En modern Pippi Långstrump från Schweiz

För att känna sig närmare en av sina tidiga kvinnliga förebilder satte Elisabeth Charlotte Rist till Pippi till sitt smeknamn Lotti. Och visst är det mycket som kan föra tanken till Pippi Långstrump när man besöker utställningen Ågn min lysning (Öppna min glänta) av videokonstnären Pippilotti Rist nu på Louisiana i Danmark.

Jag har inte varit på någon utställning enbart med videokonst tidigare. Men detta är roligt, busigt och är helt annorlunda än allt jag är van vid i konstsammanhang. Ibland är det också rätt konstigt. Bilder och videos som projiceras i taket, på möbler eller på pyttesmå saker i roliga eller bara i vackert färgglada installationer.

I ett av rummen står massor av sängar utställda och besökarna lägger sig ner och tittar upp på fantastiska filmsekvenser i taket. De är tagna under vattenytan i floden Rhen. Obs, den rinner upp i de schweiziska alperna så här gör floden skäl för namnet, vilket inte alls stämmer när den rinner genom Tyskland och Nederländerna. Otroligt vackra färger på djur- och växtliv i vattnet, blandat med suggestiv sång med annorlunda harmonier, gör detta till en av utställningens större upplevelser. Jag tänker innan att det kanske skulle kännas som om man håller på att drunkna men inte alls, det var en totalt avslappnad upplevelse.

foto från Pippilottis hemsida

Något som också fångar mig var det som kan röra sig i huvudet på en kvinna som går i mataffären.... eller också betyder det något helt annat som jag inte förstår Det finns inget facit och inte heller någon förklaring till hur Pippilotti har tänkt. Fritt fram för den egna fantasin!
Inte lika rolig är filmen med kvinnan som längs en promenad på en trottoar krossar bilfönster med en träpåk. Hm, det sker alldeles för mycket sådant i verkliga livet för att jag ska bli fascinerad över det i konsten. Jag tror att det ska symbolisera en befrielse från alla måsten, men... njae det passar inte mig.
I en trapphall kan man följa en slang eller ledning på en stenig havsbotten. Fina färger och skuggor, den känns som när man var barn och gick barfota i vattnet framåtböjd med huvudet under ytan och tittar med cyklop.

Här Canalettos 1700-talsverk från Venedig och på det som är himmel på tavlan projiceras tornadoliknande rörelser i fantastiska färger och psykedeliska mönster.

Pyttesmå dockskåpsmöbler och figurer står i en bokhylla och bara en bok och miniatyrerna är belysta.

Mest färgfantastiskt är "Pixel Forest". Massor av små kristalliknande celler som innehåller en lampa som skiftar färg och som motsvarar pixeln i en film. På några hundra meter skulle vi kanske kunna se filmen, men här rör vi oss inuti filmen i en skog av olika färgfenomen. Allt till musik förstås.

         

Uppfylld av alla färger och all annorlunda musik ter sig resten av Louisianas ordinarie utställning tämligen tam. Pippilotti Rist hoppas jag man kan få se mer av.