Detta behöver tack och lov mina barnbarn inte höra av sina segelinstruktörer i seglarskolan. Men visst är det nödvändigt att vara van vid vatten. Kravet för att gå på seglarskola är att man kan simma 200 meter och det är också nödvändigt.
Segelintresset finns till viss del i släktens gener. De flesta i släkten har simhud mellan tårna och flera mindre båtar har förekommit av och till. Mannen i mitt liv tillbringade 10 år av sin ungdoms somrar i en jolle och både jag och sönerna har bra segelvana och också förarintyg. Så det är ganska självklart att när barnbarnen till tillräckligt stora ska de också få chansen att lära sig att hantera en jolle och ett gott sjömanskap.
I förra veckan var vi och tittade på barnbarnens framsteg. De mindre killarna seglar optimistjolle och vattnet är Öresund. De kommer faktiskt en bit bort från hamnen och blir, beroende på vindriktningen, ibland återbördade till närområdet av en följebåt.
När vinden inte räcker till kan man bli dragen ända in i hamnen. Alla har ansvar för den båt de har seglat. Lägga till, dra upp på land, masta av och ta hand om seglen. Att segla är inte bara att sitta vid rorkulten.
De större ungdomarna seglar oftast en Feva. Den fanns inte på min tid (så vitt jag vet) men den ser trevlig ut, verkar lätt och snabb och passar för rorsman med gast. Här ska man burka och man blir ofta rätt våt. Helt ok soliga dagar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar