Hur kan man lämna detta?

September i Languedoc är den i mitt tycke den finaste månaden. Solen lyser starkt men inte brännande, luften är klar och man ser långt, havet är fortfarande varmt och nätterna är svala så man sover skönt.
Fortfarande en bit in i oktober vaknar man till denna härliga morgonsol.

Utsikten från takterrassen är väldigt rogivande. Det mesta som kan hända borta på bergssluttningen är att vi ser att man arbetar på vinfälten.

Fast en dag händer det något mer. Vi håller på att få ett oväntat besök... två skärmflygare kommer från ingenstans och landar precis bortom hustaken.

Annars är det lugna gatan, mycket avkopplande.

Precis som på stranden. Inte många badsugna i slutet av september/början på oktober. Denna dag är det runt 27 i luften och 23 i vattnet... 

...och så kommer litet sjöbris fram på eftermiddagen.

Om man går uppför berget så hittar man fina promenadvägar. Här finns ingen allemansrätt som vi har i Sverige och det händer att vi ser skyltar med "privat väg" eller liknande. Men för det mesta kan man gå överallt. Vill man passera ett vinfält får man inte gå tvärs igenom utan ska hålla sig längs kanterna. Plötsligt så kommer man till en ny liten väg och så kan man vandra rätt långt genom detta landskap - som ovanifrån ser ut som ett gulgrönt lapptäcke.  

I ett dike står det ett stort fikonträd. Det är gammalt och oftast ligger de mogna fikonen på marken. Ingen verkar vilja plocka dem... förutom vi och våra engelska grannar. Trädet står mellan flera vinfält och en odling med olivträd och det verkar inte tillhöra någon. Så vi bryr oss om trädet och frukten - om vi är där när fikonen är mogna. Dessa lila fikon ger den absolut bästa sylten!

Ljumma kvällar sitter vi länge på terrassen. Sitter vi kvar tillräckligt länge så släcks kyrkans fasadbelysning och då kan vi njuta av en fantastisk stjärnhimmel.

Allt detta och litet till lämnar vi för att fara till vårt hem i norr. Till grå skånsk höst, till andra kläder;  långbyxor, dunjacka och handskar. Till lövkrattning och både mörka morgnar och mörka kvällar, till värmande grytor och soppor och till goda böcker framför öppna spisen i stället för på stranden.... Ja, var sak har sin tid, detta blir också bra. Snart betvingar vi mörkret med adventsljus och sedan vänder det!!!