Mimosafesten i Roquebrun; för första gången under de 12 år vi
varit husägare i en av grannbyarna så passar det tidsmässigt mig och
"mannen i mitt liv" att besöka detta ganska exotiska
evenemang. Vi gör det tillsammans med O som tar ledigt från renoveringsarbetet
med det nya Chez Amis, deras b & b i en annan av våra grannbyar.
Flera i min franska blogg- och facebookvärld har redan
skrivit och fotograferat om mimosan och festen i Roquebrun. Så blir det när man
sitter flera dagar i bil genom Europa och inte har tid eller uppkoppling för
att blogga.... så en vecka efter de andra, här kommer min version av Fête du
Mimosa.
I veckor före festivalen sätts det upp skyltar på alla
tillfartsvägarna till Roquebrun - genomfartstrafik genom byn är förbjuden på söndagen.
Några dagar innan ställs det ut kravallstängsel längs med infartsvägarna och
plastband i klara färger binds upp här och där som avspärrning - men vi ser
ingen info eller skyltar om var man ska parkera. Vi har visserligen bara 5 km till Roquebrun men...
bilen ska ställas någonstans - ännu oklart var... Vi är ju svenskar och vi
parkerar faktiskt INTE som många fransmän gör. Men mångårig tillvänjning av
"det franska" gör ändå att vi slappnar av litet och gissar att det
löser sig nog... Vi börjar förstå att vi inte kan räkna med några arrangerade p-
platser - det finns helt enkelt inget
riktigt bra utrymme. Alla ängar här är vinfält och själva byn ligger utmed en
brant sluttning som slutar i floden. Kanske att badstranden vid floden kan vara
ett alternativ och så längs med vägen, ja i alla fall på de ställen vägbredden
tillåter.
Efter lunch bär det av och ganska snart på vår väg står det
bilar litet här och där längs vägen och in i vingårdarna. Efter några kilometer
svänger vi in på en smal och brant grusväg ner mot floden och hittar en plats
uppe på det vissna fjolårsgräset i kanten av ett lerig vinfält. Det är den näst
sista "platsen" längs denna väg och vi hinner inte mer än ut ur bilen
förrän det är kaos på grusvägen och flera bilar, som likt oss svängt ner på
lilla vägen, måste nu backa upp och ut på stora vägen för att leta andra
platser. Vi är rätt nöjda och får en lagom tur till fots och när vi kommer in i
byn är den avspärrad med kravallstaket som vaktas av ett par polisbilar, ett
antal poliser och några sapeur pompiers.
Man kan parkera på badstranden, men risken att kunna bli inparkerad känns överhängande, backen ner till floden är lång, trång och enkelriktad.
Vi vandrar längs huvudgatan, vi möter många som bär på mimosabuketter
eller har satt en kvist av mimosa i håret, på hatten eller på kavajslaget. Här
finns många traditionella marknadsstånd med lokala produkter, av både ät- och drickbart
slag och så "min lilla hobby".
Man kan köpa stora mimosabuketter och färgglada vätgasballonger (i nästan samma typ av knippen som jag såg på Djurgården som barn) - allt varvas med tillfälliga utskänkningstält. Jo då, om man har förbeställt kan man äta en fyrarätters måltid med vin och kaffe för 16 euro.
Så är det dags för karnevalståget. Som brukligt är arbetar man med dessa blomsterprydda vagnar hela vintern. I år är temat musikinstrument och vagnarna dras av byns traktorer, även dessa är blomsterprydda - men med levande blommor. Musiken är ett genomgående tema, jag tror det är fyra olika orkestrar som inte på något sätt "spelar in i varandra", mycket tack vare ett bra mellanrum mellan dem.
Först i tåget går cirka tjugo paranta drillflickor. Nåja, flickor och flickor, de flesta ser ut att vara runt 50 år. De ger ett proffsigt intryck, inte bara att alla har likadana fräcka peruker och lika knallila ögonmakeup som uniformen - utan glädjande nog också i sitt framträdande. De verkar ha kul :) .
På de väldekorerade vagnarna finns små flickor och pojkar som glatt (?) kastar konfetti över publiken.
Men det roligaste är de knasiga bagarna/mjölnarna/gycklare - litet oklart vad de föreställer, liksom deras roll... finns det kanske en fransk tradition som vi inte känner till och som förklarar detta? De kommer dansande med en skottkärra full med mjöl och i händerna har de blåsbälgar som de fyller med mjölet och sprutar sedan helt ohämmat runt omkring på folket längs med kortegevägen. På filmsnutten fångar de in en "oskyldig" kille och ger honom ett mjölbad i skottkärran och så bär det av igen....
Kanske någon vet och kan förklara dessa vita gycklares
närvaro? Någon tradition är det i alla fall eftersom de syns i slutet av denna film från 2012 års Fête du Mimosa.
Jag blir klar avundsjuk! Vi var i Languedoc för tre år sedan. Åkte efter floden Orb, tittade in i Roquebrun och handlade vin av kooperativet i St.Chinian. Även om Roquebrun var en häftigare by, så blev jag lart förälskad i St. Chinian, kan berott på att det var vinfestival den dagen.
SvaraRaderaVi handlade också vin av Anders Åberg i Murviel, en flaska ligger fortfarande kvar nere i källaren och väntar på att bli uppdrucken. Jag förstod att han drabbades av stroke mitt i det nya livet som vinbonde. Du råkar inte veta hur det är med honom?
/Roland
Hej Roland! Kul att du hittat till min blogg och trevligt att andra gillar dessa trakter som vi är så förtjusta i. Vinfestivaler är roligt att besöka och osvenskt! Det finns en i Faugères andra söndagen i juli och den är minst lika trevlig som i St Chinian och något mindre = mer hanterlig. Kanske kan bli nästa gång du är i Languedoc? Jag har tittat in på din sida, kul att hitta fler som bloggar om Frankrike. /Lotten
Radera