Romarnas underverk och rosabrunt pigment

Här i södra Frankrike är mycket präglat av romarriket och många fantastiska byggnadsverk finns kvar här liksom runt om i Europa. Flera är relativt oförstörda eller restaurerade så att vi i vår tid kan förstå storheten i deras byggnadskonst. Ett av dessa underverk är Pont du Gard. Idag ett världsarv och till synes bara en bro över floden Gard. Ursprungligen var bron en del av den akvedukt som under 500 år försåg innevånarna i Nîmes med vatten från en källa i Uzès, 5 mil längre bort. Hela konstruktionen över floden är 48 meter hög och 275 meter lång. Vattnet rann under stenbelagt tak på den översta nivån och allt visar verkligen prov på mästerlig precision då lutningen på den 5 mil långa sträckan bara är 12 meter. Man förstår inte heller hur de har kunnat lyfta dessa stora stenblock på 6 ton upp 40 meter och foga ihop dem på plats och utan murbruk och det håller än idag - 2000 år senare.

En klickfog från antiken!

Nästa stop blir i Arles - en liten söt stad på La Camargue med flera fina byggnadsverk bevarade. Först besöker vi teatern, en halvcirkelformad arena med plats för ridåer, loger, orkestrar och naturligtvis en rejäl scen där stora antika skådespel spelades upp för kreti och pleti. För här precis som på teatern i Oranges (läs mer om det här) så gick man man ur huse flera dagar i veckan för att njuta av skådespelen, men också för att synas, bästa platserna längst fram, tjuvar och fnask högst upp längst bak.

Den största behållningen av våra "teaterbesök" är de filmer som visar hur utgrävningarna har gjorts genom århundradena och särskilt för de animerade filmer som visar hur byggnaderna såg ut på romartiden. Otroligt fascinerande! Denna teater var en imponerande byggnad med utsmyckningar överallt, en maffig scen där de två pelarna (på fotot nedanför) är två av de 20 som har stått i bakkanten av scenen och hållit upp taket.  

Roligt är också att ställa sig på scenen och prata med normal röst till någon på de översta raderna - här behövs inga mikrofoner minsann!

Här i Arles finns också en arena, jättemaffig egentligen, den är helt återställd och renoverad till det yttre. Men kanske att det är gjort litet för bra för att historiens vingslag ska nå oss. Här ger man både konserter, operaföreställningar och tjurfäktningar. De senare kan vi absolut vara utan...

Nästa stopp blir i den rosaorange byn Roussillon i Vaucluse - allt som byggts här har den naturligt ockrafärgade tonen. Här bröt man ockra fram till 1930-talet, nu är det förbjudet för att säkra kvarlevnaden av de vackra klipporna. Byn är nästan sockersöt med sina vackra hus och pyntade trädgårdar.

Eftersom färgpigment har spelat en stor roll i byns historia finns här en fantastiskt affär för alla turister som gillar att hålla i en pensel och blanda sina egna färger. Jag känner mig som ett barn i leksaksaffären och blir litet hagalen. Jag kan faktiskt inte måla men min pappa var en produktiv hobbykonstnär och jag vill så gärna kunna...  Flera är de gånger jag har tänkt att "jag måste nog prova en gång till". Så även nu, jag bestämmer mig för femtioelfte gången att jag måste prova igen och inhandlar flera små burkar av flera olika gröna, blå och brunrosa toner. Väl tillbaka i Sverige ska jag bestämma mig för hur dessa pigment ska blandas.... tror att denna gång skippar jag den traditionella oljefärgen och provar med äggoljetempera istället. Eller akryl.... Eller..... Ja, roligt ska det i alla fall bli!