Undrens tid är inte förbi

Vi har gjort planer och ändrat, bokat om och bokat av....i ungefär 1,5 år. Men - nu ska det tydligen bli av!

Vi startar i morgon på vår resa ner till lilla huset i C. Det är litet kluvet att åka, situationen i omvärlden förtar litet av glädjen. Men ett hus som har stått tomt och obebott i snart två år behöver tillsyn och vi behöver kolla läget. 

Vi har bollat olika alternativ mellan oss - när är det egentligen bäst att åka? Vi har flyttat fram vårt avresedatum ett antal gånger sedan februari 2020. Ska vi flytta fram avresedatum ytterligare så har kanske pandemimonstret dykt upp med extra stor kraft någonstans och en gräns blir stängd igen. 

Nu har vi satt ner foten och bestämt. Hur länge vi blir kvar beror till stor del på hur det är att leva därnere med rätt strama restriktioner. Munskydd på i butiker och munskydd utomhus i vår lilla by... där man så här års oftast inte möter någon alls när man går ut. Baren/restaurangen är nog stängd just nu - annars brukar det ofta sitta folk på deras terrass. Vi kommer njuta av att sitta på vår egen terrass! Frukost och middag - med kyrkans vackra klang och tornseglare som sällskap.

Vi bilar som vanligt, men undviker översvämningsdrabbade delar av Tyskland och kör via Hannover och Kassel istället. Det är något längre men det var också länge sedan vi tog den vägen. Ruttplanerarna avråder faktiskt från vägarna runt Köln.

På vår agenda står att vi ska träffa både släktingar och vänner som är fast boende i Languedoc, vi ska umgås med våra brittiska grannar som precis kommit ner, plocka fikon och göra marmelad, vi ska bada i ljummet Medelhav, träffa en del vinodlare och få besök i ett par omgångar av några svenska vänner. Vi ska också måla väggarna i vår gästvåning och piffa upp krukträdgården som kanske behöver förnyas helt. 

Det kommer nog ett och annat inlägg från resan. Vi gillar att göra själva resan till något mer än bara förflyttning från a till b. Med andra ord en ganska normal resa i en annars rätt onormal värld.