I tisdags föddes vårt fjärde barnbarn - en
mörkhårig gosse som både var litet lik sina kusiner och ändå inte. Dock har de
ju vissa gener gemensamt...
Så fantastiskt märkligt det är med dessa småtroll
som dimper ner i ens liv och ger så mycket glädje. De ställer också till med
litet oreda i ens tankar, mest för att man själv inte förstår hur det kunde bli
så här? Är sönerna redan så vuxna, jo det vet man ju, men att det gick så fort.
Va, har jag barnbarn också? Jo visst, den äldste går redan i ettan - snart tar
han studenten ;) och det är
mycket man vill hinna med att göra tillsammans innan dess.
En farmor av i dag - knappast någon ser väl framför
sig en vithårig gumma, stickandes i sin gungstol? Ändå är vi idag oftast äldre när barnbarnen
kommer än vad tidigare generationer var. Även barnbarnens föräldrar är äldre,
studierna ska klaras av och jobben ska påbörjas innan det är dags för bebisar. Jag
läste om en fyraåring som undrade varför alla i släkten var
gråhåriga utom han själv...
Historiskt sett har det aldrig tidigare varit så
vanligt som nu, att det finns fyra generationer samtidigt. Våra småtroll har fyra "gammelmormor/farmor". De är fortfarande pigga kvinnor
som bor kvar i sina hem och som har stor glädje av att träffa barnbarnsbarnen!
Jag är lyckligt lottad som kan träffa tre av
småtrollen varje dag - om jag vill. Det vill jag dock inte ;) min kalender innehåller även andra aktiviteter. Men en till två eftermiddagar i veckan hämtas de av oss på skola och dagis. Det är lyxigt att lära känna dem i vardagen och trevligt att hjälpa familjen med deras vardagspussel.
Denne nye lille familjemedlem, han bor 60 mil
bort. Vi kommer inte att kunna ses varje vecka, förmodligen inte ens varje månad. Det gäller att tänka kvalitet istället för kvantitet men också att inte alltid
ställa till med fest när man träffas. Inte alltid komma med presenter utan att komma
med lektid istället och att försöka göra vardagliga saker tillsammans. Vardagen är viktig, det är ju faktiskt den som är större delen av livet.
Teknikens under underlättar för alla att hålla
kontakt med varandra. Jag vet några som har sina barnbarn på avstånd. De köper
dubbla sagoböcker, en bok till barnbarnet och en bok att läsa högt ur - så
skypar de tillsammans med barnet som då kan titta på bilderna samtidigt som att
lyssna. Jag får vidareutveckla denna idé med detta lilltroll som bor 60 mil bort. Kanske
sjunga godnattvisor?
Jag säger som Amelia "det är sällan jag är en
spontanfarmor, jag kan vara en akutfarmor men oftast är jag en planeringsfarmor".
Nu ska jag vara en planeringsfarmor och titta i
kalendern när det kan passa att fara 60 mil för att beskåda senaste underverket!
Så roligt - stort grattis! Måste vara alldeles fantastiskt:)
SvaraRaderaSka inte sticka under stol med att jag så smått börjat längta efter små barnbarn. Fortsätter mina ätteläggar som de gjort hittills, lär jag få kuska runt för att få träffa dem, dock!
Då kommer du också att bli en planeringsfarmor/mormor :)
SvaraRadera