Gästspel i Provence

Efter ett antal septemberveckor i lilla byn bestämde jag och mannen i mitt liv oss för att ta en liten tripp till Provence. Vi brukar göra någon utflykt varje höst och nu bestämde vi oss för en tur till en favoritby bortanför Toulon men hitom Le Lavandou, nämligen Bormes-les-Mimosas. Senast vi var där hyrde vi suterrängvåningenen vecka i ett svenskägt byhus.

 Vi bodde i studion under balkongen

Vi kom ihåg en fantastisk liten badvik och det var faktiskt huvudanledningen till årets utflykt - vi har inte riktigt kunnat bada tillräckligt många salta bad nu i september...

Stranden mellan Marseillan och Sète

Vädret har varit varmt (runt de 25 hela tiden) men första tiden blåste det rejält från land och då vet de som varit här att det inte är strandläge och faktiskt inte heller badläge för det händer något med vattentemperaturen... brrrr. I många dagar var det precis lika varmt i luften men helmulet – ja då är det inte heller riktigt strandläge utan mer läge att sitta på terrassen och läsa medhavda böcker!

Så nu vi var litet sugna på fina salta bad. Jag har alltid hävdat att salta bad gör något gott för både kropp och knopp. Jag har också en egenhet att alltid behöva veta vilket bad som är säsongens sista... litet udda - men det är för att jag vill bära med mig den känslan under vintern. Då vid säsongens sista bad - när jag ligger där och guppar i de salta vågorna, så programmeras känslan, doften, smaken, skvalpet och synintrycken in i minnet och tas fram vid behov de gråa eller blötsnöiga dagarna under den skånska vintern. En höst tog jag med mig en stor plastflaska medelhavsvatten och en liten flaska marseillanstrandssand hem till Sverige för jag kände ett extra stort behov av att få återuppleva ett salt bad med sand mellan tårna. Mannen i mitt liv blev då absolut övertygad om det han ibland har misstänkt - att jag verkligen är rätt knasig. Och denna gång är jag litet beredd att hålla med honom. Jag glömde bort dunken med medelhavsvattnet, hittade den i trädgårdsboden året därpå och vill inte tänka på hur vattenkvaliteten var.... Men marseillanstrandssanden blev jättefin i det årets julkrubba!

Den lilla viken var sig precis lik, parkering (8 euro/dag) under stora pinjeträd och en hästskoformad strand - rena idyllien - bortsett från att hela stranden var knökfull av folk! Men vi klämde oss ner och njöt av det varma vattnet  och att vattnet är grönare än vad vi ser hemma i Languedoc. Antagligen beror den gröna färgen på vattnet på alla pinjer som växer runt viken. 

Vårt hotell med det passande namnet La Cigalou ligger högst upp i den ursprungliga byn. Bormes är en tredelad by som växer nedåt berget, från den äldsta delen med gränder, prång och stora nivåskillnader och med den modernare delen närmast havet. Lågsäsong gjorde det snygga hotellet mycket överkomligt i pris så vi fick en terrass med utsikt. Här var fortfarande ganska många turister, i alla fall med våra mått mätt. Restaurangerna var fyllda och man behövde absolut beställa bord. Jag undrar hur trångt det är här under semesterperioderna..? Men nu var tydligen säsongen på upphällningen, en dam i affär vi var inne i berättade att hon skulle stänga nästa vecka och vi såg några som redan hade bommat igen, en som sålde badkläder och en glassbar.

Marknaden mitt i veckan började byggas upp under våra fönster redan kl 6.00 och det var ett litet skådespel. Förmodligen var detta en minimarknad jämfört med högsäsongens...

men här kunde man köpa riktigt trevlig keramik (vilket man inte gjorde)

beställa ett läderskärp som gjordes medan man väntade (vilket vi gjorde) ...

hitta lavendel i lösvikt så nu blir beställarna hemmavid glada!

Jag inhandlade också två mycket snygga Pachminasjalar, babyrosa och mörkt turkos. Jag är ju sjalfreak men har inga i dessa färger ;). Vi kunde konstatera att det är en ganska stor skillnad på vad som säljs på en veckomarknad i Provence jämfört med en veckomarknad i Languedoc. Vi hittade ett (!) stånd som sålde grönsaker/ frukt så man förstår att detta verkligen är en marknad mer anpassad för turister än för den inhemska befolkningen. Nu var ju vi turister så denna gång passade det oss....

Bormes-les-Mimosa är en "Ville Fleurie-by" med fyra stjärnor och detta med all rätt. Vilka fantastiska blomsteranläggningar här finns, både "kommunala" och privata! Palmer av alla tänkbara sorter, bougainvillea på massor av husväggar och alla mimosaträd ska vi bara inte prata om. Fascinerande att så många växter fortfarande var så pass vackra så här sent på säsongen.

 Jag har flera Paradisträd i mitt köksfönster i Skåne, de trivs men.....litet skillnad är det allt!

 En av alla palmer, denna skymde vår "havsutsikt"....

Efter marknaden var det dags för stranden igen. Där blev vi verkligen både överraskade och imponerade av  Sapeurs Forestiers som med tre gula kompakta flygplan tränade på att gå ner och skopa in vatten. Detta gjorde de mitt framför näsan på oss, i princip i viken som vi badade i. Tyvärr så fällde de sedan vattnet utanför vårt synfält. 

De på segelbåten fick uppleva allt från första parkett!

Väl hemma igen kan vi konstatera att vi fortfarande tycker det är ganska stor skillnad på Provence och Languedoc och till fördel för Languedoc. När vi köpte lilla huset i C så ville vi bo genuint, nära naturen och utan alltför mycket turister. Vi tyckte också att i många av de byarna vi besökt i Provence så saknade vi monsieur och madame Dubois (om nu medelsvensson fortfarande heter som de gjorde i mina skolböcker). 

Här i Languedoc så finns inte alla de vackra "villes fleuries" eller det gröna havsvattnet eller vykortsbyarna som på ett pärlband. Våra marknader är för folket som inhandlar alla sina dagligvaror och här finns gott om plats på badstränderna och parkeringsplatserna, våra gröna kullar är obebyggda och de enda som springer där är vildsvinen. 

Men det bästa av allt är att vi bor där vi trivs och kan ta oss till de andra delarna av södra Frankrike för en utflykt några dagar!