Årskrönika juli-december 2018

Juni gick solig, varm och torr över till lika soliga, varma och torra juli. Då var vi i Frankrike tillsammans med alla barn och barnbarn i lilla huset i C. Vi hade verkligen härliga dagar!

Bad med flamingosarna hos Chez Amis

De flesta dagarna i lilla huset i C är ju en sorts vardag och man försöker hitta på roliga saker som barnbarnen kan minnas. Så plötsligt dyker det upp en oplanerad händelse som vi alla kommer minnas. Den dagen vi hade en stor fågel inomhus....

Till vardagen i Frankrike hör också att åka på utflykt. Endagars eller flerdagars. Denna sommar blev det en liten veckas utflykt som bland annat innebar några härliga vandringar i Pyréenerna.

Vi inte bara vandrade utan hann även ta till oss de olika försöken man gör i Valleé d'Eyne med förnybar energi - mycket intressant blandning av sol och snö på dessa höjdmeter.

Väl hemma i Sverige igen i augusti försöker vi hantera det rätt jäktiga liv som uppstår när vi varken är i Frankrike eller i Sverige utan antingen precis har kommit tillbaka eller är på väg söderöver igen. Helt självvalt och som det blir när man vill få ut det bästa av både fransk och svensk sommar. Detta året var augustis svenska kalender inbokad med en helg på Legoland, ett par middagar med kompisar, en födelsedag med släkten, tjejträff, några dagars barnbarnpassning på hemmaplan, Diggiloo i Båstad, en hajk på Hallandsåsen, besök hos ett par läkare, tandläkare, optiker och sjukgymnast.

Det brukar också innebära en tripp till Stockholm och yngste sonen med familj. Detta året var vi där samtidigt med rätt stora segelfartyg.

Lika stressig som augusti kan vara med alla måsten som hopat sig denna månad, lika lugn och tillbakalutad blir september. Nu startar snart höstens resa söderöver. Inget är akut i trädgården, inget ska startas upp eller avslutas... Man bara njuter av ljuva september och packar så småningom väskan för att åka.

Denna höstresa blev ju egentligen något jag helst vill glömma. Först hade vi rätt lugnt och mysigt i lilla huset i C och sedan fick vi besök av Stockholmsvännerna. Det var roliga dagar med olika utflykter och luncher och kvällar på terrassen med många skratt och roliga samtal.

Men sedan blev jag sjuk och sedan konvalescent så de fyra veckorna därefter försvann i ett töcken.

Första tecknet på att livet kanske skulle bli normalt igen fick jag när vi gjorde en promenad genom den lilla byn och jag tänkte att det finns kanske ett liv efter detta eftersom tanken "undrar hur det ser ut när vi kommer tillbaka till våren" slog mig när jag fotograferade grushögar och uppgrävda gator.

Konvalescenttiden fortsatte på svensk mark med många promenader och inte så mycket annat värt att skriva om. Så  här års vill jag mest gå i ide... När min blogg i princip låg nere nästan två månader så ökade oönskade besökare på min blogg och jag behövde fundera på bloggens vara eller inte vara. Ska jag blogga eller ska jag sluta blogga? Inför det nya året får man funderingar på hur det ska bli. Vad ska hända med Moder Jord och vad kan vi göra i det lilla?

Nu är vi 11 dagar in på det nya året och väntar otåligt på något som liknar en regering. Hur man än vänder och vrider på sakfrågorna och vad man än tycker om blått eller rött eller världspolitiken eller ekonomin eller invandringen eller miljöfrågor - så kommer det nog tyvärr bli ett rörigt och oroligt år.