26 oktober 2019

Hur kan man lämna detta?

September i Languedoc är den i mitt tycke den finaste månaden. Solen lyser starkt men inte brännande, luften är klar och man ser långt, havet är fortfarande varmt och nätterna är svala så man sover skönt.
Fortfarande en bit in i oktober vaknar man till denna härliga morgonsol.
Utsikten från takterrassen är väldigt rogivande. Det mesta som kan hända borta på bergssluttningen är att vi ser att man arbetar på vinfälten.
Fast en dag händer det något mer. Vi håller på att få ett oväntat besök... två skärmflygare kommer från ingenstans och landar precis bortom hustaken.

Annars är det lugna gatan, mycket avkopplande.

Precis som på stranden. Inte många badsugna i slutet av september/början på oktober. Denna dag är det runt 27 i luften och 23 i vattnet... 
...och så kommer litet sjöbris fram på eftermiddagen.
Om man går uppför berget så hittar man fina promenadvägar. Här finns ingen allemansrätt som vi har i Sverige och det händer att vi ser skyltar med "privat väg" eller liknande. Men för det mesta kan man gå överallt. Vill man passera ett vinfält får man inte gå tvärs igenom utan ska hålla sig längs kanterna. Plötsligt så kommer man till en ny liten väg och så kan man vandra rätt långt genom detta landskap - som ovanifrån ser ut som ett gulgrönt lapptäcke.  
I ett dike står det ett stort fikonträd. Det är gammalt och oftast ligger de mogna fikonen på marken. Ingen verkar vilja plocka dem... förutom vi och våra engelska grannar. Trädet står mellan flera vinfält och en odling med olivträd och det verkar inte tillhöra någon. Så vi bryr oss om trädet och frukten - om vi är där när fikonen är mogna. Dessa lila fikon ger den absolut bästa sylten!
Ljumma kvällar sitter vi länge på terrassen. Sitter vi kvar tillräckligt länge så släcks kyrkans fasadbelysning och då kan vi njuta av en fantastisk stjärnhimmel.
Allt detta och litet till lämnar vi för att fara till vårt hem i norr. Till grå skånsk höst, till andra kläder;  långbyxor, dunjacka och handskar. Till lövkrattning och både mörka morgnar och mörka kvällar, till värmande grytor och soppor och till goda böcker framför öppna spisen i stället för på stranden.... Ja, var sak har sin tid, detta blir också bra. Snart betvingar vi mörkret med adventsljus och sedan vänder det!!!

19 oktober 2019

Rakels figurer

I den svenska kolonin i Languedoc finns en mycket konstnärlig kvinna som heter Rakel Persson. Hon arbetar med tovad ull och har absolut magiska fingrar. Nästan varje år han hon utställning någonstans i området och vi är många som gärna följer hennes utveckling. Hennes figurer har ändrat skepnad genom åren och alltid blir man fascinerad av inte bara hantverket utan också av budskapet.

För flera år sedan hade hon en helgkurs i tovning för några av oss svenskar. Vatten, såpa och bearbetning av ullen är det grundläggande. Men hur man kan forma en bit blöt ull till att föreställa något är verkligen en konst. Jag ville göra en tornsvala av ullen och visst blev det något... men mannen i mitt liv påstår att det mer ser ut som en säl med vingar. Nåja, jag får väl öva litet mer.

Rakel är fullfjädrad och behöver inte öva. I år är hon huvudattraktionen på en konstutställning på Château de Grezan. 
Här är ganska många kvinnliga utställare som visar smycken, träkonst, textila produkter och allt blandas med musik, vin och matservering. Ett mycket trevligt besök i en fin miljö!












13 oktober 2019

Vin, vin och åter vin

När man som vi bor periodvis i ett vinområde och när man emellanåt får besök av vänner - så blir det rätt naturligt att man passar på att besöka några vingårdar. Som ett litet plus för oss som är extra intresserade så finns det numera även en Munskänksavdelning i Languedoc och de har en provning under tiden vi är här. Men vi tar det från början....

I den lilla byn Ceps finns en vingård som heter Le Vieux Chais. Den drivs numera av två systrar som tog över föräldrarnas vinodling, trots att de hade både andra utbildningar och andra jobb. Vi har hört talas om dessa tjejer som ganska ofta leder vandringar genom sin vingård och samtidigt inte bara pratar om vin utan också om vilda blommor mm. Så här års är de också ute på fälten och sliter med att skörda och samtidigt  kunna hålla sin provningslokal öppen för intresserade. Vilket vi är väldigt tacksamma över!
Byn klänger på bergssluttningen.
Nästa provningstillfälle sker hos Château de Perdiguier. Det är en riktigt vinslott" De inte bara odlar vin utan det är också ett riktigt slott. Deras anställde guide är verkligen på rätt ställe, han är entusiastisk och engagerande och det är inte så vanligt bland de som är anställda. De egenskaperna hittar oftast hos de som äger och driver vingården. Det är inte bara för guidens skull som vi återvänder hit en gång om året (!) vinerna är riktigt goda och dessutom prisvärda.


En annan dag åker vi tillsammans med några svenska vänner till vinområdet La Clape, en kulle mellan Narbonne och havet. Här finns flera olika vinodlare men den största och mest välkända vingården heter l'Hospitalet. Den ägs och drivs av Gerard Bertrand sedan 2002 då han skaffade denna fantastiska gård och byggde upp ett ställe där kultur, vin och mat möts i många olika och bra kombinationer. Restaurang med gott rykte, tjusigt hotell, vinprovarlokaler utöver det vanliga inklusive många hundra (kanske tusen) ekfat i långa rader i specialbyggd lokal. Gårdens motto på latin är "sine vino vana hospitalitas" vilket fritt översätts till "utan vin är gästfrihet förgäves"
Läs gärna mer här - en intervju med Gerard B i SvD från 2014 då vin från l'Hospitalet serverades på Nobelfesten.
Flaskorna på väggen visar en del av storheten... Den minsta är en magnumbutelj och den största en Balthasar som rymmer 12 liter vin. Korken är säkert 5 cm i diameter, undrar hur den korvskruven ska vara beskaffad för att klara av att öppna flaskan. Detta är inte bara skyltmaterial som man kanske kan tro. Alla flaskorna var prissatta, jag tror att den största kostade 12000 svenska kronor!
Det är roligt med skillnader. En liten bit från l'Hospitalet ligger Château d'Anglès. Här i området har det gjorts vin sedan romartiden. Familjen Fabre har drivit detta i mer än 100 år. Eric Fabre som idag driver gården var fram till 2000 teknisk chef på Château Lafitte Rothschild i Bordeaux. Hans yngste son är med i familjeföretaget sedan några år tillbaka. Med sig i bagaget har han olika spetskompetenser och gedigna utbildningar bestående av vinskola, handelsskola och erfarenhet av vinförsäljning i fyra olika världsdelar. Detta krävs för att man ska kunna bibehålla företaget inom familjen och framöver producera nästa generation av viner. Här provar vi deras tre klassiska viner, ett vitt, ett rött och ett rosé. Jag gillar ju den lilla skalan bättre och blir imponerad av dessa oberoende vinbönder som lever med och för sina druvor. Som kanske tar hjälp under själva skörden men som under resten av året klarar sin tillverkning och försäljning. Dessutom måste de förnya sina odlingar och bevara alltihopa till kommande generationer.
Sista vinupplevelsen var med Munskänkarna i Languedoc. Eftersom "årets vinby" är Barbaresco så har man valt att göra en provning på viner ifrån detta italienska område. Det är inte helt enkelt att hitta andra viner än franska i Frankrike, men den ansvarige för provningen har inhandlat viner både i Sverige och i Italien. Vi håller till i en fransk restaurang som vågar sig på att laga en italiensk meny... Det är en trevlig provning och goda viner och man kan konstatera om igen att italienska viner gör sig bäst tillsammans med mat.

Ja, vi bor ju i en liten vinby i Languedoc och emellanåt ser vi skyltar som denna. Intresserad någon?

05 oktober 2019

Två väldigt olika B&B

När man som vi ligger på vägarna genom Europa så blir det många mil och många hotellnätter varje år. Då får man krav på hur man vill bo men också på personalen och omgivningarna. Här tar jag mig friheten att jämföra två franska bed & breakfast som vi har bott på relativt nyligen. De har vissa likheter, ligger i var sin turistort, kostar ungefär lika mycket per natt, drivs av ickefransmän - och ändå är de så himla olika...

Det kan vara bra att veta att här i Frankrike så får man bara kalla sin verksamhet bed & breakfast (chambre d'hôtes) om man har max 5 rum och 1 lägenhet (un gite). Har man fler rum klassas det som hotell och det medför fler regler, strängare föreskrifter och även utbildning för ägarna. Står det dessutom table d'hôtes så erbjuder man en måltid i sitt hem, oftast på kvällen, alla gästerna äter oftast runt samma bord eller i alla fall samtidigt och ofta tillsammans med ägarna. Fransmännen verkar föredra att bo på b&b istället för på hotell. Det blir ju mer personligt och mer socialt, men knappast billigare vilket man kanske kan tro.

De bed & breakfast som vi besökte ligger bägge i en turistort och många som kommer hit är här kanske bara en gång. Men även till turistiska platser återvänder man, ja även vi! Det viktigaste för en verksamhet som är kundbaserad är ju att behålla sin kund. Det är mycket billigare att behålla en nöjd befintlig kund än att skaffa en ny. Visst måste det vara mycket trevligare när man driver en verksamhet att ha nöjda kunder, oavsett om de har tänkt komma tillbaka eller inte. Många bokningssighter har ju utrymme för tidigare kunders åsikter. Alltså anstränger man sig för att få en nöjd kund, särskilt när det är ens egen verksamhet. Det är kanske därför b&b är så himla populära?

Detta vackra hus drivs av ett engelsk par sedan 15 år tillbaka. Det är förtjusande inrett, allt känns noga utvalt och man har tänkt till vid renoveringen. Det finns ett litet kök för kunderna och där är det bara att hämta sitt glas med vin eller kopp med kaffe. Nötter till vinet och en riktigt kaka till kaffet finns också. Det jag har fått lära mig om kundservice är att detta i sig inte kostar så himla mycket pengar men det ger kolossalt fin goodwill.

 Vårt sovrum har fransk balkong med utsikt, det är stort med soffa och fåtöljer, stuck i taket och stora sköna sängar. Tyger och tapeter är matchande och lika smakfullt som resten av huset.
 

Hela huset andas god smak och vackra saker. Jag faller direkt för tapeten i hallen liksom de vackert slipade glasdörrarna i entrén.


Frukostmatsalen går i samma stil som resten av huset. Buffébordet ser inte stort ut men de tjänstvilliga ägarna fyller hela tiden på så inget hinner bli tråkigt. Hemlagade scrambled eggs levereras med toast vid bordet liksom den färskpressade juicen.

Nästa b&b ligger i i en liten bergsby dvs byn ligger verkligen på toppen av berget. Det krävs tillstånd att få köra upp i byn och sedan gäller det att hitta en parkering. Allt är antingen brant uppför eller brant nerför och dessutom enkelriktat. Detta får till följd att man kan tvingas att köra runt hela byn och ner på slätten och börja om från början - om man nu missar ett avtagsväg. Detta slipper vi eftersom ägaren har skickat både en karta och en mycket detaljerad körväg. Vilket behövdes....
Huset ligger nästan högst upp i byn och erbjuder en fantastisk utsikt från alla rum. Vårt rum visar sig vara en lägenhet, stort sovrum, ännu större vardagsrum, stort badrum med tvättmaskin, ett fullt topputrustat kök med matplats och en egen terrass med bord och stolar med dörr ut från köket. Ganska onödigt för oss som bara ska bo en natt, men rätt kul att se hur en gites kan vara utrustad. Här kan man ledigt bo en vecka.

Sovrummet är smakfullt inrett men de andra rummen är rätt överdekorerade och färgglada. Man undrar hur det går att hålla rent med så många pyntsaker, kuddar, blommor, tavlor mm.


Frukostmatsalen är rakt under vår våning, dock inte i en källare som vi först trodde. Eftersom vi bor nästan på toppen och det mesta är under oss - så är det fin utsikt även där!
Vi vikingar brukar ju äta frukost utomhus när det är 20 grader och en morgon som denna, men ägaren (från sydostasien) tycker inte det är en bra idé. Vi förstår varför när vi ser vad han dukar fram, massor av skålar och burkar och fat med massor av olika bröd, pålägg och marmelader, yogurth, juicer m.m. Så jag nöjer mig med att fotografera den fina frukostplatsen....