Göteborg är mer än bara vatten

Bloggaren är egentligen halvgöteborgare på fädernet. Dessutom har denna pappa en gång i tiden varit chef på det som då hette Nya Varvet. Hm, området heter nog Nya Varvet idag också, men den marina verksamheten verkar idag endast utgöras av fritidsbåtar av olika storlekar. De olika husen på landbacken hyser idag folkhögskola, SMHI, företag av olika sorter, vanliga bostäder och dessutom ett alldeles utmärkt hotell! Där bor vi en natt på väg hem från Stockholm. Fina rum och en betagande havsutsikt!

Utsikt från hotellfönstret

Konstig omväg kan tyckas men vi har ett par ärenden söder om Götet. Mer om dem senare.

Middagen intas på Sjömagasinet, ett ställe vi ofta pratat om men aldrig har besökt. Nu är ju varken Leif  Mannerström eller Ulf Wagner kvar och visst är det god mat men ingen direkt höjdare och servisen är sådär. Läget är fortfarande fantastiskt och sjömat kan ju knappast förstöras! Vi promenerar dit från hotellet, lyxigt att gå längst ner vid vattnet på "Lindbergska strandvägen". 

På vägen passerar vi Röda Sten. En stenblock 2 x 3 meter av granit som är rödmålat och väger, enligt wikipedia, 25 ton. En mytomspunnen sten som enligt sägnen blivit röd av att en svensk officer i samband med en dansk landstigning dog där och hans blod färgade stenen. Eller den är bara en väldigt känd sten för att ett stort fartyg räddades undan en storm genom att förtöja vid stenen. Eller att den helt enkelt är ett sjömärke för navigering. På 1000-talet utgjorde den riksgräns mellan Sverige och Danmark. Namnet var känt redan i mitten av 1700-talet då man spände kättingar över älven för att hindra olovlig insegling och för att sjöfararna skulle veta var kättingarna gick så målades stenen röd, vilket man alltså fortfarande gör. Den syns längst till höger på fotot.

detta foto är från Wikipedia

En av anledningarna att åka vägen om Götet är att vi vill besöka Botaniska trädgården. Förr var vi där varje gång vi var på västkusten, vi besökte både Botaniska och Feskekörka. Man har sina rutiner. Eller hade - för detta var väl senast ungefär 30 år sedan. Trädgården är lika fin som vi kom ihåg den. Men numera är där massor av människor. Många olika företag som nu i pandemitider har arbetsdag eller arbetslunch på filtar på gräsmatteytorna. "Arbetsgruppen har lämnat sin..." "Våra målsättningar är..." hörs från olika håll. Restaurangen besökte vi inte förr (om den ens fanns) nu äter vi en mycket god lunch i skuggan utomhus. Runt oss sitter unga och gamla om vartannat, flera olika yrkeskategorier från Sahlgrenska och en del vanliga turister. Det känns annorlunda - vanliga turister...finns de fortfarande?

Nästa anhalt är Malevik, där svärföräldrarna hade sitt sommarnöje under 40 år och som har satt sin prägel på hela familjen. Här tävlingsseglade mannen i mitt liv, här var jag mina mammalediga somrar och här lärde sig sönerna dansa runt midsommarstången. En av våra vänner från förr bor kvar och vi försöker träffas med ojämna mellanrum. Men oftare svänger vi bara förbi och förundras över hur förändrat allt har blivit....

Tredje stoppet blir i Falkenberg - nyaste favoritbutiken för fritids- och vandrarkläder - Engelssons! Bra kvalitet och funktionellt. Men konstigt nog har de inte en av de sakerna jag var på jakt efter - en fleecejacka i en rolig färg dvs inte svart, grå eller mörkblå. Nähä, den får jag hitta någon annanstans. Däremot får jag en tunn oprasslig jacka att ha höst/vår på motionspromenaderna. 

Fjärde och sista stoppet för hemmet bir en snabbfika hos svägerskan och svågern för att beundra allt jobb de lagt ner i sin nyanlagda trädgård. 

Hemma har vår trädgård nästan hunnit bli en djungel, nu får vi hålla oss hemmavid ett tag!