Årets sista resa söderöver

Nu är det dags för ytterligare 2000 km för att komma till lilla huset i C. Vi är förväntansfulla resenärer, varje resa är ett nytt äventyr - trots en tjatig väg genom Danmark. Denna gång är motorvägen över Falsters två broar avstängd - med långa köer som följd. Varför? Jo ett brolopp (för amatörer med flera olika klasser alltfrån löpning till rullskridskor) på ena halvan av motorvägen gör att bilarna får samsas om andra halvan. Detta sinkar oss 1,5 timme och dessutom missar vi en färja med ungefär 40 sekunder. Men de går varje halvtimme och cappuccino (finns i restaurangen) och medhavda skinkmackor får fungera som lunch.

Att köra på autobahn är monotont, men man får inte slappna av utan måste hela tiden vara alert. Särskilt på de sträckor som har fri fart, då kommer vrålåken i 200 km i ytterfilen och då vill man inte vara i vägen. En fördel med att resa genom Tyskland lördag/söndag är att långtradare inte får köra annat än vardagar. Det är riktigt för oss som kan välja vilka dagar vi ska transportera oss genom Tyskland.
Första övernattningen blir denna gång i Verl, en liten stad strax söder om Bielefeld, där vi checkar in på Lanthotel Altdeutsche. Hotellet är pittoreskt med korsvirke på utsidan och modernt och bekvämt på insidan.

Bra restaurang, flink personal och alla är engelsktalande. Men bäst av allt är den otroligt fina frukosten - vi har aldrig sett dess like; ägg i alla former, bacon och korvar, alla tänkbara yoghurt med alla otänkbara flingor och nötter, skinkor och pastejer och ostar, lax och sill, juicer av alla de slag, bröd i alla färger plus croissanter med hemlagade marmelader. Jag har säkert missat flera saker, jo våfflor och pannkakor.... Men det var inte bara mångfalden utan att det också var så himla vackert upplagt, se bara på de färska melonerna och ananasen som är fint skuren och sedan tillbakalagd i sitt skal.... Ögat var hungrigare än magen och man hade gärna velat ha med en doggybag till nästa dag och den rätt så mycket torftigare franska frukosten .

Kortaste vägen till lilla byn går via Ruhrområdet genom Luxemburg och sedan ner i Frankrike förbi Metz och Nancy. Det är inte Frankrikes vackraste väg precis, men från Nancy ner till Beaune brukar det vara ganska litet trafik. Vårt mål denna dag är Beaune eller rättare sagt den lilla byn Levernois, som ligger utanför och hotellet Le Parc de l'Hostellerie.

Vackert hus i en stor park men vi blir rätt besvikna på vårt rum som enligt bokningen är ett superieur men inget i rummet gör att det känns bättre än ett ordinärt rum. Ett litet rum med ett väldigt litet fönster, tråkig heltäckningsmatta, världens minsta platt-TV och mörka slitna möbler. Tur att rummet faktiskt inte alls kostar som om det var ett superieur... Dessutom får vi veta att vår middag, som vi bokat i samband med hotellrummet, är i andra sittningen dvs 21.30. Vi är vana att äta sent men efter en hel dag på vägarna är vi nu också trötta och vill absolut inte vänta så länge. Mannen i receptionen visar sig vara en pärla och han bokar raskt in oss på en restaurang i byn. Där lagar kocken all mat (nästan i alla fall) över öppen eld och ute i restaurangen så att gästerna kan följa hans arbete - häftigt!

Nästa dag gör vi som vi numera brukar - vi undviker autorouten genom Rhônedalen och sneddar över till A75 som är den nya motorvägen Paris-Languedoc och som går över världens näst högsta bro vid Millau. På håll ser brospannet ut som ett gäng segelbåtar, det är en häftig syn!

Häromhelgen när det regnade ovanligt kraftigt så rasade faktiskt ena halvan av vägbanan, inte på bron utan närmare Lodève, typ slukhål.... Litet läskigt, har de inte byggt denna fina autoroute med kvalitet. Vägbanan är avstängd fram till början av oktober och vi hoppas att de gör sina kontroller på alla de ställen där regn kan ha underminerat vägen. Vi ska åka hem samma väg nämligen.... mer om det senare - i en blogg nära dig!