onsdag 24 juli 2013

Vinodlare, vävda tapeter och Guldäpplet

På vår väg genom Frankrike blev det så dags att vända näsan mot Medelhavet, litet sydostut från Bretagne. Svårt att undvika Loire - så det gjorde vi inte utan bestämde oss för att vi skulle ta en närmare titt på den västliga delen av floden. Loire är känd för sina vinodlingar och sina stora fina slott... men där finns inte så många slott nära kusten och egentligen inga vinodlingar alls nära floden, så som man ser när man passerar Mosel, Rhen, Rhône och för den delen även Orb. Vingårdarna vid Loire ligger en bit in i landet och kan ibland vara ganska svåra att hitta. Nu var det ju inte så länge sedan vi betade av Tourraine, Vovray, Puilly-Fumé och Sancerre. Se tidigare inlägg Semesterminnen eller alla vägar bär till....

Kvar att upptäcka vid den västligaste delen av floden fanns bland annat vinområdet Savannière. Det är ett område vi har en ett par relationer till, dels för att vi en gång drack ett otroligt gott vin härifrån och dels för att det fanns en fråga angående Savannière när vi skrev Munskänkarnas tvåbetygsprov. Savannière är ett mycket litet område, där man bland annat hittar odlaren Nicolas Joly. Han är en av de odlare som verkligen har personifierat tänket med biodynamisk vinodling. Vilket alltså inte alls bara handlar om ekologisk vinodling utan också hur månen och stjärnorna ska få styra när och hur man gör saker i sin vingård och med sin vinifiering. Många tycker detta är humbug, andra tror att dessa faktorer är väsentliga för att framställa ett bra vin. Jag vet vad jag tycker... och kan gilla tanken med att man uppfylls av en idé som man sedan fullföljer. 

Vi skulle nu alltså hitta Nicolas Joly. Det visade sig inte vara så lätt....ingenstans i dessa trakter fanns det information om hur man skulle hitta vinodlarna, vilka som hade öppet för en provning och vilka som skulle kontaktas för ett rendez-vous, inte heller om de överhuvudtaget släppte in vanliga dödliga i sina caves. Nu kan jag och mannen i mitt liv vara ganska envisa och för ovanlighetens skull hade vi ganska gott om tid. Efter att ha vänt 15 gånger, terroriserat vår GPS och kallat hon som upphäver sin stämma för en massa otryckbara ord och konstaterat att kartan inte alls stämmer med verkligheten - så lyckades vi till slut hitta en liten skylt med namnet på Jolys vingårdLyckan var nästan fullkomlig... vi kör 4-5 km på den gropigaste och skumpigaste traktorväg man kan tänka sig och kommer till en vacker slottsbyggnad där det på en skylt framgår att om man vill prova vin så är det Madame Joly som ansvarar och de har öppet till 19.00. Tjohoo – skam den som ger sig!

Vi parkerar bilen på ena sidan om slottet, som faktiskt ser ut som ett riktigt Loireslott. Nu gäller det att hitta en skylt som talar om vart man ska gå eller en dörr eller egentligen vad som helst som visar att slottet bebos av mänskliga varelser.... Vi hittar till slut en låg dörr med en skylt och vi försöker titta in. Mina ögon försöker ställa om från strålande solljus till en kolmörk källare och lyckas inte se annat än svart...så jag lyfter en halv meter från marken när det inifrån det kolsvarta hörs en spröd stämma säga ”bonjour”. Vi kliver in i mörkret och möts av en liten dam i en hellång typ läkarrock. Hon rör sig sakta bland all bråte i källaren fram mot en vintunna som fungerar som ett bord där det står tre vinflaskor. Sedan är hon tyst... jag stammar något om provning, hon nickar och tar fram två glas, slår upp en flaska utan att säga någonting. Vi sniffar i glaset, nickar vänligt mot henne och blir sedan tvungna att fråga vad det är hon hällt upp i glaset. Till svar får vi vinets namn, inget mer. OK, kanske att vi hade velat veta något om druvan Chenin blanc och... ja allt det där som odlarna brukar vilja berätta om sitt vin. När det blir dags för vin nr två så upprepas den tysta proceduren, liksom för det tredje vinet. Hela tiden rör hon sig långsamt, nästan skridande och det är knäpptyst. Litet läskig stämning, hela hennes framtoning var som om hon var en av de läbbigare kemilärarna hos Harry Potter. Kanske att det var hennes vita rock som bidrog till detta eller också att hela källaren var fylld av allsköns skrot med tjocka dammlager på och såklart spindelväv.... Jag var så upptagen med allt runt omkring oss och hennes uppenbarelse att jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg hur vinet var. Vi gör dock ett snabbt köp av några flaskor (priset medgav knappast inköp av lådor) och går sedan lättade ut i den gassande eftermiddagssolen – jag undrar om hon var otroligt trött på turister (fast vilka skulle ha kunnat hitta till henne...?) eller om månen och stjärnorna hade ställt till det för oss denna dag.

Dagen därpå gjorde vi ett besök på slottet i Angers
detta är en del av slottsmuren, där det idag är gräs var det förr vatten
 och tittade på den berömda Apokalypstapeten, vävd i slutet av 1300-talet

De 70 bilderna skildrar händelser ur Bibelns Uppenbarelsebok. Det var häftigt att den var så välbevarad och den var väldigt annorlunda jämfört med Bayeuxtapeten som är från slutet av 1000-talet och där broderierna skildrar slaget vid Hastings.Jag brukar pusta litet över gamla tiders hantverk och förspilld kvinnokraft... Bayeuxtapeten är onekligen sydd av kvinnorna som var kvar hemma och väntade på männen som slogs vid Hastings, men Apokalystapeten är skapad av en manlig målare som tecknat scenerna ur bibeln som förlaga till den manlige bildvävaren....

Här jobbar en perfektionistisk trädgårdsmästare...

Solljuset projicerar kyrkfönstret på golvet i slottskapellet
Mer historia mer byggnadkultur, mer kyrkokultur.... vi är ju i Frankrike. I Abbaye de Fontevraud, ett av Europas mest välbevarade kloster och ett världsarv finns bland andra kung Richard Lejonhjärta och hans mamma Eleonora av Akvitanien begravda.

Nåväl, tillbaka till nutid och nästa besök längs vår väg mot lilla byn i Languedoc. Nu skulle vi hälsa på och bo hos en nyfunnen bloggkompis. Eva-Lotta och Peter driver ett B&B utanför Poitiers och det var verkligen ett superfint ställe. Flera olika lägenheter/småhus för självhushåll, pooler och mycket att se på i omgivningarna. läs gärna mer här
Besök detta - kanontrevligt och välordnat!

3 kommentarer:

  1. Hej, trevligt att du länkar till oss, men vi har bytt hemsida (trodde att den gamla inte längre fungerade) vår nya länk är http://www.lapomme.eu/wordpress/
    Hoppas att ni har en skön vistelse i lilla huset.
    Kram Eva-Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack - nu ligger rätt adress även bakom länken. Ha det gott! /Lotten

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera