Bilresa till Frankrike

Tidigt en lördagsmorgon startar vi resan söderöver. Lämnar en trädgård som fortfarande behöver tillsyn, tack och lov för bra grannar och en son i närheten. Äpplena, Aroma, är nedplockade och tas med till Frankrike, knasigt - ja litet. Men det är goda och det finns plats i bilen och gräsklipparroboten kör fast om det finns fallfrukt.

Den annars mycket överbelastade E6 är relativt tom och vi åker över bron för första gången på snart två år. Känslan är faktiskt litet konstig, vi hoppas allt kommer att fungera. Danmark verkar sova, få bilar är ute, vilket förstärker känslan av att det vi gör inte är riktigt tillåtet. Ombord på färjan Rödby-Puttgarden är det inte heller så befolkat. Vi tänker äta frukostbuffe och vid ingången till matsalen skannas våra nedladdade covidpass. Skönt att alla i matsalen alltså är vaccinerade. Men i shoppen är det trångt och merparten utan munskydd. Jag håller andan (!) och gör ett par snabba utfall mot duscholjan från L'Occitanie och en Cliniquekräm. En flaska sherry hinner jag också, sedan tar andan slut.

Väl i Tyskland förstår vi var alla bilar är...tvärstopp på autobahn redan före Lübeck - vi kastar oss av motorvägen och kör småvägar ända till Lauenburg, ett av de få ställen man kommer över Elbe förutom på autobahn. Sedan Luneburg, Oetzen och Celle till Hildesheim där vi ska bo över. De gånger vi såg Autobahn eller hörde på radion var det stillastående köer. 

Hotellet är en restaurang med 6 dubbelrum, helt ok. Man fick skriva in sig med fullständig adress och telefonnummer - allt om utifall att man behöver göra en smittspårning. Kändes ok. Vi får inte middag i matsalen där det sitter ett större sällskap utan i lobbyn - även det ok. Vårt rum har balkong med det vräkregnar så man kan inte ens öppna dörren.

Dag två vidare mot Frankrike och Alsace. Nu har vi bokat i St Hippolyte, vi har bott där förr och det är ett trevligt hotell med bra restaurang i en liten håla. Matsalen är full av folk (!) och även här får vi ange kontaktuppgifter OCH visa covidpasset.

Dag tre tillbringas på fransk autoroute, lagom med trafik och trevligt att kunna lyssna på fransk radio.  Inte för att man förstår allt, men en hel del har tydligen fastnat genom åren. Vi betar också av 5-6 sommarpratare under dessa bildagar, kul att kunna lyssna ordentligt.

Nu bor vi utanför Clermant Ferrand i en kurort. Vi har glömt bort att vi inte ska bo i kurorter, det passar inte oss. Vet inte riktigt varför, kanske att medelåldern är så himla hög (!). Hotellets exteriör ser otroligt tråkig ut (därfär finns inget foto). Inomhuspoolen skickar klordoft varje gång man går genom  lobbyn, men tjejen som driver stället kompenserar många gånger om! Skulle kunna återvända bara för henne!

Dag fyra vill vi bara komma fram. Vi har 30 mil på fina vägar i 30 graders värme. Vi vill komma fram relativt tidigt till lilla huset i C. Det finns litet att göra, städning har vi beställt men det finns ingen mat, kyl och frys är avstängda - förstår att det är litet att pyssla med innan vi kan i lugn och ro sätta oss på takterrassen, njuta av middag i solnedgången, svalor i skyn och 26 varma grader.

Vad ska vi göra istället?

Som pensionär har man mer tid till allt det man inte hann med förr. Då när man gjorde karriär på heltid och dessutom hade hemmaboende barn. Men, och det ska man inte sticka under stol med, allt tar längre tid för en pensionär och därmed har man inte så mycket extra tid.

Med två boenden som ligger 200 mil från varandra har vi tidigare inte funderat så mycket på vad vi gör med vår tid. Vi har renoverat och fixat på båda ställena när vi varit på plats och haft tid. Vi har valt att göra vissa saker och vi har valt bort vissa måsten! 

Senaste året i självvald isolering i Sverige har verkligen gjort underverk med vår trädgård. Ja, det är egentligen vi själva som stått för att saker blir gjorda - men det har verkligen varit trevligt att kunna bocka av nästan alla surdegar från vår attgöralista. Dessutom har vi hunnit förnya en och förstora en annan terrass, bygga en spaljé och bygga om ett utebord och vi har betydligt mindre skvallerkål (det är skånska för kirskål) jämfört med tidigare år. Snart kanske också gräsmattan kan återgå till sin forna glans (läs före lilla huset i C). Inomhus har vi målat om i hall och matsal och nu är det 10 000 diabilder som ska bli betydligt färre och också samordnas med våra föräldrars dior och så ska en del sparas till svägerskan och rätt många ska sparas digitalt till eftervärlden (läs barn och barnbarn). Roligt men litet tidsödande...

Molnet blir lösningen när sådana här apparater inte längre fungerar

Nu skulle vi ju, med vår vanliga fart i livet, ha bilat till lilla huset i C och röjt och städat litet här och där i huset efter 20 månaders frånvaro. Vi skulle ha målat om efter vattenskadan i ett sovrum och målat om terrassen. Vi skulle ha installerat fibern som kommit till byn och tagit hand om våra växter som har litet svårt att klara sig utan mänsklig hand och vi skulle efter 10 dagar åkt tillbaka till Sverige  med våra sommarkläder och sandaler som, opraktiskt nog, varit kvar i Frankrike sedan oktober 2019. Nu blir det inte så...

Istället...

Ja, vad ska vi göra istället? Stockholmsbesöket är överst på listan. Det ska bli jätteroligt att äntligen få ses. Vi kanske inte ska kramas men bara att träffas ska bli fint! Sedan ska vi åka hem till Skåne via Göteborg. 

En stor fördel med att inte vara så himla inbokad är ju att man kan göra saker med kort varsel. Det dyker säkert upp något....

Inget besök i lilla huset i C...

Ja, vad ska man säga, hur ska man tänka, vad kan man göra? Vi har lärt oss att man inte ska planera något nuförtiden, i alla fall inte utan att ha alternativa planer och att man måste ha litet elefanthud för att klara av att planeringen går åt skogen... 

Vi skulle ha hälsat på yngste sonen och hans familj i huvudstaden, nu är det mer än 15 månader sedan vi sågs. Men de måste vara friska för att vi ska kunna ses och så är inte fallet ännu, men på bättringsvägen - så det finns hopp!

Vi skulle ha åkt till lilla huset i C i början av juni. Alla hotellövernattningar, både ner och upp var bokade redan i februari - fast vi då inte visste om det var ok att åka genom Europa. Men hotellen hälsade oss välkomna och inget av dem garderade sig med info om eventuella avbokningar på grund av Corona. 

Men i mitten av maj bokade vi om alla hotellövernattningar till i mitten av juni. Kanske att vi skulle hinna få vaccinpass, kanske att Tyskland skulle vara mer öppet för turism då. Men ack nej, i denna dag är det fortfarande bara transit genom Tyskland som gäller. 

Visst kan vi dra söderöver och hoppas att hotellen öppnar dörren trots att vi inte är affärsresenärer. 

Visst kan vi chansa på att vi inte har passerat något högriskområde på väg genom Tyskland, för då är det karantän i en vecka - i Tyskland...

Men ingen av oss gillar oron som ovissheten kan medföra. 

Varför flyger ni inte (hör jag någon säga) så slipper ni Tyskland. Jovisst kan man flyga men just för mig så finns inte det alternativet. Ja, just nu är det himla opraktiskt att ha en flygfobi.

Lilla huset i C har byggstenar med anor som är ungefär 700 år bort, i alla fall på markplan och en trappa upp. Så visst kan det stå obebott något år till. Men det känns inte helt bra, alla hus med själ behöver ett engagemang av någon som bryr sig. 

Nu hoppas vi att våra hustomtar tittar till huset ett par månader till och vi bokar om våra hotellreservationer till i september istället. 

Färdigvaccinerad - vad händer då?

Min åldersgrupp börjar bli färdigvaccinerad. Så även jag. Det känns skönt och ett bra avslut på vår självvalda isolering. Vi har inte gjort något besök i affärer eller hos frisör, fotvårdare eller tandläkare på 14 månader. Inga träffar med barn eller barnbarn eller vänner inomhus - men gärna utomhus. Ett och annat sjukhusbesök dock, men vissa saker måste man göra.

Men vad händer nu? Ett nytt liv precis som det gamla? Knappast...

Såklart är både tandläkare, frisör och fotvårdare inbokat. Liksom resa till yngste sonen och hans familj i Stockholm. Affärer - ja det ska bli trevligt att kunna handla kläder som jag har provat innan jag betalar dem. Men annars är det många som levererar sina varor direkt hem till dig på ett föredömligt sätt. Tror nog att jag kommer att fortsätta handla vissa varor på nätet men kanske inte med hemleverans. Men man får ta i beaktande hur mycket det kostar att ta bilen och parkera jämfört med säljarens leveranskostnad.

På väg till storstaden ska vi stanna i Vadstena för ett ärende och där har vi vågat boka hotell och middag på restaurang - men hu så konstigt och det känns litet förbjudet. Som om vi egentligen inte får lov till detta... Men både hotell och restaurang är väl värda ett besök och vårt ärende, ja det återkommer jag till senare.

Vi har faktiskt bokat fler hotell i sommar. Jag fyller år i samband med en resa från fjällen. Vi ska bo i vårt lilla andelshus, ena sonen har hyrt grannhuset och vi ska göra dagsvandringar och äta utomhus bland myggen. Födelsedagen ska firas på hemvägen i Sunne. Vi vill inte heller ta hela etappen dit i ett svep, det är mer än 80 mil, så då ska vi bo i Torsby och hem måste det bli en liten omväg via Vita Hjorten vid Läckö, ett av våra svenska favoritmål. 

Men när ska vi komma iväg till Frankrike? En fråga vi har upprepat ofta, alldeles för ofta, de senaste 18 månaderna. Vi var där senast oktober 2019. 

Sedan vi då åkte hem har det regnat in i vårt sovrum (alldeles för mycket) via ett okänt ställe och drösslat litet sågspån från en takbjälke. Vi har blivit av med ett runt bord och fyra plaststolar, som vi ställt i vår privata gränd för att det ska se mer bebott ut än det är. Visserligen var hela gruppen färdig för tippen men de som tyckte att möblemanget skulle passa bättre hos dem hade sönder både staketet och låset på grinden. Någon annan (?) har bundit ihop grind med staket och haft som hundgård en period - ja när vi inte kan resa dit och när det är utegångsförbud för de som passar vårt hus - då kan det hända saker. 

Nu tror vi att allt håller på att fixas tack vare våra hustomtar! Inget mer vattenintrång, kanske att orsaken är en stark och levnadsglad växt som gillar att bo mellan några stenar på fasaden uppe under taket. Inget mer sågspån, staket och grind lagade och lilla gränden städad. 

Nu är det bara vi som ska komma dit, åtta dagar i juni hade passat perfekt. Med bil i juni är det ok genom Danmark och ok in i Frankrike. Det svåra är att passera Tyskland som verkligen ligger i vägen denna gång. Endast transit är tillåtet och vi klämmer inte 100 mil på en dag längre, vi behöver en övernattning. Hotellen säger välkomna men varje delstat har sina bestämmelser och om vi kommer från en del som just då har ett högt smittotal så kanske vi hamnar i karantän en vecka i Tyskland istället för en vecka i Frankrike. I facebookgrupperna kan man läsa "det är bara att åka, inga kontroller, inte på något ställe behöver man visa sina papper". Nä, visst - men alla dessa har vrålkört genom Tyskland. Så vi planerar att åka och planerar samtidigt att inte åka. Då får vi hoppas på september istället.

Så visst händer det saker när man är färdigvaccinerad! Men man måste ju alltid anpassa sig till verkligheten i ens omgivning och också följa rekommendationerna. 

Men visst känns det fantastiskt att få litet luft under vingarna!

Besök av vänner och kan man baka kakor i carporten?

Det var ett tag sedan vi var i Frankrike och det var ett tag sedan vi träffade de vänner som vi brukar träffa när vi är i Frankrike. En del är bofasta men några är flyttfåglar och som vi flänger de fram och tillbaka mellan länderna flera gånger varje år.

I år har vi faktiskt kunnat träffa tre av dessa familjer - trots att vi hållit oss hemma i Skåne hela året. 

Första mötet blev en sommarlunch - utomhus såklart och med den värmen vi hade så var det absolut påkallat att sitta i skuggan. Det blev en riktigt fransk lunch, inte minst beroende på att den startade vid klockan 12 och slutade runt 16.30. Men då hann vi med tre rätter och kaffe och en himla massa trevliga samtal!

Uterummets stora matbord fick flytta utomhus till terrassen i skuggan.

Andra mötet var en lördag förmiddag i månadsskiftet september/oktober, våra vänner hade varit i Languedoc och nu på väg från dansk övernattning till hemmet på västkusten och de bilade alltså förbi oss. De hade med sig våra favoritoliver och litet annat smått och gott från landet Gosen. Då dukade vi upp en frukost nr två men eftersom det var litet osäkert höstväder så dukade vi för säkerhets skull i carporten. Där blev vi sittandes och pratandes ett par timmar, även denna gång så himla kul att ses efter mer än ett år.

Tredje mötet var bara häromveckan, ett par från franska grannbyn passerade på väg söderöver. Nu blev det en enkel lunchsmörgås i carporten men eftersom det hällregnade och kändes litet ruggigt så hade vi gjort en värmande brasa i vårt eldfat. Det håller faktiskt fukt och rugg borta och så är det ju så himla härligt!

Nu hoppas vi att få träffa andra franska vänner, ett par som har pratat om att de ska ta sig till Sverige före jul. Kanske att det inte fungerar med tanke på de stränga restriktionerna i Frankrike, men vi hoppas. Vi har inte setts de senaste 12 månaderna och de skulle ta hem ett par saker som blivit kvar i lilla huset i C. Men går det inte, så får vi ses en annan gång...

Häromdagen pratade vi i telefonen med stockholmsvänner som gärna ville ta sig till Skåne över julen, fast bara om restriktionerna tillåter det så klart. Jag bjöd in dem på glögg med matiga tillbehör - i vår carport! Kanske måste vi göra en mer permanent sittplats i carporten...

Ett av barnbarnen undrade om deras traditionella julkaksbakhelg hos oss kunde bli av i år eller inte. Vi har tillverkat småkakor och pepparkakshus de senaste åren, men nu kommer restriktionerna säga stopp. Jättetråkigt men det kommer fler år. Fast som f.d. scoutledare vet jag att vi på en hajk i februari gjorde semlor till mellis och vi bakade bullarna i en portabel och hemmabyggd ugn. Men i carporten? Man vill kanske inte ens göra upp en riktig eld i ett villaområde. Vi får nog spara bakandet till nästa år och nöja oss med pepparkakor och glögg.