Castres - historisk stad med spanska influenser

Vi ska fira en födelsedag och gör det med en tvådagarsutflykt till Castres. En ganska gammal stad som vi inte vet mer om än att den har vissa spanska influenser och ett Goyamuseum. Vi kör dit i alla fall.... Nya ställen som kan upptäckas brukar alltid bidra med något. Vi behöver inte köra så långt, efter cirka 10 mil över bergen mot Toulouse så är vi i Castres.

Som sagt en ganska liten stad med ett ännu mindre bilfritt centrum, kanske 400 m i kvadrat. Dessutom är det ganska folktomt. Vi parkerar i stadens stora underjordiska garage och går de 140 meterna till hotellet. Jag har bokat in oss på Europe Hotel, ett pittoresk ställe som visar sig ha alldeles för mycket prylar för att det ska kunna vara välstädat (!) men oj så mycket roligt att titta på. Supertrevlig personal och sköna sängar - vad mer kan man begära. Vi checkar in och drar sedan mot Goya och hans kompisar.

Vi kommer till museet och blir i vanligt ordning imponerade av Frankrikes inställning till kulturen. Här finns en ganska stort antal verk av spanjorer, alltifrån tidigt 1400-tal till nutid. Det är det museum i Frankrike som har största samlingen av spanska konstnärer näst efter Louvren. Vilket ju egentligen inte säger någonting. Louvren kanske har 10 verk och detta museum 11.....

Sedan jag och mannen i mitt liv gick en konsthistoriekurs har vi lärt oss uppskatta medeltida måleri med religiösa motiv. Det låter helt knasigt men dessa tavlor är så överfulla med symbolik så det är nästan som att läsa en bok - bara man kan tyda koderna. Alla olika helgon har olika attribut liksom personer ur Bibeln. Sedan kan man ofta se beställaren och hans familj avporträtterade i ett hörn. Roligt och fantasieggande och dessutom ser man vad det föreställer ;). 

Här finns tre målningar av Goya, bl a denna enorma målning på 3 x 4 meter som skildrar ett möte med Filippinska kompaniet samt ett par mindre porträtt bl a ett självporträtt. 

Flera målningar skildrar det vi tycker är typiskt spanskt,

tjurfäktning ...

och flamencodans....

Naturligtvis finns här också Don Quijote... nationalkaraktären.

Här är två litet modernare verk, ett tror jag är samtida med impressionismen och ett skildrar en marknad på 1920-talet.

Vackrast är ändå byggnaden som museet är inhyst i med vackra kalkstensväggar och enorma fönster. Här hänger en tavla föreställande Saint Martin, ni vet han som gömde sig bland gässen som med sitt kacklande avslöjade hans gömställe. Till hans minne slaktas gäss och äts upp på Mårtensdagen.

Om man tittar ut genom ett av dessa vackra fönster ser man den fantastiska trädgården som är lika vacker året om!

Efter 1,5 timme i museets vackra lokaler drar vi ut på staden och njuter av roliga hus à la Venedig. Om man har en båt så kan man lägga till nedanför sitt eget hus. Fast vi ser att det finns traditionella ingångar från landsidan av husen också.

Festligt med en blomsteraffär som heter krusbär och små ärtor

Här finns också ett museum om Jean Jaurès, som föddes i Castres 1859. Han var en socialistisk politiker och antimilitarist. Det finns i nästan varje fransk ort en gata uppkallad efter honom.

Vi besöker inte detta museum denna gång, men jag gillar ett av hans valspråk, Le courage c'est de chercher la verité et de la dire. Fritt översatt av undertecknad "Mod är att leta sanningen och säga den.

Vi försöker alltid gå in i de kyrkor vi passerar på våra resor. Denna är faktiskt i mycket stort behov av renovering alternativt rengöring. Hela innertaket täcks av ett tjockt nät så man inte får fallande stenar i huvudet.

Här är vårt hotell. Fina stolar utomhus och de följande 4 bilderna är interiörer.... Några av rummen har sina fönster in mot hotellets atrium.

  

 

På kvällen är dags för födelsedagsmiddag. Vi har bokat in oss på La part des Anges, översatt ungefär änglarnas andel. Förrätt är en ljummen fois gras med päronkompott och valnötter, sedan en marulk med citronrisotto och en maffig sås gjord på apelsinblommor, därefter en biff med wokade fina grönsaker och tryffelsås och sist en pistageglass med chokladtäcke och färsk ananas. 

Nöjda och lagom mätta tar vi en extratur genom den nu ganska tomma staden, kanalhusen är nu häftigt upplysta.

Utsikten till frukosten är trevlig, men chokladen i skyltfönstret lockar inte till inköp. I det ena fönstret var det stora fiskar i choklad och i det andra olika stora dödskallar... i choklad. Tacka vet jag Chocolatte i Helsingborg!