(inlägget är flyttat hit från resebloggen)
Om man frågar folk vad de tänker på när de hör Alsace så svarar många - vin. Andra svarar pittoreska byar, några svarar storkar och någon kontrar med en fråga om det inte heter Elsass.
Precis så omväxlande är, den numera, franska regionen Alsace. Här finns nästan allt. Men mest av allt finns det vin och eftersom det är ett av våra stora intressen så handlar detta inlägg mest om - vin! Vinet är såklart ett eget kapitel. Vita, fruktiga och torra i snygga flaskor, vad mer kan man begära? Jo kanske något gott rött vin eller varför inte ett champagneliknande vin med bubblor? Inga problem - vinområdet Alsace har allt och litet till.
Vinodlarna är så många att de omöjligt låter sig omtalas i en blogg av mitt format. Jag tänker bara berätta om de odlare som vi själva har besökt och handlat hos. Samma sak gäller här i Alsace som överallt annars när vi provar vin - vi väljer helst oberoende odlare, gärna de som varit vinodlare i generationer.
När vi började fara till Alsace var Eguisheim vår favoritby (alla kategorier) och där handlade vi alltid hos familjen Baur. Familjärt ställe med trevliga viner till bra priser.
För några år sedan var vi i Alsace med vårt vingäng och då besökte vi tre rätt speciella odlare var och en på sitt sätt. En av dem, Domaine Weinbach - Collet Faller et ses filles (ålderstigen mamma med två vuxna döttrar) är en av topproducenterna i Alsace. De bor och verkar i ett gammalt kapucinerkloster från 1600-talet strax utanför Kaysersberg. Här måste man boka tid för en provning om man vill vara säker på att få träffa någon av "flickorna". Vi blev väldigt väl mottagna under en timme och visades in i det allra heligaste, provningsrummet med mahognymöbler, träboaserade väggar, familjefoton på skrivbordet och en läcker soffa med modernt tyg från Tricia Guild. Ja alla textilier kom faktiskt därifrån, till och med mattan. Mycket snyggt (ja, jag är ju en tygfreak!)
Här äldsta dottern Catherine, en mycket charmerande och entusiasmerande vinproducent.
Vinerna här är i mitt tycke fantastiskt goda med mycket koncentrerad frukt - men de är inte billiga. Några av de vällagrade från Grand Cru-lägen är till och med riktigt dyra. Deras billigaste ligger ungefär på 200 kr. Men ett par flaskor med hem för att ha till någon bemärkelsedag eller annat värt att fira är trevligt.
Vi var också på Domaine Marcel Diess i Bergheim. Vinerna här är också mycket koncentrerade i en ganska fruktig stil med en del restsötma. Han har en helt egen filosofi nämligen att göra sina olika vinerna på blandningar av olika druvor och döpa vinet efter vingården där de olika sorterna har vuxit. Han anser alltså att le terroir är den viktigaste faktorn som påverkar vinet i flaskan. Fascinerande eftersom så många vinmakare idag "gör" sina viner i caven och på olika sätt där kan styra hur det slutliga vinet ska bli. I Alsace så är det oftast de enklare vinerna som blandas och de dyrare som är endruveviner - även här går Deiss emot traditionerna. Hans viner finns på bolaget från 200 kr och uppåt.
Hos Michel Fonné är det helt annorlunda. Enkelt fixat med provningsbänk i caven, handtextad skylt om druvorna - men ett fint mottagande med en bra genomgång av alla hans tolv (!) viner. Puh! Hans viner ligger i en lägre prisklass, från drygt 120 på bolaget.
För några år sedan återvände vi till Eguisheim men nu till Domaine Bruno Sorg. Ett mycket trevligt ställe och med en underbart vacker innergård där man gärna sitter ner en stund. Vinproducenten representerar ytterligare en vinfilosofi - när druvan skördas ska den vara så perfekt den bara kan och då blir vinet också på topp. Hög kvalitet till rätt låga priser.
För mig är Alsace också inte bara vackert målade hus utan också roliga skyltar som gör reklam för vinmakaren, skomakaren eller restaurangen. Här kommer ett knippe ...
En caveau, med flaska och glas, en paj och en stork...?
Husen ja, de är ett kapitel för sig. Särskilt om man kommer i påsktider som vi ofta har gjort. Då är varenda blomlåda fylld, inte med blommor, utan med leksaksharar, plastblommor, färgglada ägg och en massa plastpynt - inte alltid snyggt men litet kul i väntan på att de riktiga blommorna ska växa ut.
Storkarna hör numera till stadsbilden i många av de gamla byarna. Det fanns en tid när bara kvarnhjulen låg på taken och av fåglar syntes inte ett spår. Men ett antal år sedan startades ett projekt där forskare satsade tid och pengar på att föda upp storkungar som skulle stanna i Alsace. Vi har sett storkar, flera varje dag, de senaste åren så man får nog säga att projektet verkar ha lyckats. Det är faktiskt en upplevelse att se en hel liten storkfamilj så här högt uppe på ett kyrktak.
En annan sak man inte får missa i Riquewihr är att besöka Käthe Wohlfart. En butik som finns i åtta orter i Tyskland samt i York, Brügge och USA. Vi besökte butiken i Rothenburg ob der Tauber vid Romantische Strasse för många år sedan och har nu förstått att alla butiker ser likadana ut. Det finns ett tema och det är JUL. Allt som säljs har julanknytning och det är fascinerade att komma in i denna, på utsidan, pyttelilla butik som inuti har vuxit så det finns en stort "utomhustorg" med en gran à la NK i Stockholm och massor av små bodar runt omkring den upplysta granen à la tysk julmarknad.
(bilden är lånad från Käthe Wohlfarts hemsida)
En bod har bara röda julgranskulor men med massor av olika mönster och former, en annan bod har bara blåa grandekorationer etc etc. Här finns allt du behöver för att fira en anständig jul. Jag har besökt dessa butiker 3-4 gånger (jag gillar julen - faktiskt litet även mitt i sommaren) men har bara inhandlat 3-4 glaskulor till vår gran. Det finns helt enkelt alldeles för mycket att välja mellan. Det är extra allt i kubik. Kul att ha sett men det är faktiskt litet för mycket ...
För ett par år sedan i Alsace bodde vi på detta "Hotel les Portes de la Vallée" i Türkheim. Hotellet ingår i kedjan Logis de France och det består av alla de färgglada husen. Hotellen som är anslutna till Logis de France ligger oftast på landet och det finns alltid en restaurang i anslutning till hotellet och både hotell och restaurang klassas. Tre cheminées respektive tre pots är maxbetyg. Då vet man att både rummen och maten är av högsta klass. Detta hotell bestod av flera små hus som är sammanbyggda runt en pool, kostar runt 1000-lappen för ett dubbelrum med frukost. Prisvärt!
Maten är ett kapitel för sig i Alsace. Här märks det tyska inflytandet tydligt. Man serverar, i mitt tycke, alldeles för stora portioner och många av de traditionella rätterna är tunga och utan finess. Paradrätten heter Choucroute garni à l'Alsacienne, surkål och potatis med kassler, skinka och korvar. När vi var med vingänget här bestämde vi oss för att vi skulle prova på "nationalrätten". sista lunchen innan vi åkte hem. Alla visste var det var men få hade egentligen ätit det. Vi fick in två fat stora som ugnsplåtar med mat i råge. vi var sju som tog för oss ungefär lika mycket som jag har på min tallrik, se fotot. När alla hade fått mat så såg uppläggningsfaten ut som om ingen hade tagit någon mat alls...
Vad som däremot är mycket trevligt att äta är den italienskinspirerade franska pizza som kallas tarte flambée. Supertunn pizzadeg med ost, lök och skinka eller svamp. Ingen tomatsås utan creme fraiche och det är väldigt gott med ett glas Alsacevin till.
Så var denna högst personliga skildring av Alsace snart avslutad. Som på så många andra ställen i världen finns här oändligt mycket att se och besöka. Trots att jag har varit här minst 15 gånger så finns det fortfarande mycket ännu inte sett eller upplevt.
Om ni undrar avför min Alsace-reseskildring avslutas med en kopia av Frihetsgudinnan så vill jag bara berätta att hon står i en rondell i norra infarten till Colmar. Skulptören och skaparen av Frihetsgudinnan, Frédéric Auguste Bartholdi är nämligen född här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar