10 juli 2013

Normandie, ungefär som förr....

Inget har förändrats på 22 år.... förutom antalet bilar och kanske en och annan senare tillkommen autoroutesträcka. Annars känns det som när vi senast var här....

Fantastisk natur i det inre av landskapet, mjuka gröna kullar med lövträd, breda dalar med ett vattendrag längst ner och mycket träd även i dalarna. På alla öppna ytor går kossor, kossor och ytterligare en och annan kossa. Enfärgat bruna, fläckigt bruna, fläckigt svarta och flera olika sorters vita. De små smala byvägarna är kantade av höga gröna häckar, tanken går direkt till det typiska engelska ”Midsomer”landskapet. Fast på andra sidan häcken här i Normandie finns inga små halmtaksstugor med klättrande rosor utan istället otaliga äppelträd. Stora äppelträd, betydligt högre och större än de vi brukar se i Kivik och på andra odlingar.

Husen i det inre Normandie är ett kapitel för sig. Korsvirke, men inte som i Skåne nu heller, utan de är höga, ofta två våningar och virket går mer på höjden än på tvären och i kors. Enligt en liten broschyr om Calvados som jag fick fatt i kallas dessa hus på engelska för "hus i Tudorstil" och tidsmässigt stämmer det ju.







Vårt mål var helt enkelt att återuppleva det vi gillade med Normandie för 22 års sedan – och vi blev verkligen inte besvikna! Vi måste nog återvända ganska snart och kanske stanna något längre – här är sååå vackert! Det var också roligt att besöka Calvadostillverkare. Först besökte vi en stor odlare, Busnel, på rekommendation av vännen Ch. Här var det en stor och proffsig provningslokal med goda sorter och hyfsade priser.
                                       

Sedan åkte vi till en av de få familjeägda tillverkarna, Christian Drouin. Här blev vi familjärt emottagna med guidning och provning, trots att tiden som var kvar till stängningsdags egentligen inte räckte till. Här fick vi lära oss att i Normandie gör man Calvados och cider på särskilda sorter av sura äpplen – det går absolut inte att använda vanliga ätäpplen. Undrar hur man tänker i Kivik och var som skiljer dem åt i cidertillverkningen.....fast så är ju svensk cider betydligt sötare. Den franska torra cidern är mer lik öl och passar bra till mat, varför inte till en crêpe?
                              

                                         

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att Normandie och Bretagne känns som den engelska landsbygden i en Agatha Christie-film! Otroligt vackert, charmigt och behagligt. Fast utan morden, då, får man hoppas!

    SvaraRadera
  2. Hm - inga mord i närheten av oss iaf. Påminner mig om att jag skulle kunna läsa om en och annan Agatha Christie-bok....

    SvaraRadera