Katedraler och Tom Byggare

(inlägget är flyttat hit från resebloggen)

Bloggaren har en förkärlek för katedraler.

Katedralen i Narbonne

Det jag gillar är kyrkorum i allmänhet och enorma kyrkorum i synnerhet. Oavsett om man är troende eller inte - kyrkor kan ge mycket till många. Förutom religionen finns här historia och konst och konsthistoria och arkitektur och design och hantverk och musik. Här möts arkeologi och konsten att restaurera - ja listan kan säkert göras ännu längre. Det finns faktiskt inte många ställen där allt detta kan upplevas samtidigt.

Mitt intresse började för 20 år sedan när jag gick en föreläsningskurs i konsthistoria. Den hette "Från grottmålningar till Corbusier". Ämnet lät oerhört ambitiöst och det visade sig att föreläsaren hade ett rullande schema. Efter 10-12 terminer hade man gått igenom allt och då började han om från början. Han var oerhört kunnig och pratade till sina bilder helt utan manus och gav lektionerna en tvärvetenskaplig bild som både var rolig och intressant. Jag var med från början men blev helt fascinerad när vi kom till 1100-talet och de stora kyrkobyggnaderna. Då fick vi lära oss mycket om byggnadstekniken och dessutom förstå och tyda innebörden i de medeltida kyrkomålningarna. De är nämligen sprängfyllda med symbolik som gör målningen mycket mer intressant när man har nyckeln. Mer om det i något annat inlägg.

Ordet katedral används ibland lite felaktigt. En katedral är den kyrka där biskopen residerar och byggnaden kan vara en centralkyrka eller rundhuskyrka, en långhuskyrka eller en basilika.
Hagia Sofia i Istanbul byggdes ursprungligen som en kristen centralkyrka men på 900-talet kom turkarna och byggde till de fyra minareterna.

Hagia Sofia

En långhuskyrka är den vanliga formen på en kristen kyrkobyggnad placerad i öst-västlig riktning med koret i öster. Exemplen på långhuskyrkor är många.

Gråmantorps kyrka

En basilika är en romersk byggnad där mittskeppet är högre än sidoskeppen och ljus släpps in från fönster ovanför mittskeppet. 

Basilikan Santa Sabina i Rom

Det var faktiskt inte bara konsthistoriekursen som väckte mitt katedralintresse. Ungefär samtidigt som kursen kom det ut en tjock bok skriven av Ken Follett. En thrillerförfattare som skrev en historisk roman - Svärdet och Spiran. Boken utspelas på 1100-talet i den engelska byn Kingsbridge. En av huvudpersonerna är Tom, en stenhuggare vars högsta önskan är att få bygga en katedral. Och katedralbyggen blir det! Man får följa Tom som lämnar England för att fortsätta bygga katedraler i Frankrike. Gissa om detta kittlar fantasin när man kliver in i någon av dessa mäktiga byggnader. Hur i all friden gjorde de? Med dåtidens verktyg och avsaknad av dagens maskiner och hjälpmedel. Till viss del får vi faktiskt detta förklarat för oss.

Ken Follett säger själv att det som drev honom att skriva boken var att han själv ville veta varför man byggde dessa enorma kyrkor. Han ville veta hur gick det till när man på medeltiden trotsade tyngdlagen och skapade byggnader lika märkliga som pyramiderna. Har ni inte läst om Tom Byggare (som han kallas i vår familj) så gör det! Finns i pocket och numera med två uppföljare under samlingsnamnet Katedralserien. 

Åter till katedralerna. Till skillnad från många andra kyrkor på mindre orter så är en katedral i princip alltid öppen. Det brukar oftast finnas ett informationsblad om kyrkan om man vill fördjupa sig i fakta. Ibland vill man bara sitta ner i det svala dunklet och meditera en stund. Ofta tänder jag ett par ljus, man lägger en slant i en bössa och ställer sitt ljus på en särskild hållare. Katolikerna tänder sina ljus inför en personlig reflektion och under bönestunder. Då väljer man vilket helgon som man ska tillbe. Det finns många att välja på och de flesta tillfällen täcks in. Jag, som inte alls har koll på de katolska helgonen, tänder ljus för de som lever - mina barn och barnbarn. Fina och riktigt minnesvärda stunder har varit när organisten varit på plats och spelat på orgeln. I Bretagne hörde vi flera gånger att man helt enkelt spelade medeltida kyrkomusik i högtalare. Fint det också. 

När man har gått sitt varv i kyrkan, läst informationsbladet, förundrats över inredningen och konstaterat att man kan alldeles för litet om det mesta - då är det dags att gå ut och titta på kyrkobyggnaden utifrån. Att stå på marken jämte en mäktig stenbyggnad som är kanske 75-100 meter hög ger en tydlig känsla av hur mäktig och dominant kyrkan var för folket under medeltiden och flera hundra år framåt.

Genom åren har vi kört kors och tvärs genom Frankrike och haft som delmål att stanna och besöka de mest kända katedralerna. Vi har varit i Aix-en-Provence, Albi, Arles, Avignon, Beziers, Bordeaux, Bourges, Chartes,  Lisieux, Lyon, Montpellier, Narbonne, Orléans, Paris, Perigeux, Reims, Rouen, Tours och Troyes. Enligt en lista jag hittat finns det 58 katedraler i Frankrike - vi har alltså 39 stycken kvar att besöka... 

När man som vi far kors och tvärs med bilen är det roligt att ha delmål som man kan pausa vid. Att komma in i en sval kyrka en varm sommardag gör underverk för både kropp och själ. 

Ibland ids man inte köra in i en större stad - men nästa gång har man kanske mer tid. Vi brukar dessa gånger säga att "den står ju kvar, vi kan alltid återkomma".