08 juli 2021

Sonens hund och andra djur...

Mitt liv förra och denna vecka kan stavas HUND. Sonen och tillika hundägaren har dragit till en ö i Medelhavet tillsammans med sin familj. Utan hunden Milou, hon får inte följa med, nej - det skulle inte ha blivit någons favoritsemester. 

Favoritsemestern tror jag Milou har i vår trädgård. Den som som befolkas av allehanda djur, några rara och andra inte lika gosiga. 

Grannens katt brukar ligga under någon buske och sova middag. Alla blir jätteskraja (jag med) när katten och hunden upptäcker varandra. Katten lufsar långsamt hemåt, jamar  förebrående. Hunden ser ut som om hon är snuvad på något riktigt roligt och ylar ståendes på bakbenen för att kunna följa kattens rätt långsamma gång och jag försöker lugna både hunden och mitt skenande hjärta!  

Det finns många sorters fåglar som denna hund skulle vilja jaga. Skator och kråkor retas med henne, men hon vet av erfarenhet att det inte är någon idé att springa efter. Duvorna däremot är ju tröga i starten och Milou försöker gärna sig på ett utfall men det lyckas inte. Efter att jag lägger nät över alla våra bärbuskar så är antalet duvor att jaga betydligt färre.

Trollsländan är fascinerande och jag fasar för att Milou ska få in denna levande propeller i munnen. Den ser vass ut. Bin och humlor har vi gott om men de verkar varken goda eller roliga att leka med för en vovve.

Häromdagen hittar vi ett nytt vilt djur i trädgården, egentligen på biluppfarten och väldigt nära huset. En snok, cirka 50 cm lång, kolsvart med gula fläckar på huvudet. Hm, ormar är de enda djur jag verkligen inte gillar! Kanske för att de är så snabba och att man sällan vet var de tar vägen. 

Så även denna gång... svisch och så är ormen under bilen. "Jag flyttar bilen" sa mannen i mitt liv fast "tänk om jag kör över den"... Jojo tänker jag, är det straffbart att köra över ett fridlyst djur?!? Men inte fasen kör han över den och inte fasen är den under cyklarna eller bland allt annat bråte som står i carporten...

Nähä, vad gör vi nu. Undrar om ormens närvaro kan förklara varför Milou är så motvillig till att gå på den yttre delen av vår gräsmatta de senaste dagarna. Kanske att gräsmattan luktar konstigt...

En av grannarna kommer förbi där vi står och försöker se något slingrande. När hon hör oss prata om orm fryser hon till litet och vill försäkra sig om att det verkligen är en snok. Fram med mobiler och jo visst - helt säkert. Som om den hör oss, eller kanske för att vi alla står helt stilla i ett par minuter så byter den gömställe från en rabatt till en annan. Tvärs över plattorna! Huuu, ingen hinner med att se om den fortsätter på andra sidan rabatten eller inte. 

Ok, det är helt uppenbart bara en snok, nätet säger att den är helt ofarlig för både människor och djur. MEN jag blir glad om den hittar en annan trädgård att bosätta sig i.