Alla vägar bär hemåt

Jaha, så var det dags att lämna fina Languedoc och lilla huset i C.....
Efter fyra veckor på plats så har vi både hunnit med att läsa en massa böcker, bada i havet flera gånger, träffa gamla goda vänner över trevliga måltider och göra nya bekantskaper, ha middagsgäster och övernattningsgäster, besöka nya vingårdar och en och annan välbekant, ha oförskämt långa frukostar på terrassen, men också ha blivit ordentligt magsjuk (bloggaren) vilket blir en anledning till att vi nu åker hem tidigare än planerat.
Det är fortfarande så att vi inte gillar att bila i Rhônedalen, så vi väljer autoroute över Milhau och första dagens mål är Pouilly-sur-Loire. Vägen över Centralmassivet går periodvis på mer än 1000 möh och naturen är vackert fäladslik med lång utsikt. Längs vår väg syns ett och annat får och massor av rovfåglar.

Nattens övernattningshotell ligger behändigt (men ganska ocharmigt) precis bredvid l'autoroute. Rummet är dock helt ljudisolerat med egen terrass ner mot Loire. Tyvärr är det litet för kallt för att ta en drink på terrassen. Restaurangen är helt ok, trevlig och prisvärd, nästan fullsatt - inte bara av hotellets gäster. Vi har upptäckt tidigare att det är många belgare och schweizare som rör sig i Frankrike över helgerna.

På morgonen styr vi mot en gammal vinbekant, Domaine Masson-Blondelet i Pouilly. Goda viner från både Pouilly och Sancerre och dessutom driver föräldrarna ett ställe i Languedoc, Chateau de Tersac i Corbière. Vi köper denna gång bara Pouilly, bilen är ganska full och vi ska passera två vinområden till. Dagens tur ska inte bli så lång, vi ska bara till Champagne och max köra 25 mil - men bara på ganska små vägar så det kommer att ta hela dagen...

Fösta stopp blir i Donzy i departementet Nièvre (som jag aldrig hört talas om tidigare...) men som så ofta så har även detta departemente fått namn efter en flod. I Donzy stannar vi, här finns en klosterruin uppförd av Clunyorden 1107, sedermera förstörd första gången av protestanter (!) 1569 och andra gången i samband med franska revolutionen 1789, kvar nu finns bara ingången med tympan, norra tornet och några valvsbågar.

Mest uppseendeväckande var den förfallna kyrkogården. Snacka om spöklikt ställe. Så många urgamla gravstenar som hade sackat ihop eller vält eller till och med rest sig från sin grund. Huuu...

Nästa stopp är i Druyes-les-Belles-Fontaines i Yonne. Här finns uppe på berget en stor borg med tillhörande liten "stad".

Borgen är nu ett museum som man kan besöka, dock inte så här års. I den lilla staden bor det dock folk i de små söta husen.

Sedan är det dags för lunch, medhavd picknick vid foten av en av chabliskullarna. Skönt i solen men tyvärr fick vi sällskap av alldeles för många nyfikna coccinelles (nyckelpigor) så vi åt vår matsäck mycket fort. Vi får med oss massor av dessa insekter i bilen, efter detta får vi slänga ut några varje dag och ett par följer faktiskt med oss ända till Skåne...

Så var det dags för byn Chablis, här har vi faktiskt inte varit tidigare. En söt ort med många odlare längs huvudgatan. Vi väljer ett ställe på måfå (ganska ovanligt för oss) och får en jättetrevlig provning. Flickan bakom disken är duktig och intresserad av oss och vad vi gör där. Hon berättar ingående om Chablis och skillnaderna mellan de olika lägena och vi förstår att Chablis kan vara lika krångligt som Bourgogne när det gäller cru-lägen. När vi försöker förstå vilka som är bäst  så vill hon inte framhålla ett läge framför det andra utan säger "det beror på vad man tycker om". Mycket diplomatiskt! Vi väljer hennes metod och handlar (precis som vanligt) efter hur vinet smakar.

Nästa stopp är i Chaource i Aube (också en flod...). Vår favoritost kommer från denna ort och vi bara måste handla en artisanal (handgjord) variant av den AOC-märkta osten. För några år sedan (på genomresa i Champagne) serverades vi denna ost efter en middag. Två dagar i rad och ändå hade jag svårt att komma ihåg namnet på osten. När jag hade frågat flera gånger hjälpte servitrisen oss med att säga mjau-grrrr (chat = katt och ours = björn). Nu har vi inga problem med att komma ihåg vad osten heter. Det är en av de få ostarna som ska serveras ganska kylskåpskall vilket kan vara praktiskt.

Fram på sena eftermiddagen kommer vi till Champagne och den sydvästra delen som ligger ungefär 15 mil sydväst om Reims. Hit hittade vi för första gången för 3 år sedan. I vår lokala tidning fanns då en artikel om "Champagnes bortglömda hörn" där reportern beskriver ett besök hos Drappier i Urville. Här blir man  mycket väl omhändertagen, blir visad in i en salong med vackra möbler i olika grupper och så dukas det fram glas och man får välja vad man vill prova. Denna gång är inget undantag, salongen är knökad med besökare som verkar ha valt detta ställe för sin lördagsapero. Vi sitter dock inte längre än vi behöver och när vi ska göra vår beställning på kontoret så tycker den unge försäljaren att vi ska träffa Monsieur Drappier i egen hög person. Han är såklart jättetrevlig och han blir väldigt begeistrad när han hör att vi är från Sverige. Han tar fram sin telefon och visar foton från en middag som president Hollande höll för vår kung och drottning när de besökte Paris förra året. På denna middag var M Drappier bjuden, han satt mitt emot drottningen (!) och berättade att de hade haft sååå trevligt under middagen!

Höstfärger i Champagne

Lorrainekors vid de Gaulles monument i Colombey-les-Deux-Eglise

Lördagsmiddag och övernattning är inbokat (som flera gånger tidigare) på La Grange du Relais i byn Colombey-les-Deux-Eglise. En by mest känd för att de Gaulle hade en stor egendom här och han är också begravd här. En stort monument och museum till generalens minne drar många turister, så här finns flera trevliga hotell. Allt är trevligt som det brukar, fast ikväll verkar personalen i restaurangen ha glömt sina leenden hemma. 

Nåja, det förstör inte vår middag och sedan kan vi på rummet kolla film på datorn, internetuppkopplingen fungerar fint.

Näst sista dagen går i medelhög fart på först franska och sedan tyska motorvägar. En söndag får det inte finnas några långtradare på vägarna varken i Frankrike eller Tyskland och det är nästan behagligt att köra. Inga stockningar och inga olyckor och vi kommer fram till Verl utanför Bielefeld som planerat. Fint hotell Landshotell Altdeutschland, läs mer om förra gången vi bodde här.

Sista dagen längtar vi hem, vi blåser genom norra Tyskland utan större engagemang och petar i oss ett par smörrebröd på färjan Puttgarden-Rödby för att lika oengagerat susa fram genom Danmark. Många resor har det blivit just denna väg, det finns inte direkt några bra alternativ och det tar ju bara drygt två timmar till dess vi kommer hem.
Borta bra med hemma bäst kan man ju inte säga när man har två hem.... Fast det skånska hemmet är ändå mest hemma. Nu dröjer det fyra månader innan vi tuffar ut på vägarna igen.