När vi är i Sverige så behöver ju franskan underhållas. År 2003 var vi en liten grupp damer som träffades ffg på Folkuniversitetets uppfräschningsfranska. Efter 4-5 år så blev vi färre och eftersom det krävs ett miniantal för att hålla lektioner på detta sätt så försvann vår grupp. Nja, inte riktigt, vi försökte samla ihop oss och en i gruppen kände en kvinna som var lärare i franska på gymnasiet och "hon skulle nog snart gå i pension". Så vi anlitade henne privat och träffades en gång i månaden hemma hos varandra efter ett roterande schema. Sedemera gick damen i fråga verkligen i pension och nu träffas vi på samma sätt men inte på klassiska lektioner utan mer som en grupp vänner som träffas. Efter alla dessa år så har vi ju faktiskt lärt känna varandra. När vi träffas så försöker vi prata franska, vi läser en gemensam fransk bok hemma som vi sedan pratar om när vi träffas, vi leker ordlekar och ibland pratar vi om aktuella saker. Vi är på rätt olika nivåer men det fungerar och vi trivs med varandra.
I veckan var det min tur att fixa en träff. Den vi är hos brukar ha kommit på något vi ska prata om eller göra. Eftersom jag egentligen är mer matematiker än språkmänniska så hade jag denna gång gjort ett korsord. Jätteroligt, men ganska tidsödande. Det visade sig också att det fanns en och annan felaktighet men vad gjorde det...? Frågorna var om himmel och jord och många med fransk anknytning. Vi hjälptes åt att lösa det och efter en dryg timmes hjärngympa så fick vi pausa med kaffe och fralla.
Nu blir det inte min tur förrän till hösten, då får jag hitta på något annat skoj att göra tillsammans....
Vilken bra idé med korsord. Själv har jag en treårig skolfranska att fräscha upp och Mr J en sexårig. Men nu när vi ska flytta ner tror jag att orden kommer lättare än när man går i Sverige och försöker tänka på franska.
SvaraRaderaDet blir ju annorlunda när man verkligen måste och också får tillfällen att prata franska. Lycka till!
Radera