Nytt utflyktsställe - på hemmaplan

När våren är i antågande så vill man ju bara ut! Ut och njuta av fågelsång, allt som börjar växa och förundras över hur fint vi har det med våra årstider. För inte skulle väl denna kalla vår skänka oss lika stor glädje om vi inte haft vinter innan?

Våra vandringar brukar gå nordväst ut längs kusten men denna dag är vi på spaning efter flyttfåglar och drar oss söderöver till ett flackt och långgrunt landskap. Här vet vi att våra fågelskådarkompisar håller till på våren och nu vill vi också reka om det är ett ställe som våra barn och barnbarn skulle kunna gilla för någon coronautomhusutflykt ...

Sagt och gjort, vi utrustar oss med den lokala cykelkartan och såklart google maps på mobilen, sätter oss i bilen med siktet inställt på de små byarna Utvälinge och Farhult som ligger i kustområdet, mellan Ängelholm och Jonstorp, som heter Häljaröd. Som vanligt när man kommer i bil så funderar man på om man alls kan bli av med bilen. Tack och lov är inte detta Italien och Lucca - där vi redan för 10 år sedan inte kunde besöka sevärdheterna eftersom vi inte hittade ett enda ställe inom 5 km att bli av med fyrhjulingen. 

Väl framme vid kusten finns inte enda bil inom synhåll. Förmodligen inte heller någon fågel att glo på inser vi, men vandra kan man ju i alla fall. Vi följer kusten ut mot Kullen och passerar villor med de vackraste vyer man kan tänka sig - havsutsikt! I en trädgård slår vi oss i slang med ägaren som trädgårdsarbetar och frågar var alla bilar parkerar när det är fågelskådardags. Han bara garvar och säger "de parkerar överallt, men det får de inte". Ett år var det en skådare som hade hittat norra Europas mest sällsynta pippi precis utanför hans tomt och inom 30 minuter fanns här 50 bilar. Han gillade inte flyttfågelsäsongen kunde man förstå.

Vi fortsätter över stättor, fälader och kohagar. Hela tiden med sällskap av havet. Trots närheten till havet och faktiskt norrläge med tanke på solen, så har viss växlighet kommit längre här än hemma. Slånbären är nästan utslagna och det finns några marktäckande tuvor som blommar i lila. Resten av marken är i många olika nyanser av gråbrunt - men ändå vackert.

Vi kommer rätt snart fram till en liten båthamn, Häljaröds båthamn. Den byggdes på 1940-talet och yrkesfisket upphörde här 1970. Numera bor här både sommargäster och bofasta, bebyggelsen är rätt blandad, själva byn ligger vid genomfartsvägen men byns samlingsplats är nere vid hamnen. Namnet kommer från danskan Hellyrödh, Helges röjning, 1490 men man har gjort fynd från sten- och bronsåldern. Ja, här var klimatet nog gynnsamt redan då.

Hamninloppet ser rätt trångt ut, hit kommer numera nog bara mindre fritidsbåtar.

Miljövänligt påskris i form av trasremsor är enda färgklicken så här års.

Som Muminfantast blir jag glad av hus som ser ut som om det bor små vita troll där!

Kusten bort mot Kullen.

Hur var det nu då med flyttfåglarna? Ja vi såg strandskator med sina röda ben och vi såg tofsvipor och bägge arterna flyttar men kan också stanna om det är milt. Hemmavid har vi sett bägge sorterna liksom tranor i sträck och en massa starar. Det är faktiskt svårt att veta vilka som precis kommit eller varit här hela vintern. 

Men vi fick en fin promenad och vi tror att de naturintresserade barnbarn gärna hänger med nästa gång. Annars får vi locka med gopicknick!