Härliga Härjedalen

Mitt i värsta värmeböljan far vi norrut. I packningen finns vandrarkängor, fiskegrejer och sportkläder. Det är länge sedan vi vandrade i svenska fjällen. Vi har vandrat i Pyrenéerna flera gånger de senaste åren och även i Skåne men det var länge sedan vi var på mer nordliga breddgrader. Vår andelshus ska äntligen få besök av ägarna, inte bara de tyskar eller danskar som annars brukar hyra vår vecka. 

Vi hyr även grannhuset till en av sönerna med familj. De bilar från Stockholm och vi ska äntligen få träffa våra två yngsta barnbarn en något längre period!

Huset är ritat av Ralph Erskine, för säkert 35 år sedan. Det är rustikt timrat, ändamålsenligt inrett, ligger lågt i blåbärsriset med en veranda med utsikt över sjön. Fint och fjällvackert! 

Solen lyser på oss varje dag, men vind och temperatur gör att vi väljer bort bad i sjön, kanotpaddling och fiske. Hård vind och10 grader gör att man vill vara litet påpälsad och röra på sig. Så det gör vi! Vandringsleder finns det gott om. Liksom renar - det finns fler renar än människor och på vår grusväg till närmaste ort ser vi dagligen några hundra renar på vägen. De är väldigt orädda för bilar och de ser ut som om de tycker att vi inkräktar på deras område. Vilket vi kanske gör....

   

Dagarna går fort, vi avslutar med att köra över Flatruet, Sveriges högst belägna landsväg. Här blåser det så kraftigt att man inte kan stå rak när man lämnar bilen. Men vackert är det med de jämtländska fjällen med snö på norröver och de härjedalska söder om oss.

Stockholmarna har återvänt för att fortsätta sin semester i skärgården och mannen i mitt liv och jag åker mot Dalarna och litet kultur. Mer om det senare.

    

Sonens hund och andra djur...

Mitt liv förra och denna vecka kan stavas HUND. Sonen och tillika hundägaren har dragit till en ö i Medelhavet tillsammans med sin familj. Utan hunden Milou, hon får inte följa med, nej - det skulle inte ha blivit någons favoritsemester. 

Favoritsemestern tror jag Milou har i vår trädgård. Den som som befolkas av allehanda djur, några rara och andra inte lika gosiga. 

Grannens katt brukar ligga under någon buske och sova middag. Alla blir jätteskraja (jag med) när katten och hunden upptäcker varandra. Katten lufsar långsamt hemåt, jamar  förebrående. Hunden ser ut som om hon är snuvad på något riktigt roligt och ylar ståendes på bakbenen för att kunna följa kattens rätt långsamma gång och jag försöker lugna både hunden och mitt skenande hjärta!  

Det finns många sorters fåglar som denna hund skulle vilja jaga. Skator och kråkor retas med henne, men hon vet av erfarenhet att det inte är någon idé att springa efter. Duvorna däremot är ju tröga i starten och Milou försöker gärna sig på ett utfall men det lyckas inte. Efter att jag lägger nät över alla våra bärbuskar så är antalet duvor att jaga betydligt färre.

Trollsländan är fascinerande och jag fasar för att Milou ska få in denna levande propeller i munnen. Den ser vass ut. Bin och humlor har vi gott om men de verkar varken goda eller roliga att leka med för en vovve.

Häromdagen hittar vi ett nytt vilt djur i trädgården, egentligen på biluppfarten och väldigt nära huset. En snok, cirka 50 cm lång, kolsvart med gula fläckar på huvudet. Hm, ormar är de enda djur jag verkligen inte gillar! Kanske för att de är så snabba och att man sällan vet var de tar vägen. 

Så även denna gång... svisch och så är ormen under bilen. "Jag flyttar bilen" sa mannen i mitt liv fast "tänk om jag kör över den"... Jojo tänker jag, är det straffbart att köra över ett fridlyst djur?!? Men inte fasen kör han över den och inte fasen är den under cyklarna eller bland allt annat bråte som står i carporten...

Nähä, vad gör vi nu. Undrar om ormens närvaro kan förklara varför Milou är så motvillig till att gå på den yttre delen av vår gräsmatta de senaste dagarna. Kanske att gräsmattan luktar konstigt...

En av grannarna kommer förbi där vi står och försöker se något slingrande. När hon hör oss prata om orm fryser hon till litet och vill försäkra sig om att det verkligen är en snok. Fram med mobiler och jo visst - helt säkert. Som om den hör oss, eller kanske för att vi alla står helt stilla i ett par minuter så byter den gömställe från en rabatt till en annan. Tvärs över plattorna! Huuu, ingen hinner med att se om den fortsätter på andra sidan rabatten eller inte. 

Ok, det är helt uppenbart bara en snok, nätet säger att den är helt ofarlig för både människor och djur. MEN jag blir glad om den hittar en annan trädgård att bosätta sig i.

Göteborg är mer än bara vatten

Bloggaren är egentligen halvgöteborgare på fädernet. Dessutom har denna pappa en gång i tiden varit chef på det som då hette Nya Varvet. Hm, området heter nog Nya Varvet idag också, men den marina verksamheten verkar idag endast utgöras av fritidsbåtar av olika storlekar. De olika husen på landbacken hyser idag folkhögskola, SMHI, företag av olika sorter, vanliga bostäder och dessutom ett alldeles utmärkt hotell! Där bor vi en natt på väg hem från Stockholm. Fina rum och en betagande havsutsikt!

Utsikt från hotellfönstret

Konstig omväg kan tyckas men vi har ett par ärenden söder om Götet. Mer om dem senare.

Middagen intas på Sjömagasinet, ett ställe vi ofta pratat om men aldrig har besökt. Nu är ju varken Leif  Mannerström eller Ulf Wagner kvar och visst är det god mat men ingen direkt höjdare och servisen är sådär. Läget är fortfarande fantastiskt och sjömat kan ju knappast förstöras! Vi promenerar dit från hotellet, lyxigt att gå längst ner vid vattnet på "Lindbergska strandvägen". 

På vägen passerar vi Röda Sten. En stenblock 2 x 3 meter av granit som är rödmålat och väger, enligt wikipedia, 25 ton. En mytomspunnen sten som enligt sägnen blivit röd av att en svensk officer i samband med en dansk landstigning dog där och hans blod färgade stenen. Eller den är bara en väldigt känd sten för att ett stort fartyg räddades undan en storm genom att förtöja vid stenen. Eller att den helt enkelt är ett sjömärke för navigering. På 1000-talet utgjorde den riksgräns mellan Sverige och Danmark. Namnet var känt redan i mitten av 1700-talet då man spände kättingar över älven för att hindra olovlig insegling och för att sjöfararna skulle veta var kättingarna gick så målades stenen röd, vilket man alltså fortfarande gör. Den syns längst till höger på fotot.

detta foto är från Wikipedia

En av anledningarna att åka vägen om Götet är att vi vill besöka Botaniska trädgården. Förr var vi där varje gång vi var på västkusten, vi besökte både Botaniska och Feskekörka. Man har sina rutiner. Eller hade - för detta var väl senast ungefär 30 år sedan. Trädgården är lika fin som vi kom ihåg den. Men numera är där massor av människor. Många olika företag som nu i pandemitider har arbetsdag eller arbetslunch på filtar på gräsmatteytorna. "Arbetsgruppen har lämnat sin..." "Våra målsättningar är..." hörs från olika håll. Restaurangen besökte vi inte förr (om den ens fanns) nu äter vi en mycket god lunch i skuggan utomhus. Runt oss sitter unga och gamla om vartannat, flera olika yrkeskategorier från Sahlgrenska och en del vanliga turister. Det känns annorlunda - vanliga turister...finns de fortfarande?

Nästa anhalt är Malevik, där svärföräldrarna hade sitt sommarnöje under 40 år och som har satt sin prägel på hela familjen. Här tävlingsseglade mannen i mitt liv, här var jag mina mammalediga somrar och här lärde sig sönerna dansa runt midsommarstången. En av våra vänner från förr bor kvar och vi försöker träffas med ojämna mellanrum. Men oftare svänger vi bara förbi och förundras över hur förändrat allt har blivit....

Tredje stoppet blir i Falkenberg - nyaste favoritbutiken för fritids- och vandrarkläder - Engelssons! Bra kvalitet och funktionellt. Men konstigt nog har de inte en av de sakerna jag var på jakt efter - en fleecejacka i en rolig färg dvs inte svart, grå eller mörkblå. Nähä, den får jag hitta någon annanstans. Däremot får jag en tunn oprasslig jacka att ha höst/vår på motionspromenaderna. 

Fjärde och sista stoppet för hemmet bir en snabbfika hos svägerskan och svågern för att beundra allt jobb de lagt ner i sin nyanlagda trädgård. 

Hemma har vår trädgård nästan hunnit bli en djungel, nu får vi hålla oss hemmavid ett tag!