23 juni 2014

Reseplanering Skåne-Languedoc

Läser en bloggbekantings reseinlägg på Facebook, de är i Languedoc och jag längtar dit ... Vi kommer inte att träffas, de åker hem innan vi kommer ner - men det hade varit roligt att mötas IRL. Många av våra nya vänner och bekanta är frankofiler och det är roligt med likasinnade, det finns alltid något om det nya andra hemlandet som är intressant att prata om. 
Nu är det snart dags för oss att ladda de franska batterierna! Att komma till hemtrakterna med vackra vyer med blånande berg bortom vinkullarna, ljumma svarta nätter på takterrassen, salta bad i Medelhavet, superfärska skaldjur med krispigt kallt vitt vin, alla ostarna ... 
Innan vi kommer till Languedoc ska vi återuppleva ett franskt område som vi inte har varit i på många år. Departementet Jura i regionen Franche-Comté, ligger litet öster om Bourgogne. Jurabergen (som går genom både Schweiz, Frankrike och Tyskland) har gett namn till den geologiska perioden Jura (för 150 miljoner år sedan) och det är ett mycket gammalt vinområde. Redan före romarna (!) odlades det vin här. Men efter vinlusens och de två världskrigens påverkan så har området inte kommit tillbaka till den storhetstid man hade på 1800-talet. Trots det så produceras här idag alla typer av viner; röda, vita, torra, söta och mousserande. Huvudort för vinodling är Arbois och de mest kända vinerna är det söta vinet Vin de Paille som är gjort på torkade druvor samt Vin de Jaune som är varmt gult och påminner om sherry. 
Vi ska också stanna ett par dagar i den lilla byn Hauteluce varifrån man "i siktigt väder" ska ha en fantastisk utsikt över Mont Blanc. Vi har tänkt göra några dagsvandringar, både i här i Savoie och i Jura . I Frankrike finns det överallt fina system med, i dubbel bemärkelse, utmärkta vandringsleder att följa. 





Sedan tar vi oss till Languedoc genom Alpes-de-Haut-Provence, även här finns det för oss oupptäckta ställen att besöka. Så nu ska den snabbaste vägen på 200 mil till lilla huset i C som kan klämmas på två lååånga dagar - denna gång bytas ut mot 230 mil som klaras av på 6 korta (eller superkorta dagar) i bilen och 3 dagar till fots! Förhoppningsvis har vi många fler upplevda saker med  oss i bagaget och fler fina intryck på näthinnan.
Jag tittar aldrig på fotboll "till vardags", vet inget om olika svenska serier eller lag eller spelare. Men när det kommer till EM och VM så hejar vi både på det svenska laget och Frankrikes Les Blues. Nu, när inte Sverige är med i VM, så hoppas jag att Frankrike går vidare så vi kan få sitta på någon bar och uppleva stämningen som blir när fransmän spelar och förhoppningsvis också vinner. Hörde att i grannbyn hade det häromkvällen varit en riktig feststämning med dans på gatorna efter att Frankrike besegrat Schweiz. Sådant vill vi gärna uppleva!!


20 juni 2014

Nytillskott ...

Njuter för fullt av en härlig midsommarafton....

Vädret har varit hyfsat, sol och växlande molnighet och bara någon regnskur på förmiddagen. God och trevlig sillunch med den äldre generationen. Slöa timmar på eftermiddagen på en filt bakom syrenbersån (obs - händer bara på midsommarafton efter sillunchen - sill gör en litet slö...) small talk, mer kaffe, varm sol, sval vind, litet slummer och sedan genomgång av skötseln av vårt senaste inköp - ett litet svart "husdjur" som vi döpt till Sladdis. Han är så himla flitig och tuffar runt på vår gräsmatta medan vi, så här på hans första dag hemma hos oss, följer honom spänt och kollar att han inte rymmer. Men han kan inte rymma, därav namnet. Han är inhägnad av ett elektriskt stängsel, ett stängsel av sladd som är dolt långt nere på gräsrotsnivå. Litet fånig småleende följer vi hans upptäcktsfärd i vår trädgård. Det verkar faktiskt som om han går på en nyfiken runda och jag kommer på mig själv med att tycka att han är duktig....

Grannkatten förirrar sig in på tomten och reser ragg när han får syn på Sladdis och gömmer sig sedan i en rabatt bland rosenbuskarna. Kanske Sladdis kan skrämma bort områdets katter från vår tomt - det vore bra! Efter en timme eller så blir Sladdis litet trött och går till sitt bo/korg och vilar och tankar nya krafter för att snart vara ute på sin runda igen.

Det känns bra att veta att Sladdis kommer att sköta sig när vi är bortresta, kanske får vi be grannen hålla koll på honom så att han kan inte förirrar sig under någon buske eller så.....

Om någon skulle  få för sig att bära iväg med honom så skriker han till dess man ställer tillbaka honom på gräsmattan - han vet var han vill vara! 

            Så här ser han ut - vår Sladdis

16 juni 2014

Försommar i trädgården...eller är det kanske sommar?

Kommer på mig själv med att tycka att mina lavendelkuddar borde blommat för länge sedan...Allt annat blommar ju nu. 
       ...fast som de franska blir de ju inte...
Men vi är ju faktiskt bara i mitten av juni vilket kan vara svårt att förstå när den senaste tiden bjudit på en gassande het sol och inget regn alls (jo litet häromnatten  - det är då det ska regna). Den tidiga våren och försommaren gör att jag känner mig litet vill på var i kalendern vi egentligen är och trädgården följer inte kalendern... Så det är nog helt riktigt att lavendeln kommer slå ut inom en vecka och att vi kommer att få se fler växter blomma i vår trädgård än vad vi brukar, innan vi drar söderöver. 
Nu är pionerna på överblommade, en och annan sen knopp kanske kan pryda midsommarbordet. Överblommade är också alla dagliljor även om deras bladkuddar kommer vara snygga hela sommaren. Lysimachian 
lyser solgul borta vid planket och salvian tävlar med de stora blåklockorna, nepetan och tremastarblomman om vilken blå färg som är vackrast. Men maffigast av alla är våra engelska buskrosor. Efter denna milda vinter då inget frös ner så blommar de mer intensivt än någonsin.
Klätterrosen Madame Plantier, med sin gröna knapp mitt i den vita blomman, tävlar vilt om vem som breder ut sig mest - med den blekrosa, som  på franska heter Nymfens lår "La Cuisse de Nymphe" men som i viktorianska England döptes om till  Jungfruns rodnad "Maidens blush". 


 
Vinnare av den tävlingen är dock Helenarosorna. En av dem svingar sig högt upp i det päronträd vi trodde hade dött för några år sedan och nu har vi alltså rosenpäron (?) eller en päronros (?) - läckert är det i alla fall. En annan Helenaros kastar sig över planket och in till grannen och mot deras förrådstak, jag hoppas de tuktar henne om hon blir alltför vildsint. Den tredje Helenarosen är en klenod. En fransyska (som vi ett tag trodde skulle bli svärmor till en av sönerna) ägnar stor del av sin fritid till att odla både blommor och grönsaker och vid ett tillfälle när hon hälsade på oss fick vi denna ros som hon har drivit upp från frö - mycket imponerande. Den är en vitare sort med enkla litet större blommor och den är franskt artig och håller sig väluppfostrat till planket. 
Näst på tur att blomma är bolltisteln som står som soldater färdiga att ta till spikklubban mot inkräktare, vilket dock aldrig behövs... ogräset har vett att hålla sig på avstånd. Även funkiorna ligger i startgroparna med sina väldoftande blå klockstänglar.  
Potatis har vi skördat sedan drygt tre veckor tillbaka och liksom rabarber. Gröna bönor brukar jag så i midsommarveckan och hoppas få skörda i slutet av augusti - om inte sniglarna hunnit före. Ska kanske sätta på snigelsvårforcerade metallkanter på den planteringslådan också... Det finns redan på sallad- och rädiselådan och mangold- och rödbetslådan. 
Småtrollen plockade i sig en massa smultron häromdagen och fler av den sorten är på g liksom vinbär och krusbär. De buskarna blir nog till glädje för grannen som passar huset när vi inte är hemma. Kvar till oss i augusti finns ljuvliga hösthallon och björnbären som i år verkar slå rekord i antal. 

Men innan dess är det dags för färska aprikoser och nektariner, haricots verts, meloner "en masse" och kanske ett eller annat färskt fikon också.....



10 juni 2014

Styrsö t.o.r

En helg varje år far vi med vårt vingäng till något trevligt ställe för att äta och dricka gått och umgås... Ofta så försöker vi fara till öar - det blev så i början och nu är det en grej att hålla fast vid. Som skåningar har vi ju nära till en massa danska öar och ibland far vi till samma ö men besöker olika ställen. Ett år tröt fantasin och då blev det Särö - en gång i tiden kanske det var en ö - nu låter det bara som en ö.
I år är det dags för Styrsö Skäret och pensionatet med samma namn. Ett pensionat i Göteborgs skärgård och som är väl känt för sitt fina kök!
Mannen i mitt liv och undertecknad har ju båda tillbringat en massa barndomssomrar på västkusten och vi längtar ofta till rosagrå klipphällar och salt vatten och försöker få vår längtan tillfredsställd åtminstone en gång per år, så vi ser verkligen fram emot årets resmål. 
Utflykten startar på Nationaldagen. Vi är tre par och har tänkt åka Öresundståget till Göteborg och sedan ta tricken ut till Saltholmen. Tågstrejken sätter käppar i den planeringen, så vi får åka i två bilar till Göteborg där vi parkerar i Nordstan, tar 11:ans spårvagn och därefter en av Styrsöbolagets båtar. Vädret på Västkusten ska inte vara bra denna dag - och för ovanlighetens (?) skull så har meteorologen rätt. Litet innan vi går på spårvagnen så börjar det regna och så regnar det mer och mer och när vi går de 300 meterna från bryggan till pensionatet så regnar det så hårt och mycket att vi blir blöta in på skinnet, trots regnjackor. Jaja, det är bara vatten och vi har ombyte med oss. Pensionatet gör verkligen skäl för sitt namn, det är möblerat som vore det i början av förra seklet, alla bord har små broderade dukar med blommotiv och spetskanter, kaffet serveras i kaffekoppar med fat, ni vet sådana som mormor hade med lövtunt porslin och krusiduller. 
Vad som däremot är i hösta grad modernt och av idag är det fantastiska köket; 
Förrätten består av kallrökt makrill på en liten potatiskaka med 
riven pepparrot, färsk ramslök och forellrom, 
Varmrätten är en perfekt kokt (såklart) långa med vit sparris och svartrot, 
en terrin på rättika, mandelsmjölksskum, tagliatelle på grön sparris, 
kirskålsblad  och nässelolja. 
Förutom de goda smakerna är detta en mycket snygg rätt 
med bara olika vita och gröna nyanser!
Ostarna är fem till antalet och kommer från gårdsmejerier i Jämtland - fantastiskt goda! 
Sist med inte minst - till efterrätt en crème brulée med hallonsorbet och myntamaränger. 
Eftersom vi är ett vinprovargäng sedan mer än 20 år tillbaka så känns det självklart att vi beställer vinpaketet som hör till denna meny. Fyra viner väl anpassade till de olika rätterna serveras, till förrätten en Riesling från Niederöstereich, till varmrätten en Chardonnay från samma område, till ostarna (jaa - äntligen ett från Frankrike!) en röd Grenache från Maury i Languedoc och till desserten ytterligare ett från Österrike, en Riesling Auslese som inte går av för hackor.
Efter denna helkväll är det behövligt med en kvällspromenad, regnet har upphört och himlen är klar med ett fascinerande ljus, klockan är snart 23.00 och kortet är taget utan blixt...
Dagen därpå vaknar vi till ett strålande sommarväder och vi bestämmer oss för att efter frukost hyra cyklar och lära känna Styrsö. Först av allt bestiger (!) vi öns högsta punkt Stora Rös på 60 meter. Därifrån har vi en 360 graders fantastisk utsikt över både inner- och ytterskärgård.
Längs med vägen runt Styrsö hittar vi ett antal hus vi kan tänka oss att bo i, men kanske att man ska välja bort sjötomt eftersom det verkar som om man får dela den med ålakråkorna... I en av hamnarna berättar en man att ålakråkorna (eller skarv som den heter på rikssvenska) äter upp alla musslor, ostron och småfisk. Den förorenar och förstör vegetationen. Jag läser i efterhand på nätet att en skarv kan äta 0,5 kg småfisk per dag... och så verkar den vara fridlyst. Då förstår man att på sikt kommer den dominera kustremsan.
Mannen i mitt liv avslöjar en dröm att bo på en egen ö! Jaha, det har jag nog inte hört tidigare men visst blir man inspirerad i denna natur. Huset här nedanför ligger på en ö ett långt stenkast från Styrsö men ändå avskilt, tror dock inte att ön är till salu....
Vi cyklar också över till Donsö och blir litet konfunderade över fartyget som ligger i hamnen. Sigyn från Oskarshamn, fartyget som transporterar kärnavfall. Enligt Google så gick Sigyn i pension för ett år sedan (efter mer än 30 års tjänst) och ligger i Donsö i avvaktan på att bli såld. 
24 timmar efter vi anlänt till Styrsö så lämnar vi ön. Det var en mycket trevlig bekantskap, hit kommer vi gärna fler gånger, kanske kan det vara litet varmare i vattnet (nu var det 16 grader) kanske kan vi stanna ett par dagar, kanske kan man hyra ett litet hus en vecka. 
Kvar på näthinnan finns i alla fall detta fantastiska vattenlandskap. På återseende!




09 juni 2014

Minsta lilltrollet

Jag  har varit en dryg vecka tillsammans med minsta lilltrollet A. Riktigt lyxigt att få bo tillsammans med honom och hans föräldrar under en så pass lång tid. Vi, som annars bor 60 mil bort, får på så sätt chansen till ett vanligt vardagsliv och inte bara träffas till födelsedag och jul. 
Barnets far S är pappaledig - utan ljusblåa drömmar om allt han ska göra när man ändå går hemma. Han vet att man inte hinner något annat än att passa barn. Så när vi kommer för att hälsa på - då tar han sig tid att gjuta plintar och sätta fast bärlinor på det som ska bli ett maffigt trädäck - och vi får rå om lilltrollet alldeles själva, men med pappan bara runt husknuten.
Första dagen var lilltrollet något avvaktande, vilket är ganska naturligt och dessutom sunt. Därefter får farmor och farfar vara helt delaktiga i vardagen allt från lek, blöjbyte och nattande. Det är bara måltiderna som kan krångla litet. Lilltrollet vill ibland inte alls bli matad utan ska äta själv och sedan behöver han duschas och halva köket tvättas. Men hur ska man lära sig nya saker om man inte får chans att testa sig fram. Egentligen äter han riktigt bra alldeles själv till dess värsta hungern är stillad, sedan blir det lek och gegg fast han behöver äta mer. Då får man kanske lov att hjälpa till... Kommunikationen oss emellan är rak men inte alltid tydlig. Om lilltrollet nickar eller ruskar på huvudet så förstår man att det betyder ja respektive nej. Om han sätter händerna för ögonen och grimaserar så kan det tyda på någon form av krokodiltårar men vi har nu lärt oss att då vill han hålla i skeden alldeles själv - solklart!!
Han testar nya saker hela dagarna, tänk så mycket i hans värld som måste undersökas, smakas på, dras i eller klämmas på.... Vissa saker får han inte röra, knapparna på tvätt- och diskmaskinerna, kassetten i öppna spisen och vedspisens luckor. Han testar oss varje dag ändå, man ser på honom att han vet att han inte får, ett nej eller inte röra hejdar honom, han stannar upp men det drar så i händer och fingrar att han inte kan hålla dem stilla utan småfäktar litet framför det förbjudna. Då får man hjälpa honom att hitta någon annan rolig och intressant sak att utforska.


Här framför tvättmaskinen kan han stoppa in och ta ut torra kläder ganska länge utan att tröttna. Det är så pass kul att reglagen på maskinen faktiskt får vara ifred.
Lilltrollet går på babysim och gillar vatten. Här kollar han in botten på baljan, minsta grej blir otroligt spännande. Man kan bara önska att nyfikenheten och upptäckarglädjen förblir resten av livet....