir det också vardagliga dagar, inte bara fest.
Nu börjar de bli så stora att det är roligt att gå på museum och det tycker vi också. Denna gång var vi på Nordiska museets utställning om Arktis.
Tyvärr är den inte så bra för barn i förskoleåldern men vi vuxna hade kunnat gå där mycket längre. Vi får sätta av litet vuxentid till detta nästa gång vi besöker huvudstaden.
Turligt nog är stora delar av Nordiska museet ett eldorado för nyfikna ungar! Vi fascineras av både hur det dukades och vad man åt om man var förmögen för några hundra år sedan. Åt man verkligen svan? Var den kanske en
conversation piece eller skådebröd eller den bara representerade rikedom?
Vi tittar länge på alla de gamla dockskåpen, ja särskilt jag som har ett stort intresse för det som är i skala 1:12, dvs en tolftedel av verkligheten. Dessa dock- och tittskåp är ju från tiden, man var inte lika noga då med skalan, men charmigt är det och det känns genuint!
Men här finns också mer "moderna" leksaker - tänk om man hade sparat alla sina filmisar....
Utställningen
Traditioner är verkligen rolig för både barn och vuxna. Den är gjord som en adventskalender med start 30 november som handlar om Anders som braskar eller slaskar. Därefter 1:a advent, hur vi mätte adventstiden med ljusstake och kalender, julkortens betydelse, alternativt julfirande, jultomten, hans föregångare julbocken, krubbans historia och betydelse, julmarknader, Anna-dagens julbrygd och lutfiskens blötläggande, Nobelfesten, julklappens ursprung, grisslakten, luciafirandet, den hedniska julen, ljusstöpningen, julstädningen, uppesittarkväll, julbak, pepparkakor, Tomasdagen då julöl och juldricka skulle avsmakas, julgranen, julbordet och så slutligen Kalle Anka. Roligt för oss och säkert också för alla utländska besökare.
När vi ser uppesittarkvällen går vi litet i spinn allihop. Kommer ni ihåg dessa klistermärken?De var i litet tjockare plast och gick lätt att sätta dit och ta bort om och om igen utan att gå sönder. Med andra ord kunde dessa sparas från 50-talet till 70-talet. Vilket tydligen gjordes (!) eftersom även sonen hade upplevt dessa.
Här fick grishuvudet agera hållare till ett litet minijulbord, det kan inte ha varit någon tradition i vanliga familjer....
Apropå traditioner, snyggt upplagda kräftor och rullade smörkulor - tjusigt värre!
Surströmmingen serveras inte lika tjusigt, fast lilla grytan med lock är kanske av Stig Lindberg? Se på hållaren till ölflaskan - man är verkligen glad att det finns de som sparar!
Det finns en monter med glas och porslin med julmotiv. Till min stora glädje har en gröttallrik från Gustavsberg en dekor som består av tomtar som kånkar runt skyltar med grötrim! I mannens släkt fanns förr en tradition att man rimmade innan man fick smaka risgrynsgröten. När vi tog över julfirandet bytte vi ut den mäktiga gröten mot en något lättare efterrätt - men rimmas ska det i alla fall.
Så här diktades det år 1911;
Gröten alla dyrka, gröt ger mod och styrka och hvar menske hull. Och i julehelgen, brukar man få bälgen af den rätten full. (Litet oklar innebörd, bälg kanske är mage?)
Min mage är förstörd av punchen, jag botar mig med gröt till lunchen. (Lättare att förstå).
Krigaren inga faror fruktar när han gröt på avstånd luktar. (Förhoppningsvis är detta avlägset).
Talets ström vid kaffet stiger, den som äter gröt han tiger. (Så kan det vara även idag).
Sist men inte minst - den skånska varianten;
Det är i sin ordning, att jag såsom skåning, med gröt skall fylla min mellersta våning! (Mellersta!?!)
