Att ha barnen på andra sidan jordklotet

Nuförtiden är många av dagens barn och barnbarn vana att resa till exotiska resmål. Till Thailand över jul och nyår, till New York på höstlovet och till mormor i Spanien på sommaren - ja, bara några exempel. Sådant vi i min generation inte gjorde förrän vi var etablerade vuxna och kanske inte ens då...
Våra egna barn fick tidigt se Europa från bilfönstret och åkte till Storbritannien på språkresa och till Österrike med buss för att åka skidor. Både var utbytesstudenter, en i Frankrike och en i Australien. Nu när de är vuxna innebär deras jobb resor både inom och utom Europa, 3 månader i jobbet i Shanghai, 6 månader som utlånad expert i Bryssel och ibland en konferens där solen skiner.

Men - ingen av dem har lämnat Sverige för värmen någon annanstans i världen över jul och nyår .... förrän nu 2018.

Svärdotter nr 1 har varit utbytesstudent på Nya Zeeland, de har hållit kontakt under dessa 24 år och de nyzeeländska föräldrarna har hälsat på i Sverige de gånger de varit i Europa. Hösten 2017 kom en inbjudan till julen 2018 - välkommen, kom med din familj till oss på NZ för att fira jul och nyår! En inbjudan som så klart måste hörsammas.

Semester, skolledigt, sparpengar - mycket ska fixas innan man kan flytta en fempersonersfamilj till andra sidan jordklotet under fem veckor.

Vi följde med till flygplatsen en kall och blåsig decemberdag, vinkade av dem och så drog de ... med sommarkläder, kepsar, solglasögon, hörlurar och julklappar till den elvahövdade släkten på NZ.

Vilka fantastiska äventyr de har fått uppleva! Tack och lov för alla sociala media! Vi som är kvar på hemmaplan får möjlighet att i nutid ta del av allt som är så olikt Sverige - trots att båda länderna har ett tempererat klimat. Men så här på södra halvklotet blir det mesta annorlunda - spektakulära miljöer, fascinerande natur, färgglada växter, ljud från okända fåglar samt också några konstiga djur - allt kan förmedlas via dator och telefon rakt in i ett skånskt hem i decembermörkret.

                                   
Tänk om dessa media funnits när vi skickade iväg våra egna barn - särskilt bra hade det varit med den yngste som for till Australien. Ett brev kunde ta fyra veckor från Melbourne... Visst kunde man ringa. Men det var rätt dyrt och 9 timmars tidsskillnad gjorde att någon av oss gjorde det mitt i natten.

Nu är resenärerna på hemväg. Det ska bli roligt att höra hur den yngste upplevde ett liv helt på engelska, vad han den djurtokige helst ville ta med sig hem för djur och vad tonåringen tyckte var mest häftigt, en trädtoppsvandring eller besöket hos hobbitarna.

En sak är jag alldeles övertygad om - det kommer bli fler besök där på andra sidan klotet....