09 april 2014

Huvudstadens lockelser

Ibland händer det att vi inte alls åker söderöver (vilket vi normalt sett föredrar) utan istället norröver..... till den kungliga hufvudstaden med vad den kan erbjuda.
Denna gång är det vårt minsta lilltroll som lockar mest och så hans familj förstås. Lilltrollet håller på att bli en stor kille, idag fyller han 1 år. Han är ett barn av sin tid - i flera bemärkelser.
I helgen blev vi och andra släktingar bjudna på födelsedagskalas. Det var roligt att se att presentpapperet var väl så roligt som själva paketet, att riva sönder, att prassla med och att tugga på.... Till nästa år så har lilltrollet förhoppningsvis lärt sig det omvända - att presenten är roligare än presentpappret.
I dag, på den riktiga födelsedagen, så har många av de som är med i lilltrollets facebookgrupp (för se - detta moderna barn har nämligen en egen grupp på fejan...) gratulerat honom med hurrarop och bilder på tårta och presenter.

Vi, som körde hem i måndags och nu alltså är 55 långa mil från lilltrollet, sjunger våra födelsedagsvisor via Skype. Vilket barnet lyssnar till med viss skepsis, förmodligen beroende på våra skrovliga sångröster. Anledningen till att de är skrovliga kan vi skylla på lilltrollet.... 
Det moderna barnet gillar annars familjens iPad och dansar gärna till Babblarna tillsammans med de färgglada figurerna Babba, Bibbi, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo.

Figurernas namn är som katterna min mamma hade i sin tidiga barndom; Tusse och Musse och Tussemusse, Kurre och Murre och Kurremurre, barnvänligt - dock intet nytt under solen. Hennes sista katt fick det klassiska namnet Måns och han levde så länge att han och min pappa träffade varandra - men det är en helt annan historia.
Hufvudstadens kulturella utbud fick även denna gång bli Fotografiska Museet. Eftersom jag är osäker på vad som gör ett bra fotografi till konst så försöker vi numera förkovra oss inom ämnet ... vilket innebär att vi går på utställningar. Ytterligare en anledning till vårt besök på Fotografiska denna helg är en utställning i utställningen - PhotoMarket, där olika fotogallerister visar upp verk från de fotografer de arbetar med för tillfället. Här finns denna helg en kompis från Frankrike och henne vill vi gärna besöka. Till vardags har hon ett fotogalleri i Halmstad - läs mer här! 
Ja, vad är det som gör att ett "vanligt" svartvitt uppförstorat foto kan kosta flera hundratusen kronor? Om man jämför med målad konst så kan det finnas vissa likheter; en erkänd konstnär, ett attraktivt motiv, stor hantverksskicklighet samt efterfrågan på objektet. Man talar om att det vackra eller tilltalande sitter i betraktarens öga och att det är upp till betraktaren att "se" vad en nonfigurativ tavla kan föreställa. Men är detta verkligen överensstämmande när det gäller fotografier? De kan vara hemska att titta på och ha ett ruggigt budskap. De kan vara alldeles för verklighetsnära, skildra krigens fasor, fattigdom och utanförskap. Det råder inga tvivel om vad de föreställer och dessa hängs också på våra väggar - som vilka andra konstverk som helst. Eller som utställningen "Purity" av David Magnusson, även den på Fotografiska. Fotograferade pappor med döttrar - finklädda, fotograferade utomhus i soliga amerikanska miljöer men samtliga ger mig riktigt obehagliga vibbar och jag gissar att det bara är de själva som vill ha dessa foton på väggen....
Vad är då fotokonst, undrar jag....
Ett tvprogram för några år sedan visade hur Elisabeth Ohlson arbetar med att bygga sina fotografier. Hon letar lämplig bakgrundsmiljö, piffar till den, hyr in statister med lämpliga utseenden, förser dem med kläder (eller klär av dem!) och lägger till en massa inventarier och symboler som gör hela bilden till något mycket detaljrikt att betrakta och beundra eller förfasas över. Likaså finns det mycket att fundera över och också ha roligt åt när man ser de spektakulära bilderna av David LaChapelle; hans kändisfotografier, reklamfotografier eller pastischer på kända målningar. Foton som dessa tar lång tid och kräver ett tänk om vad man vill nå ut med. Men att ett "snapshot" av en kändis från 40-talet på en gata i New York eller ett porträttfoto i en studio också kan kosta sexsiffriga belopp är fortfarande inget jag begriper.... 
Nu är det ju så vist ordnat att jag inte måste förstå, utan bara kan njuta av en vacker bild eller det historiska dokument ett fotografi kan vara. Vilket jag mer än gärna gör!!




2 kommentarer:

  1. Hej. Kul sammanträffande att läsa om Fotografiska.
    Jag var där idag och tyckte det var en väldigt trevlig upplevelse. Så mycket att jag kände mig angelägen att skriva ett kort inlägg. Du kan ju läsa och se vad jag fastnade för ......
    http://stormpartner.blogspot.se/2014/04/fotografiska-museet-i-stockholm.html

    Som "återvändare" till Stockholm har jag flera års frånvaro att ta igen och kan uppleva min hemstad på nytt i många olika sammanhang.

    Hälsningar // StormPartner

    SvaraRadera
  2. Fotografiska har ju blivit väldigt populärt! Med all rätt. Jag läser ditt inlägg genast!

    SvaraRadera