Ibland är det litet hektiskt här nere i södra Frankrike. Schemat kan bli väldigt tight när man vill träffa sina vänner. För vår del är de flesta vi umgås med här nere faktiskt svenskar, men även engelsmän. En del ser vi kanske bara en gång om året eftersom vi inte är här samtidigt. Andra träffar vi flera gånger under en längre period - men bara här nere eftersom det är här de bor.
Varför inga fransmän kanske någon undrar... tja, flera av dem är inte så intresserade av oss utlänningar. Alldeles för många av dem röstar med Marine Le Pen och kanske de inte tycker att vi har något här att göra. Men den huvudsakliga anledningen är nog att de har redan sin familj här, sina vänner, sina bekanta och sina arbetskamrater och de behöver inte lära känna fler. De svenskar som flyttar hit och samtidigt lämnar sitt tidigare hemland har ju lämnat hela sitt sociala nätverk och jobbar på att knyta nya kontakter och få nya vänner.
En annan anledning kan vara en viss språkförbistring mellan svensken som oftast pratar bättre engelska än franska och så fransmannen då - där är det tvärtom.
Jag ska inte generalisera - det finns alltid undantag. Vi har svenska vänner med franska grannar och de fransmännen bryr sig mycket om sina svenska grannar och bjuder på middagar och apéros, de är nyfikna på Sverige och språkförbistringen avhjälps med ett öppet sinne och två händer.
Svenskkolonin här nere bara växer och växer och om det kan man ju ha olika synpunkter. Visst förstår man de som, precis som vi, vill byta ut det svenska klimatet mot ett medelhavsvarmt vissa delar av året eller bara på semestern. Liksom de som av någon anledning vill starta om sin yrkeskarriär med att sjösätta en gammal dröm eller bara helt enkelt börja om på nytt.
Men jag tror att vissa fransmän i vissa byar börjar tycka att klustret av svenskar växer litet för fort.
I facebookgruppen Svenskar i Languedoc finns nu över 800 medlemmar.
I skandinaviska föreningen Scand'Oc vars huvudsakliga område är Languedoc finns runt 350 medlemmar som betalar för sitt medlemsskap.
I vår lilla by med cirka 600 franska invånare ägs 8 hus av svenskar.
I en av de större grannbyarna är det mer än 30 hus som ägs av svenska familjer.
Vår lärare i franska, som är utbildad i franska för utlänningar, berättar att varje gång det senaste året som hon hör att en engelsman har sålt sitt hus - så är det en svensk som har köpte det.
Detta är helt fantastiskt men också litet märkligt. Vi vet ju att de svenskor som samarbetar med franska husmäklare har en stor betydelse för många svenskars husköp i dessa trakter. Men franska husmäklare samarbetar väl med andra soltörstande nationaliteter också, resten av Skandinavien, Nederländerna, Tyskland... Varför just svenskar? Är vi mer äventyrliga? Har vi bättre ekonomi? Längtar vi mer efter sol och värme? Eller är några svenskars närvaro ett utmärkt incitament för att fler kan flytta hit? Finns det kanske ett svar per nedflyttad svensk?
Fly mig en antropolog, etnolog, folklivsforskare eller liknande så kanske man kan få ett hum om vad detta svenskbeteende egentligen beror på.
Vi umgås faktiskt mer med fransmän än med svenskar när vi är på plats i vår by. Kan ju ha att göra med Hussen, som är halvfransman och talar obehindrad franska. Anledningen till att vi köpte hus i Occitanie är att han vill ha nära till sina franska släktingar, så vi är väl långt ifrån typiska inflyttade svenskar, kan jag tänka.
SvaraRaderaHej! Tack för dina synpunkter! Jo halvfransman med släktingar här nere skiljer sig såklart från övriga inflyttade.
RaderaTack för trevliga reflexioner! Det är säkert olika för var och en hur mycket man umgås med fransmän. I vårt hus bor mest fransmän och vi försöker hålla ett levande umgänge med dem bl a med en fête des voisins varje år. Det ger oss väldigt mycket att få "komma inunder skinnet". Sen är ju språket ett hinder men vi lyckas ändå trivas ihop en hel kväll! Jag pratar lite franska och min man läser av och förstår ofta bättre än jag vad som menas!
SvaraRaderaBoel
Tack Boel! Det är nog litet lättare om man bor i lägenhet jämfört med ett byhus. Fête de voisins låter trevligt. Men språket kommer ju allt eftersom som man vågar använda det!
RaderaMycket tänkvärt skrivit. Många svenskar tror jag tror att det bara är att komma till ett annat land och smälta in, så är kanske inte verkligheten. Hur intresserade är egentligen fransmännen av att umgås med oss? Även om vi är intresserade av dem eftersom vi valt att bo där. Mycket bra tankar nedskrivit, tack!
SvaraRaderaTack Lena, det är en komplex fråga. Men du har rätt i att det måste bli en tvåvägskommunikation. Även om språket är ju en väsentlig del av att komma in i det franska livet så räcker det inte alla gånger. Till alla oss som kämpar med lektioner - fortsätt med det!
RaderaHej! Jag har fått ett mail från dej att du inte kan kommentera hos mej, men när jag svarar kommer det ut som att adressen inte finns. Har du fått svar från mej? Något är konstigt. Din kommentar hos mej har däremot kommit fram.
SvaraRaderaKanske är det skillnad för de som bor permanent i Frankrike och de som endast har sitt hus som semesterhem? Bara en tanke från mig.
SvaraRaderaAbsolut att det har betydelse för hur man försöker etablera sig. Har man flyttat permanent har man väl ett större behov av att knyta nya kontakter.
Radera