Alvarets blommor och bristen på vatten

Inför vår resa till Öland så gjorde jag en googling om när Alvaret blommar. Jag förstod av litet olika nätplatser att blomningen kan variera med upp till 4 veckor. Ganska hopplöst alltså - om man med viss framförhållning vill planera sin resa dit lagom till blomprakten.

Man kan inte säga annat än att vi har tur! Vid Ottenby springer vi på ett par från hemorten som tipsar oss om hur man kommer ut på Alvaret och rakt på alla orkidéerna. Så vi följer väginstruktionerna och hamnar bland tusentals orkidéer, både Adam och Eva samt Sankte Pers Nycklar. Där finns också mängder av gullvivor, styvmorsvioler och flera som vi inte kan namnet på. Otroligt vackert!

Vad som inte är så trevligt är att det klart och tydligt syns hur torrt det har varit (och är?) på Öland senaste sommaren (somrarna?) Många större växter på Alvaret, främst enarna, är helt bruna och torra och det sprakar på sina ställen om den låga vegetationen när man går. Men vad ska man göra åt det? Bevattningsförbud förslår inte långt.

När det regnar hos oss i Skåne så gör vi numera vågen och gläds åt att det kommer vatten i våra nya tunnor. Desto mer vi kan använda av vårt regnvatten desto bättre totalt sett. Så nu vill jag slå ett slag för att alla husägare ska samla regnvatten. Vi har ändrat våra stuprör så att man antingen fäller ut en pip så vattnet kommer i en tunna och när tunnan är full så stänger man stänger pipen och då går vattnet ner i dagvattensystemet. Om det regnar 5 mm på ett villatak som är 100 kvm stort så blir det 500 liter att vattna med när det behövs. Det räcker långt i en villaträdgård!

Här räknas fåglar

Längst ner på södra Öland ligger Ottenby Fågelstation och Naturum. Hit kommer vi en solig majdag tillsammans med ett antal professionella ornitologer, amatörfotografer och entusiaster.

Vi, som bara är ett gäng intresserade pensionärer, har anmält oss till en guidning med ringmärkning av fåglar. Först får vi vara med om att plocka en lövsångare ur ett slöjnät.

Det gäller att ha mjuka och följsamma händer. Denna krabat hade trasslat in sig ordentligt,

                  

Men den verkar rask och kry och vill helst flyga vidare.

En annan metod att fånga fåglar är med hjälp av Helgolandsfällan. Den fungerar som en ryssja som slutar i en låda där fågeln kan plockas upp.  

Denna gång blev det en gärdsmyg som ska märkas. Liksom lövsångaren får den bo i en av tygpåsarna som guiden har på armen på sin väg till labbet där de ska undersökas.

Inne på labbet sitter fyra studenter, frivilliga som har anmält intresse av att arbeta på fågelstationen. De kommer från hela världen och man bor och äter tillsammans under hela säsongen.

Man inte bara ringmärker fåglarna utan noterar art, kön, vikt, längd på vingarna, ålder och fettlager och allt förs upp på papper (!) och arkiveras.

Vi får ta del av hela proceduren på "våra" två fåglar men också på en svala. Vi lär oss att man bland annat ser skillnad på hussvala och ladusvala på antalet av vissa vingpennor ...  

 

 Efteråt får jag släppa ut den lilla lövsångaren i frihet igen.

Om man inte kan vara med på en ringmärkesguidning så finns hela proceduren dokumenterad inne på Naturum. Där finns mycket att läsa och titta på. Sötast var detta lilla blåmesbo.

Besöket avslutas nere hos Långe Jan, Sveriges högsta fyr med sina 40 meter. Fyren tändes för första gången 1785. Man kan besöka den och gå upp för de 197 trappstegen, men flera av oss gillar inte höjder och vi avstår.