Tack och lov för ett gammalt hus...

Lilla huset i C har många hundra år på nacken - eller i alla fall på sin grund! Markplanet är hopbyggt med den medeltida kyrkan och på första våningen har det funnits en dörröppning från köket in i kyrkan. Det var länge en prästbostad har vi förstått. Tyvärr vet vi inte under vilka århundraden. De två översta planen är så klart yngre, det enda vi vet är att terrassen byggdes ungefär 30 år sedan. Tack och lov på den tiden då man fortfarande fick bygglov för terrasser i byarnas innersta kärna och också utan krav på 180 cm hög mur utåt - bara för att man inte ska se från marken att det finns en terrass. Det hörde ju inte till den medeltida stadsbilden... Vår mur är bara 110 cm hög vilket gör att när vi sitter ner så ser vi långt utöver takåsar och vingårdar. 

Nu är terrassen vårt nästa stora projekt. Du som har följt mig vet att vi gjorde ett felaktigt beslut när vi köpte huset. Vi trodde det var bättre att leja reparationen av det då trasiga terrassgolvet till en lokal hantverkare än till en stor firma från Montpellier. Men se så fel vi hade. Golvet har satt sig litet på två ställen och man kan ana en liten vattenskada i ett av rummen under. Inte alarmerande, men det kan bli. Förmodligen så har inte den lokala hantverkaren haft tillräcklig kännedom om olika lager av vattenavstötande skikt och inte heller kunde han bygga fall på rätt sätt. Detta har vi ju vetat om i några år men nu är det dags att göra något åt det.

Det alltid lika noggranne F som tidigare jobbade åt Franska Hus gör fortfarande samma sorts jobb och han hade tid att ta sig an vår terrass. Han m fl kommer under hösten att bila bort två(!) lager med gamla klinker och se till att de olika ytskikten ligger där de ska. Han har också bra idéer om förändringar av utkastarhål och andra mindre detaljer. Vårt fina lilla utekök, som F byggde för flera år sedan, måste tyvärr också bort men kommer igen i en större och mer praktisk skepnad. Nu när vi har använt detta så vet vi ju vad vi saknar... eluttag direkt på bänken och ett kylskåp t ex. 

Men gamla hus kan bjuda på flera nya överraskningar....

I vårt lantkök på första planet så finns det tre stora bjälkar i taket och mellan dessa någon sorts ribbtak à la pärlspont fast smalare. Den öppna spisen tronar mitt på ena långväggen och den murade rökgången möter den mittersta bjälken som är inbyggd, gissningsvis för att dölja en järnbalk. Nu har det i mer än ett år sett ut som om denna bjälke har släppt från sitt fäste i väggen och det är tydliga springor mellan vägg och tak och mellan bjälke och vägg och.. ja ni förstår? Så ska det ju inte vara....

Öppna spisens murade del mot taket, framifrån

                               

Inre delen av kökstaket med bruna ribbor mellan bjälkarna

Takbjälkens fäste (?) i väggen

Övergång från spisen till taket ovanför öppna spisen

Så även här får F rycka in och pilla bort (eller kanske slå bort) den puts som döljer sanningen om bjälken har lossnat eller inte. Eftersom ingen av oss förstår hur det ser ut under så har vi bestämt att i vilket fall som helst täcka det brunlaserade brädtaket med vita skivor mellan bjälkarna. Då slipper vi drösslet från fyllningen ovanför och kan få in bättre arbetsljus via takspots och ett totalt sett mycket ljusare kök. 

Detta får mig osökt att tänka på vad Göran Gudmundsson sa i ett sommarprogram, ni vet han som grundade Gysinge Byggnadsvård... "allt som är underhållsfritt har en avigsida - det går inte att reparera". Så det är tur att man bor i ett hus som inte är underhållsfritt...