Funderingar om livet som bloggare...

Min bloggverksamhet har legat nere sedan slutet av oktober. Av olika anledningar...

En av dem var att jag blev sjuk, fick lunginflammation och fick läggas in på franskt sjukhus. Om det skrev jag i mitten av oktober. Konvalescenstiden var lång, längre än jag trodde. Jobbigast av allt var att jag hade hostat sönder flera revben vilket i sin tur gjorde att jag satt upp och sov i 6-7 veckor. Jag kan fortfarande inte ligga bekvämt på ena sidan och röntgenbilder visar att det inte har läkt helt rätt på ett ställe. Brutna revben gör man inget åt, varken i Frankrike eller i Sverige utan de förmodas läka - men det tar runt 10 veckor sa min doktor.

Ytterligare en anledning som gör att jag är tveksam till fortsatt bloggande är att jag kan i min bloggstatistik se att min blogg besöks av något som verkar vara olika porrsidor. Efter kontroll och info från Blogger så är det tydligen bara olika sökmotorer som syns i min statistik och de lämnar inga spår efter sig annat än just där. Hm, jag är tveksam och funderar allvarligt på att flytta min blogg eller i alla fall döpa om den. Men Blogger säger att ju fler riktiga besökare jag har desto mindre märks dessa ovälkomna besökare - vars enda syfte är att bloggägarna ska besöka deras sidor. Så nu får jag lägga på ett kål och hoppas på många vanliga läsare som tar överhanden. Jag tycker ju att det är kul med min blogg och vill gärna fortsätta. Så för någon månad framåt är detta ett test - annars flyttar jag!

Så välkomna tillbaka kära läsare, så här i årets sista skälvande vecka. Skånevädret är som det brukar, grådisigt blött med antydan till dimma - Inget kul att köra bil i, men ett perfekt väder för en promenad längs havet.

Julen är passerad... pyntet verkar litet dammigt.... den hemmagjorda kolan blir nog inte uppäten i år heller. Litet nötter och portvin kanske?

Jag ser fram emot att få duka nyårsaftonens matbord, nytt tema varje år men trots allt alltid med tonvikt på glitter och vitt. Nästan samma gäster varje år sedan Eldkvarn brann. Nästan samma meny alla år, ett par tar med förrätt - hummer och ett annat par tar med efterrätt - crêpes Suzette. Jag och mannen i mitt liv är alltid värdpar och har alltid varmrätten som oftast är något vilt kött med god sås.

Same procedure as last year, bottom up miss Sophie! 

Litet bubbel och god mat tillsammans med kära vänner - ett perfekt sätt att avsluta det gamla året och börja det nya!

Man bör också se till att få tid till reflektioner över året som gått och vad det nya kan föra med sig.

Våra franska veckor, detta året totalt nästan 20, har varit fyllda av besök av vänner från Sverige, roliga resor och utflykter  samt möten med våra vänner i Frankrike. Man får helt enkelt vara rysligt tacksam över alla sina vänner, enligt senaste veckans nyheter är umgänge med vänner det allra bästa för hälsan! 

Det var otroligt roligt att kunna ha bägge sönerna med familjer hos oss i Frankrike sommaren 2018. En lyx att få träffa dem alla i vårt lilla paradis. Dessutom har vi alla detta året träffats för en skidvecka i Sverige och varit tillsammans en helg på Legoland. Alla har överfyllda kalendrar men på något sätt lyckades vi hitta datum för dessa träffar. Att vi tyvärr inte kunde träffas nu i jul har vi vetat länge, äldsta sonen med familj är 5 veckor på Nya Zeeland och yngste sonen håller jul med sin stora svärfamilj i huvudstaden. Det kändes dock bra att vi blev kvar i Skåne och firade med släktens äldsta, min 94-åriga mamma.

Min sjukdomsperiod i Frankrike satte litet griller i huvudet på mig. Så utlämnad man är när man är sjuk på ett främmande språk.... Min franska har absolut sina brister men jag tycker ändå att jag lyckades göra mig förstådd de allra flesta gånger jag ville. Men inte var det som att vara sjuk på svenska. Personalen var fantastiskt vänlig - men visst hade jag velat veta mycket mer om min behandling, vilka läkemedel jag fick i mig, hur läkarna tänkte om min sjukdom, prognos respektive hemgång om det varit på svenska. Man fick helt enkelt bara acceptera att allt de gjorde var rätt och riktigt. 

Med den gångna sommarens värme och därtill hörande torka har vi insett att vi inte kan åka till Frankrike nästa sommar om vi överhuvudtaget ska ha någon trädgård framöver. Vi har en robot som klipper gräsmattan och nedgrävda slangar till många av rabatterna. Tidigare år har detta fungerat hur bra som helst. Men när vi kom hem i augusti efter 6 veckor i Frankrike så var flera buskar  i princip döda liksom den del av gräsmattan som är mot söder. Det vi hade sått i trädgårdslandet hade överlevt tack vare nattvattning med en spridare men ingenting (!) hade vuxit. Grönkål, svartkål, bönor, sallad och ringblommor - lika stora (läs små) i augusti som i juni när vi for. Detta har hänt en gång tidigare och vi inser nu att det vatten som kommit har hållit grödan vid liv men inget mer... Så sommaren 2019 ska vi pyssla om vår kära trädgård, så ny gräsmatta på 100 kvm, flytta och dela perenner samt  odla tomater och luktärtor. Det gäller att passa på...

Och blir sommaren helblöt och kall som 2017 - ja då får vi väl dra söderöver trots allt...